Jag erkänner

jag har "lånat" bilder utan att fråga om lov först,,förlåt Mia men så snygga kläder måste ju bara visas upp.






SnyggMia som visar upp snyggjackan.











Sol har utlovats på helvetesön där det alltid regnar, ingen regel utan undantag alltså.
Det räcker nog med väst för att hålla mig varm när jag hejar på alla Linnéaner och en & annan löpare.




LYCKA TILL ALLESAMMANS som springer lopp i helgen.

Nykär..............

............det är så det känns när jag får snöra på mig löparskorna.

Det pirrar i magen, hjärtat bankar och kinderna blir röda av lycka. Trots att jag under cykelturen till idrottsplatsen får munnen full av en massa äckliga djur så fort jag öppnar den en millimeter så bryter läpparna ideligen upp i ett stort leende. Kan inte klaga på dagens proteinintag i alla fall.

Med PT´n PT i sällskap blev det glada, härliga, långsamma, 3 km på EIP idag.
Medan PT sen körde sitt lättdistanspass,,,i min snabbsnabbdistansfart, så satt jag i solen och stretchade och njöt.

Livet var oerhört vackert idag.

Nakukymppi.......bli ett med naturen!

Få saker slår en tidig löprunda i terrängspåret en sval höstmorgon när diset hänger kvar i luften samtidigt som solen lyser på de höstfärgade löven som gnistrar i en färgkaskad.
Sinnena fylls av skogens mustiga dofter och de enda ljud som bryter tystnaden är de som skvallrar om djuren som bor där och ens egna steg.

Vill man förstärka upplevelsen ännu mer ska man, om man ska tro ett av kvällens inslag i Outsiders, springa naken. Det ska ta löpningen till nya höjder och göra dig till ett med naturen.

Jag brukar inte fega men den här gången passar jag. Men om det är någon annan som känner för att testa så kan ni läsa mer om ett nakenlopp här: http://koti.mbnet.fi/hhela/naku10/index.html

Vem vet men den ultralätta utrustningen borde öka förutsättningarna för PB :-)

Kort eller lång - långsam eller snabb

Enligt klockan är en timma en timma, den ena exakt lika lång som den andra.
Ändå kan dess längd uppfattas så olika.

Idag cyklade jag in till badet för att vattenlöpa. Det tog en knapp halvtimma in, den flög iväg, hann väl mest tänka tankar som födde negativ stress och som höjde pulsen mer än både backar & tempo gjorde.

Väl i bassängen låg stressen kvar i tankarna och jag hamnade snett redan från början genom att välja helt fel inställning till passet. Började räkna på hur många urtråkiga längder jag skulle tvingas springa innan min timma var till ända.

Jag önskar mig ofta fler timmar på dygnet. Men istället för att be om mer borde jag bättre ta tillvara på dom jag redan har.

Jag ryckte upp mig och min inställning, trampade in ett tempo som var behagligt ansträngande, hittade rytm och hållning. Efter ett par längder flöt det på rätt bra och jag öppnade dörren till själen och lät tankarna flöda fritt.

Det var fortfarande jobbig träning men jag räknade inte längre ner tiden tills passet skulle vara slut. Jag glömde av den i stället. När tankarna började slå av på takten slängde jag en blick på klockan och såg att timman var både slagen och förbi.

Med hjälp av tankens kraft blev det en härlig timma med både kvalitet och kvantitet.

Ont det gör ont,,,,,,,,,,,,,,,,inte alls!

2 km och jag är så lycklig. 2000m och mina ögon tåras.
Som jag har saknat, som jag älskar, min löpning.

Just nu känns benet inte alls. Jag får väl vänta med att känna efter tills i morgon då lyckoruset kanske lagt sig så pass mycket att ev signaler från mitt ben har en chans att nå fram till mitt huvud.

Just nu är det bara glädje.

Don efter person

Det finns muskelpass och så finns det muskelpass.

Det finns instruktörer och så finns det E.

Mina ben domnade bort redan efter första låten. I takt med att minut efter minut avverkades gjordes detsamma med olika delar av min kropp.

Det kommer göra duktigt ont när träningsvärken kickar in, precis som det ska göra efter ett riktigt kanon pass.

Alla har vi våra skäl

Jag får ofta frågan hur jag kan tycka om att springa. Jag undrar tyst tillbaka, hur kan man låta bli att tycka om det? Svaren på frågan varför man springer blir nog lika varierande som antalet löpare man ställer den till.

Filosofiprofessorn och tillika maratonlöparen Gregory Bassham refererar i den här artikeln http://www.fokus.se/2008/09/folkrorelse-pa-fotter/ till en god vän som började springa när han det gick upp för honom att han aldrig skulle ha sex med någon annan än sin fru. Genom att delta i olika motionslopp fick han åtminstone då och då svettas ordentligt tillsammans med främmande människor.

