Starka lyckliga Linnéaner på en Pelikan, mitt ibland oss en vacker fasan och runt borden fasan i form av Det Var Inte Jag-servitör, ingredienser som igår resulterade i en mycket lyckad middag.
Innan dess hade jag tankat med 2½h timmar återkommande lyckolöparrus och ståpäls som ni alla löparsjälar bjöd mig på när ni forserade förbi Gamla Stan och mina hejarop. Väl värt både dagens träningsvärk i armarna och min tappade röst.
En bankett, en pub, en båt, många skratt och intressanta samtal senare kan jag bara sammanfatta allt som en kanon lördag.
Jag kan däremot inte förstå varför mitt huvud dunkar och känns så tungt. Oavsett vad som är orsaken - Det var inte jag!
5 kommentarer:
Underbaraste! Tack för ditt stöd, dina glada rop som lockade till stordåd. Och tack för en fantastisk kväll och natt, det var värt varenda sekund av trötthet igår! :-)
Karin:
Gudarna ska veta att jag fattat hinten. Man festar inte längre ostraffat till halv sex på morgonen,,,men jag håller med dig, det var värt varenda sekund.
Jisses vad vi är bra på att springa, heja och partaja :-).
Nu får du ladda löpar & fest batterierna till Berlin. Verkar bäddat för fest på ert hotell med tanke på nudistbaren. Blir lätt att packa, bara löparstassen och tandborste så har du allt du behöver :-).
Älskade älskade du! Här har du bloggat i smyg och inte gett dig tillkänna! Jag satt och läste ikapp allt igår kväll med fuktiga ögon.
Du är en fantastisk människa - sluta aldrig med det!
Men hej kära Mia-vännen min :-).
Mmmm, bara att erkänna,,,jag fegstartade i hemlighet.
Nu har jag tuffat till mig och kastat mig in i bloggsfären jag med :-).
Tack goa för dina värmande ord.
Skicka en kommentar