Lycklig och glad........

för att läsa artikel, klicka på bilden

.......kan man vara annat över att få vara Linnéit, skulle väl vara mallig då.
Denna härliga samling av blandade personligheter som andas och äter löpning.
På varje träning tankar man själen med minst lika mycket kraft som man hämtar ur kroppen.

Så har det hänt igen.....

Jag har lätt att bli kär och blir det således rätt ofta. Bortsett från min man som jag ständigt är nykär i så blir jag kär i livet, i en vacker själ, i nya löparskor, i min cykel, i en längtan, i en dröm, i Nix för att han var så himla söt när han strosade omkring i sina kalsonger efter att Allan tvingat av honom de lånta shortsen igår.


Tack Nix, inte varje dag man får levande skyltdocka i födelsedagspaket, i synnerhet inte när det är shorts som ska visas upp mitt i smällkalla vintern. Du är en hjälte, hoppas inte en förkyld sådan bara. Mia,,,jag är en obotlig fototjuv, sorry men Nix blev huvudlös på min bild :-)

Nu har jag trillat dit igen, den här gången på en roddmaskin. Jag har undvikit roddmaskinerna varje gång jag varit och tränat. Varför? Ingen aning! I väntan på dagens spinningpass tog nyfikenheten överhanden. Kan bara summera att rodd är bra träning för baksida lår, rumpan, rygg, mage och armar/axlar,,,,dessutom är det kul.

Snöänglar och skoskydd....

eller vad behöver man en söndag när det är snöstorm och man ska ge sig ut och träna backe på halt underlag.
Snöskor ( nu fick det dock duga med löpskor i brist på den andra sorten) & skyddsänglar är förstås vad som behövs.

Det var inte med helt genomglada steg jag gick ut i snöyran för att skrapa bilen men i takt med att värmen steg i den gjorde även mitt humör det.

Oavsett väder så är söndag = TSM träning = härligt sällskap som igår bestod av Mr Th, T, Smurfarna Clarre & R, Pertti och snabbaunderbaraKarin, Annika, glada Tone, super Nixén och många fler. MIA,,,saknade dig,,,men jag förstår att till och med TSM går bort när man får tillfälle att gosa med en liten bebis.

När vi väl gav oss av mot Djurgården för att nöta lite backe upp mot Rosendal så klarnade himlen upp, solen sken och vi fick en tur i fantastiskt vinterväder.

3;45 gruppen var jättejämn idag och de var urstarka och fokuserade när de gång efter annan tog sig upp för en sandad men trots det ganska hal backe. Efter avslutade backintervaller ringlade vi tillbaka mot ÖIP likt en lång svans som kryssade sig fram mellan alla flanörer. Clarrepappan, super roligt att få höra att du tyckte passet var jättebra, alltid roligt med respons, särskilt positiv sådan såklart. Du såg oförskämt pigg ut efter avslutad träning :-).

SnabbaunderbaraKarin som inte bara har koll på allt utan alltid hinner sprida värme och omtanke till de hon har omkring sig kom med födelsedagspresent i förskott till mig med orden, tänkte på dig när jag såg den här, tyckte texten var du. Gulle dig vännen, vad säger man, TACK snälla för skyddsängeln, jag kan nog behöva en långt mycket mer än jag själv är en :-D.

ANGEL!
Angel skyddar dig från allt ont och vägleder dig genom livet.

Angel har gudomliga krafter. Hon är odödlig och använder sin övernaturliga färdigheter till att skydda och vägleda.

Hon är klok, omtänksam och älskar att hjälpa människor till ett bättre liv. Hon håller ständigt efter människor som har problem eller har det svårt.


Skyddsängeln döps härmed om till Karin & en sak är säker, hon kommer vara min följeslagare på maran.

Trösklar på Söder

Tröskel = lågt steg!

Tröskelpass borde därför betyda pass med låg fart,,,eller? Nu var det ju inte trösklar runt Söder utan ett tröskelpass Söder runt som coach N bestämt för kvällens träning (kontrollerad snabbdistans där man inte drar på sig mjölksyra).

Tömilen löparna skulle ta samma runda men i behaglig fart. Jag ska inte springa Tömilen men då jag trott att kvällens pass skulle vara ett par km uppvärmning med efterföljande fyspass så hade jag cyklat 3 mil på fm, tyckte således att jag kvalade in i behaglighetsgruppen. Men ska man springa behagligt ska man veta bättre än att lägga sig bredvid Karin.

Det tog inte lång tid innan Karin började öka farten och då det kändes mer än bra så hängde jag på. När vi passerade Vikingterminalen hade vi sprungit om alla Linnéaner som var inom synhåll. Min ork började tryta strax därefter men inte Karins.

Hon hade nog med både kraft och energi för att springa på lätta fötter, dra & peppa mig vidare i betydligt högre tempo än jag trodde jag skulle orka denna kväll. Våra kära Garminklockor fick spelet både var för sig och tillsammans men Karin har i alla fall lyckats få fram km tider på sin som visade på 7/10 km i 4,30 fart och resterande 3 kring 4,40 (om jag inte minns helt fel).

Jag är mer än nöjd, tuff men otroligt skön runda. Tack Karin!

Jag somnade vid 3, klockan ringde vid 4,15. Jag var allt annat än pigg men det stundande passet med Nordic Military Training fanns det inte en chans att jag skulle missa. Mitt kaffe skulle drickas svart, inte med mjölk så att sova vidare och gå på kvällspasset var inget alternativ.