Alla har vi våra skäl...........vilket är ditt?

Trevlig fredag och till er som ska springa Bellmanstafetten i morgon - LYCKA TILL!

Högre, lägre eller mittemellan

I lördags tror jag att jag höjde medelåldern på puben med 20 år. Igår när jag klev ner i bassängen sänkte jag den med 30. Inte undra på att jag låg i omkörningsfilen igår.

Inga varvtider, ingen kadens eller exakt mätta sträckor för det här intervallpasset. Men med mina sinnen som mätinstrument kunde jag nöjt konstatera att jag var skönt trött i kroppen men pigg i knoppen efter en halvtimmes mental fasta.

"En del människor ger sina bekymmer simlektioner istället för att dränka dem"

Jag springer ifrån mina............... :-)

Med livet som insats

Dagens träning är avklarad, 41 sköna km. En sak som jag saknar när jag cyklar är det där lugnet som oftast infinner sig redan under tiden man springer lång eller lättdistanspass.

När man cyklar måste man vara alert hela tiden, det är lite som om man kör med livet som insats.
Kanske inte alltid mitt eget liv men en lösspringade hunds, en velig tants som inte kan bestämma om hon ska kliva åt sidan till höger,,,eller vänster,,,eller stanna i mitten av cykelvägen.

Mitt eget liv är väl mer i farozonen när jag tar fel på broms och växelspak, inte ser ett gupp eller kant. När en stolpe står närmare än jag trodde. När bilförare måste ställa sig på cykelvägar, slänga upp bildörren utan förvarning eller svänga utan att ge en ett uns av hint om tänkt färdväg. Man är ju inte Saida precis.

Sen undrar jag vem på vägverket som fick nöjet att rita cykelbanornas sträckning genom stan.
Dom kanske körde det som tävling på en kick-off istället för att leka "sätta svansen på grisen".

Lev väl :-)

"Ibland kan det vara viktigt att förstå de ord som inte nämns"

Att bekräfta en känsla, låta den falla på plats, det gör man ofta genom att sätta ord på den.
Säkert jättebra. Men medaljen har två sidor.
Det finns få sätt som är så effektiva när man vill undvika att tänka en tanke fullt ut, när man vill bryta en känsla, som att börja prata,,,,,om något helt annat.

Att tappa rösten var en bra påminnelse om detta.

Det var inte jag

Starka lyckliga Linnéaner på en Pelikan, mitt ibland oss en vacker fasan och runt borden fasan i form av Det Var Inte Jag-servitör, ingredienser som igår resulterade i en mycket lyckad middag.

Innan dess hade jag tankat med 2½h timmar återkommande lyckolöparrus och ståpäls som ni alla löparsjälar bjöd mig på när ni forserade förbi Gamla Stan och mina hejarop. Väl värt både dagens träningsvärk i armarna och min tappade röst.

En bankett, en pub, en båt, många skratt och intressanta samtal senare kan jag bara sammanfatta allt som en kanon lördag.
Jag kan däremot inte förstå varför mitt huvud dunkar och känns så tungt. Oavsett vad som är orsaken - Det var inte jag!

365 dagars bonus och 25 spotlights i taket

Dagens träning:
Cykel till och från badhuset (25km). Medelhård ansträngning blandat med en del kortare intervaller och några backar där pulsen passerade 170 och syran sved i benen. I bassängen blev det 45 min vattenlöpning. Fokus på höga ben, bra tryck i löpsteget och kontrollerad armpendling. Visste ni förresten att på kortsidans bassängläktare finns det 150 sittplatser och i taket sitter det 25 spotlights ,,,,ja jag vet,,intresseklubben antecknar,,,men något måste man ju skingra tankarna med när tristessen anfaller under pågående pass.
Efter att ha mellanlandat hemma och tankat med en macka var det dags för 60 min muskelpass på gymmet, tufft men jätteroligt.

Jag brukar önska mig mer tid, mer timmar på dygnet, mer dagar i veckan, mer månader på året.
Jag har blivit bönhörd!
Nej, jag har inte lyckats lära mig hur man, likt delfinerna, kan vara vaken jämt genom att bara sova med en hjärnhalva i taget - någon som vet hur man gör?

Men jag har fått ett helt år extra att leka med av den enkla anledningen att jag är kass på att ha koll på sånt jag tycker är oviktigt. Sånt som min ålder. Jag har på allvar trott att jag fyller 45 i år.
Så nu får jag vara 43 igen, ett litet tag, och sen 44 i ännu ett år.
Inte illa, tänk så mycket jag ska hinna med som jag redan trodde jag var för sent ute med.
Som att springa milen på 45min, det var min målsättning att klara det innan jag fyllde 45år, nu har jag ett helt år till på mig för att kämpa för det, inget dåligt plåster på löpförbudet.

