Men det blev en tur i mycket behaglig fart och det gav utrymme för en massa prat, förlåt om du fick skavsår i öronen Pertti. Jag hann till och med njuta av den fantastiskt vackra naturen, det blev nästan magiskt vackert när solen sken på trädens färgsprakande höstskrud.
När vi kört i ca 8 km så kom då förklaringen till att Pertti nöjde sig med detta makliga tempo. Jo, vi ska cykla uppför Hammarbybacken, har du gjort det förut frågar han med ett brett smile.
Måste jag svara på den frågan? Är inte liften signal nog för vad den backen skall användas till?
Men har man Vättern runt på agendan så kan man ju inte rygga för en liten backe som denna.
När vi så kört igenom Hammarby Sjöstad var det dags att börja ta sig upp för de första backarna.
Det kändes helt ok tills Perttis röst bröt det prasslande ljudet av alla löv vi trampade oss igenom,,,kör du på sådär kommer du att spy innan vi är uppe. Nu ville jag hem.
Vi var ganska snabbt uppe där den riktiga klättringen skulle börja. Men först ville Pertti ha ett före backen foto, nu kom rädslan tillbaka. Före och efter foto,,hur hemskt skulle det här bli
Efter order om att nu är det trampa som gäller, hela vägen upp till toppen, utan att stanna till för ens en sekund, så gav vi oss av.
Den första backen var snäll, men sen blev det bara brantare och brantare. Väl uppe på toppen kändes det härligt nog mer än kanon. Jag kände mig pigg och stark i benen. Ingen syra då jag fegat på lätta växlar. Glad över att ha klarat utmaningen pustade vi ut en stund medan vi såg ut över ett hav av hus.
Pertti föreslog snabbt att vi skulle göra om det, nu på en gång. Gärna för mig. Även den andra vändan gick kanon, det här var ju riktigt roligt.
Ingen syra den här gången heller, lite tyngre växlar under första halvan. Sommarens alla cykelpass har uppenbart gjort lite nytta i alla fall.
Innan vi lämnade toppen blev det ett "efterbackenfoto"
Tack Pertti för ett kanonpass och många härliga garv.
6 kommentarer:
Wow, vilket coolt pass! Och härliga bilder :) Jag blir nästan, men bara nästan, inspirerad att börja cykla jag med...
...visserligen skjuter nära ingen hare men kanske kan - nästan - få upp en kanin på sadeln :-). Jag kan ju hoppas i alla fall.
Kramar och tack för härlig pratstund igår.
jättehärliga bilder, låter som ett kanonpass det där.
jag fick en cykel i födelsedagspresent när jag fyllde år, kanske ska hämta lite inspiration av dig och börja använda den också :)
Jag blir bara glad om jag kan inspirera dig till att använda din fina födelsedagspresent. Jag började cykla i somras som rehabträning.
I början tyckte jag inte alls om att cykla, nu är jag fast i det. Inget går upp mot att springa men att cykla har helt klart sina stunder det med.
Så fram med cykeln och på med hjälmen nu Jossan :-)
hmmm - så där högt kom jag inte på spinningen ;-)
Vilka toppenmuskler du har som pallar med!
Är övertygad om att du pallar minst lika bra som jag Mia,,,häng med och testa vid tillfälle.
Skicka en kommentar