lördag 6 september 2008

365 dagars bonus och 25 spotlights i taket

Dagens träning:
Cykel till och från badhuset (25km). Medelhård ansträngning blandat med en del kortare intervaller och några backar där pulsen passerade 170 och syran sved i benen. I bassängen blev det 45 min vattenlöpning. Fokus på höga ben, bra tryck i löpsteget och kontrollerad armpendling. Visste ni förresten att på kortsidans bassängläktare finns det
150 sittplatser och i taket sitter det 25 spotlights ,,,,ja jag vet,,intresseklubben antecknar,,,men något måste man ju skingra tankarna med när tristessen anfaller under pågående pass.
Efter att ha mellanlandat hemma och tankat med en macka var det dags för 60 min muskelpass på gymmet, tufft men jätteroligt.


Jag brukar önska mig mer tid, mer timmar på dygnet, mer dagar i veckan, mer månader på året.
Jag har blivit bönhörd!

Nej, jag har inte lyckats lära mig hur man, likt delfinerna, kan vara vaken jämt genom att bara sova med en hjärnhalva i taget - någon som vet hur man gör?

Men jag har fått ett helt år extra att leka med av den enkla anledningen att jag är kass på att ha koll på sånt jag tycker är oviktigt. Sånt som min ålder. Jag har på allvar trott att jag fyller 45 i år.

Så nu får jag vara 43 igen, ett litet tag, och sen 44 i ännu ett år.
Inte illa, tänk så mycket jag ska hinna med som jag redan trodde jag var för sent ute med.
Som att springa milen på 45min, det var min målsättning att klara det innan jag fyllde 45år, nu har jag ett helt år till på mig för att kämpa för det, inget dåligt plåster på löpförbudet.

Passar på att slänga in glada heja rop till er alla som ska spring Stockholm Halvmarathon i morgon. Glöm inte ha roligt när ni jagar varandra & era tider.

2 kommentarer:

Nix sa...

Det är du som är dagens hjälte!

Att orka stå och heja oförtrutet i regnet när vi andra får göra det du (också) älskar är storsint utöver det vanliga!

Tack för stödet - det pressade mig i mål. Det var det sista lilla hejandet från 20 km och in som jag behövde!

Tack också för en fin blogg. Det är en av de få där jag är tårögd efter var och varannat inlägg. Men på ett positivt sätt, på ett ta-hand-om-dagen sätt.

Catti sa...

Nix, nu är det du som får mina ögon att tåras.

Att få se er kära löparvänner kämpa, utmana både er själva och andra är ju det närmaste löparglädje man kan komma utan att själv springa.

Värmer gott att mina hesa hejarop nådde dina ögon, blev så glad när jag fick syn på dig.

Är inte ett dugg förvånad över din fantastiska tid, 1:34:27, men självklart imponerad.

Är så stolt över dig :-)