måndag 15 september 2008

Ont det gör ont,,,,,,,,,,,,,,,,inte alls!

2 km och jag är så lycklig. 2000m och mina ögon tåras.
Som jag har saknat, som jag älskar, min löpning.


Just nu känns benet inte alls. Jag får väl vänta med att känna efter tills i morgon då lyckoruset kanske lagt sig så pass mycket att ev signaler från mitt ben har en chans att nå fram till mitt huvud.

Just nu är det bara glädje.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Du anar inte hur glad jag är för din skull. Spring Catti, spring.Din man

Catti sa...

Tack älskade mannen min, för att du finns och för att du står ut med mig.

Masse sa...

Grattis! Det var på tiden... Dagens bästa nyhet och klockan är inte ens 9...

Catti sa...

Tack Masse :-). Det var magiskt och stort att få springa igen,,,,och glädjen håller i sig.

Anonym sa...

Grattis snäckan ;-) jag beundrar ditt tålamod!! men det har gett nya
träningsvariationer och det stärker dig bara.
kram nettan

Catti sa...

Tack vännen min. Jo det ska väl erkännas att löpvilan inte alls bara har varit av ondo. Alternativ träning är något jag kommer hålla fast vid även sen löpningen är i full fart igen.

Ska bli så kul att spendera ett par dagar tillsammans med dig i G-borg. Hade tänkt mig vila då men man kan ju i och för sig alltid köra tåhävningar vid bardisken eller något i den stilen :-) .