Väl inne på ÖIP var det fortfarande mörkt ute men trots den tidiga timman var det fler än jag, Mia, T, A & S som tagit oss dit. Skönt att inte vara ensam i sin galenskap.

Det delades ut västar, vi fick dela in oss i 2 grupper och sen joggade vi iväg med armarna sträckta ovanför huvudet. En bit bort stannade vi och fick ställa oss på rad längs med ett vattenfylld och bitvis ganska brett dike med leriga hala kanter.

Hade man inte vaknat innan gjorde man det definitivt nu. Här började allvaret. Från och med nu var det hopp, löpning, planka, pepp, svett, blött, grodhopp, dips, språng uppför leriga backar, räkning i kör, pepp, armhävningar, kålmaskar, mag, rygg, ben, arm, koordinationsövningar. Innan vi skulle springa tillbaka till ÖIP var det dags att avsluta som vi började och vi radade upp oss framför ännu ett vattenfyllt dike. HANDSKAR AV hördes från en av ledarna ....sen var det bara att inta position armhävning men med händerna nere i det kalla vattnet. Mia, du är inte bara grym på armhävningar, du glänste även om fingrarna med din nygjorda manikyr :-).

På vägen tillbaka var det många som kroknade och vi hjälptes åt att peppa varandra att orka den sista biten. Sista biten genom skogen la några av oss i spurten i jakten på det andra laget som var på väg att hinna före vår grupp in på IP.

Härligt att ha kraft kvar i benen trots att resten av kroppen domnade bort alltmer.

När vi avslutat den sista övningen, ståendes i en stor ring gjorde vi 40 djupa knäböjshopp med armarna om varandras axlar, var både livet & ÖIP vackert där det låg i morgonljuset.

Trött, lerig, blöt & med en redan ömmande kropp var det mer än skönt att få kliva in i duschen.

Tack Mia för att du såg till att jag var med på det här galet roliga och urjobbiga träningspasset.

Bildbevis på att vi kom, vi lekte, vi överlevde :-).

Motivation

Söndag = TSM. Dagen inleddes med föreläsning som skulle handla om motivation.
Det gjorde den väl i och för sig, för om man fortsätter springa fast man inte kan se så är man ju helt klart oerhört motiverad. Men generella tips och råd om hur man kan hitta /bibehålla/öka motivationen, det sades det inte så mycket om. Efter föredraget så var det då dags att ge sig av, samma runda som förra söndagen men åt andra hållet. Dagens pass innehöll både löpskolning och fartökning och det sistnämnda blev det lite för mycket av. Det var mer än en som kroknade under turen. Väl tillbaka på GIH avslutade Mia och jag med armhävningar. Inte så smart kanske med tanke på måndagens stundande pass med Nordic Military Fitness.

Det kostar att vara på topp!

Perrti är hemma från NY så självklart stod det cykeltur med backpass på helgens agenda.

Sist vi cyklat uppför H-by backen trampade vi därifrån glatt överraskade över hur lätt det gått att ta sig upp.
Det var med den känslan vi så började vår klättring i lördags fm när dimman omslöt både oss och huvudstaden.

Antingen har vi lika dåligt minne båda två eller så är vi bra på att ljuga för oss själva. Lätt var det inte.

Nästa gång ska vi ta oss uppför backen, springandes med stavar.
Pertti, tack snälla för dom ursköna och snygga handskarna :-).

Same same but different

(snabb Clarre)

Mitt mål i våras var att klara av att springa en mil på 45 min under 2008. Sen kom stressfrakturen och jag släppte dom tankarna. Jag vet,,,,att springa en mil på löpband är inte lika tungt som att springa en mil utomhus.

Men det struntar jag i just nu och är bara så där härligt glad över att ha sprungit milen på 45 min, om än på bandet.........alltid en början i alla fall.

Som kaffe med mjölk......

.....den kommentaren fällde Mia när jag meddelade att jag anmält mig till Nordic Military Training´s "kvälls prova på pass". Mia fortsatte med sin glada stämma, ska det vara hard core så ska det, dvs, då kör man morgonpasset 06,15!

På väg hem från Linnéa träningen gnagde hennes kaffe med mjölk i mina öron - jag dricker mitt kaffe SVART!

Jag vet att jag kommer ångra det här, att jag kommer hata mig själv för att jag svalde Mias bete men väl hemma gick jag in och anmälde mig till morgonpasset istället.

Hur var det vi sa Mia ?,,,,,,,,,,,,,,Vi kom, vi lekte, vi överlevde...?

Insikt om utsikt

Blir så trött på mig själv när jag rusar på i tillvaron utan att tänka efter före.

Jag försöker vara lyhörd, hålla mina sinnen öppna både utåt och inåt - lära av livet, ta ansvar för mitt liv, välja väg med omsorg

Men ibland kan jag inte komma underfund med mig själv, jag är vilse!

Dagens födelsedagsbarn

GRATTIS på födelsedagen Pertti
hoppas du får en härlig dag :-)

Kanon söndag

Idag har livet varit vackert.
* Solsken
* TSM i glada vänners och en hel hoper nya ansiktens sällskap
* Härlig och supertrevlig cykeltur tillsammans med goa-Mia
* Spenderat tid med min älskade dotter S som mellanlandat här hemma för ett par dygn
* Hela familjen samlad i samma rum samtidigt.
* Karin sprang New York Marathon på 3:28:07 & Pertti på 3:30:45 - ni är så grymma.

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns.