Efter en sur start på dagen bestämde jag mig för att klämma in mitt träningspass redan på fm i ett försök att bli av med lite irritation och dåligt humör.
Trots en regntung himmel var det skön luft ute. Jag hann rensa ganska mycket i tankarna under tiden som jag trampade mig igenom 13 lagom jobbiga km in till badet.
Då jag planerat köra intervaller på cykeln på hemvägen hade jag tänkt mig att vattenlöpningen skulle ge en "medeldistanpass" känsla.
Jag satte av direkt när jag kommit ner i vattnet och kände på en gång att kroppen hittade rätt teknik. Armar och ben hittade en fin rytm och andningen föll in i den. Jag sprang längd efter längd utan att tappa tempo. Jag kände hur hela jag fylldes av den där så hett och innerligt efterlängtade kicken. Nu var den inte av samma kaliber som ett äkta runners high. Men efter månader utan denna känsla är man inte kräsen.
Vattenlöpning är inte så dumt trots allt. Läkande för både kropp och själ samt bra bot mot dåligt humör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar