Jag räknar dagarna, trånande likt en nyförälskad som plockar bladen av en blomma...älskar, älskar inte, älskar.....
bockar jag av vecka efter vecka i kalendern i väntan på att mitt löpförbud ska vara till ända. Hur jag än räknar så är vägen dit väldigt lång. Mitt löparhjärta värker av olycklig kärlek, min kropp skriker av längtan efter det rus som bara löpningen kan fylla den med.
Märkligt hur mitt tidsperspektiv kan ge mig så mixade signaler. Sommaren är över, vart tog den, sommarlov och semester vägen, tiden rusade förbi. Men när jag bläddrar i kalendern och letar efter det blad som måste ha gömt sig någonstans då veckorna jag samlat på mig sen besöket hos farbror Dr känns som minst 20 men bara kan summeras till 5, då har tiden stått i det närmaste still.
Fem veckor har passerat, FEM av TOLV, eller i allra värsta fall, SEXTON veckor!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag vet, det finns betydligt värre saker som livet kan ha på agendan. I det stora livet är det här oviktigt, men i mitt löparhuvud är löpförbudet en härdsmälta,,, hur ska jag stå ut.
Jag försöker hela tiden blidka tiden genom att förhandla med mitt ben, genom att kontrollräkna dagarna i kalendern. Jag bara sprungit totalt 4 pass sedan Sthlm Marathon, så få pass kan väl aldrig behöva räknas.
Jag borde i alla fall få tillgodoräkna mig de 2 veckors löpvila jag redan hade samlat ihop innan röntgensvaret kommit, eller?
Så får det bli, 7 avklarade & 5 -9 kvar,,,,,en evighet alltså.
7 kommentarer:
När jag har ont i knäet och tycker synd om mig själv, så tänker jag på det du och Allan går igenom...
Och kul att hitta din blogg! :-)
Men hej kompis :-).
Det här med bloggande är inte min starka sida, har efter några vänners tjat börjat ge det ett försök. Gissar att de försöker få stopp på mitt eviga pladdrande genom att se till att jag pratar av mig här i stället :-). Dessutom har jag fullt upp med att hinna läsa er andras bloggar.
Tycker absolut du har all rätt i världen att tycka synd om dig och misströsta över ditt onda knä, det gör i alla fall jag, tycker synd om dig alltså.
Tror allt som hindrar oss löparfrälsta från att fara fram i samma takt som hjärnan önskar sitter som en nagel i ögat.
Vilken himla tur att du inte slog huvudet i en sten eller något annat hårt. Vila och var rädd om knät nu så jag får heja på dig när du far fram genom Sthlms gator om 9 dagar :-).
Knäet är i stort sett helt bra. Jag kommer att ta en löptur på lördag för att känna mig för. Vi får hoppas på det bästa...
Ha! Försöka gömma sig på det här sättet ;)
Det går inte, vi letar upp dig serru...
Kul - jag gillar ditt sätt att skriva. Fortsätt!
Ha ha ha,,,jag erkänner att det var fegt att smyga igång en blogg.
Känns tryggt att veta att ni har koll på mig :-).
Tack för pepping, lovar försöka få till något som liknar bloggande, även om det blir i liten skala.
Låter som en tuff match du går mot din kropp nu, var försiktig och ge den de extra dagar den behöver.
Och så hittade jag också hit! ;) KUL!
Du är grymt duktig som kör all alternativträning! Snacka om att du har mental styrka. Själv skulle jag nog inte fixa att hålla konditionen igång så bra som du! Och visst är det kul att heja när andra springer? Fast det såklart, inte riktigt lika kul som att själv springa...Cykellopp kanske? ;)
Hejsan, vad skoj att se dig här :-)
Tack rara du, men i ärlighetens namn tror jag nog att drivkraften att köra alternativ träning mer kommer ur rastlöshet än i mental styrka. Men framförallt är det längtan efter att få kuta omkring i er allas härliga sällskap som får mig att försöka hålla lite flås uppe.
Tack för supertrevligt sällskap idag.
Håller med dig helt, nog för att det är roligt att heja men springa själv slår högre :-). Men Linnéa tjejerna gav en helt klart gåshud idag då de spurtade mot mål på superfina tider.
Hoppas vi ses på tisdag, tänkte titta förbi TSM då.
Skicka en kommentar