Försökte få lov av Clarre att sitta kvar i salen och lyssna på föredraget som skulle hållas ännu en gång för de andra grupperna för att slippa ge mig ut i det allt annat än lockande vädret.
Clarre sa nej och man lyder sin coach. T var snällare,,,fast ändå inte,,, då han hade förståelse för att jag säkert behövde få en repris för att fatta vad som sagts, tack för den.
Med den kängan var det bara att bita ihop och ge sig ut i ovädret.
3,15 gruppen på väg genom staden
Om det var dagens väder som avskräckte eller om folk var sportlovslediga låter jag vara osagt men vi var inte fler än drygt 30st som sprang i dag.
Jag kände mig sliten efter alldeles för lite sömn och anade att passet skulle bli tungt.
Tungt visade sig vara ett understatement. Det var till att slita från första till sista steg, konditionsmässigt var det ok men det brände i mina ben. Tror jag fick 10 steg där inte fötterna gled åt alla håll. Marken var hal, moddig, snöig och vindarna var fyllda av snöflingor ala istaggsmodell som sved i ögonen.
För att sätta ytterligare guldkant på passet hade vi fartökning igen, en dryg mil in i passet följde 2km i Marathon fart. Det var rätt tyst i gruppen redan från början idag men nu var det enda som hördes ansträngda andetag , trampet av våra fötter i snön och vinden som envisades hålla oss sällskap.
Som grädde på moset fick vi ta ett extra varv i Stora Skuggan i jakten på km. Vi passade på att testa Premiärmilenbanans härliga nedförsbacke, fast vi tog den förstås uppför. Blir lite mer spännande så, speciellt i dm djup snö med is under. Ett par snöskor hade suttit fint där.
För att även få in lite maran känsla avslutade vi med ett varv inne på Stadion innan Pertti äntligen signalerade stop.
Dagens långpass för 3,30gruppen blev till sist så här:
Sträcka: 20,18km
Tid: 1,46,22
Snittfart: 5,16
Fartökningarna/km: 4,50 & 4,44.
Jättestarkt jobbat alla härliga 3.30 löpare.Vem kom på den genialiska idén att låsa grindarna innan alla lämnat Stadion???????? Var inte så att man kände för att ta sats och försöka ta sig över det spetsklädda staketet. Efter en längre stunds letande och pulsande i ännu mera snö hittades en smärt och riskfri väg ut till friheten.
Efter alla äventyr så fick jag till sist min belöning, en rykande het & underbart god kopp kaffe.
Happy End!
4 kommentarer:
Åååå - jag är faktiskt rätt nöjd med vilodag i snömodden! Starkt jobbat att ge dig iväg och lotsa 3:30-gruppen ändå! Kram på dig sötaste snömoddslöparen :)
Hörde om er inlåsningseskapad. Stackare!
Skulle just fråga om Vasaloppet men såg anledningen till W.O. Låter mkt klokt och rätt. Men nästa år, då jäklar vad snön kommer yra runt skidorna.
Vad skönt att höra att det var fler än jag som hade problem med underlaget. Men jag hade lyxen att kunna avbryta mitt pass.
UnderbaraMia: Starkt är att ge sig av på skidor när man inte ens provåkt dom innan. Hur skulle jag kunna banga 20km i insprungna skor med dig & dina äventyr i tankarna :-).
Ellinor: Här krävs det andra hjälpmedel än mitt förstånd för att ta bra beslut ha ha ha.
Den som låste in oss ligger inte på plus :-).
Masse:
Trodde du trippade omkring i snygga icebugs och körde backträning i H-dalsbacken :-). Saknade dig på TSM.
Skicka en kommentar