Passar på att slänga in glada heja rop till er alla som ska spring Stockholm Halvmarathon i morgon. Glöm inte ha roligt när ni jagar varandra & era tider.

Tidsresa

Onsdagens pass blev inte bara en resa mot klockan utan även en resa i tiden.

Igår bestod träningen av en cykeltur på 20km, på det 30min core som sen följdes av ytterligare 12km pedalande. På vägen in mot stan blåste det en hel del men det var ljumma vindar och solen tittade fram bland molnen, härligt cykelväder. På vägen hem började mörkret falla och det urkassa cykelbanorna gjorde sitt bästa för att få mig att vurpa in i buskarna mer än en gång.

Det var trötta och slitna ben idag, men det låtsades jag inte om och det brann i benen oavsett om det var flackt eller backigt. Eriksdalsbadets Corepass kändes dock lamt, första gången jag var där. Får väl gå på några olika pass och försöka hitta den instruktör som kör en nivå som biter i rygg och mage.

32 km, det var min resa mot klockan, blev ingen supertid, 1,17 tog det idag.

Min resa i tiden gick betydligt fortare. Mötte idag en gammal skolkamrat. Vi bodde under vår uppväxt i portarna bredvid varandra, hade våra sovrum vägg i vägg så det blev en hel del knackande,,,,den tidens sms :-).
Det är snart 30 år sedan vi slutade skolan, jisses,,det där sved att skriva.

Det är en lite märklig känsla att på en sekund förflytta sig så långt tillbaka i tiden. Plötsligt poppar en massa gamla minnen som man inte hade en aning om att man bar omkring på upp och känns som om de hände igår.

Hjärnan är verkligen en märklig manick, inte konstigt det sägs vara en hårfin gräns mellan dårskap och genialitet.

Jag behöver dock inte oroa mig, risken att jag skulle tippa över på den sistnämnda sidan är obefintlig, olika falla livets lotter.

Ha en härlig dag.

Val

Jag gillar tänkvärda ord/kommentarer och Mias inlägg med just ett sådant häromdagen gjorde såklart att mina tankar genast spann iväg.

Tänk hur olika vi människor förhåller oss till saker. Hur olika associationer vi får till ord, dofter, platser mm. Jag tycker det kan vara väldigt intressant att se hur människor förhåller sig till livet. Hur olika svårigheter livet har att bjuda på föder bitterhet hos en del men blir en språngbräda för andra.

Mia skrev " Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak - den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig". (Viktor Frankl, överlevande Auschwitz)

Många tycker nog att man sticker ut hakan genom ett sådant uttalande, om så,,,här har ni min.

Jag vet, ibland står valen mellan pest och kolera, men kvarstår gör, man har ett val.

Jag har förlorat två av mina barn. Erfarenheten av de smällarna har naturligtvis förändrat mig mycket, förhoppningsvis till det bättre. Jag hade självklart valt att vara mitt gamla jag om jag hade fått välja att få behålla mina barn. Nu blev det inte så.

Många är de stunder, år då jag drunkat i sorg, Stunder så fyllda av smärta att jag inte trott jag skulle uthärda ta ett enda andetag till. Stunder då ångesten rivit min kropp och själ i bitar, det enda som kunde lindra då var om man av total utmattning föll in i apati och förskonades från att känna någonting alls.

Men fler, långt mycket fler är de stunder som jag burits framåt. Framåt av underbara minnen, av tacksamheten att jag fått uppleva mina barn, av familjen, av kraften jag fått av människor jag mött, av den kärlek som livet rymmer, av ångesten som är en enorm drivkraft att ta sig vidare.

Friheten att själv välja förhållningssätt till de erfarenheter som livets skola gett mig har varit mitt sätt att gå vidare, om än vingklippt och tilltufsad, med stor aptit på livet.

Runners(water)high

Efter en sur start på dagen bestämde jag mig för att klämma in mitt träningspass redan på fm i ett försök att bli av med lite irritation och dåligt humör.

Trots en regntung himmel var det skön luft ute. Jag hann rensa ganska mycket i tankarna under tiden som jag trampade mig igenom 13 lagom jobbiga km in till badet.

Då jag planerat köra intervaller på cykeln på hemvägen hade jag tänkt mig att vattenlöpningen skulle ge en "medeldistanpass" känsla.

Jag satte av direkt när jag kommit ner i vattnet och kände på en gång att kroppen hittade rätt teknik. Armar och ben hittade en fin rytm och andningen föll in i den. Jag sprang längd efter längd utan att tappa tempo. Jag kände hur hela jag fylldes av den där så hett och innerligt efterlängtade kicken. Nu var den inte av samma kaliber som ett äkta runners high. Men efter månader utan denna känsla är man inte kräsen.

Vattenlöpning är inte så dumt trots allt. Läkande för både kropp och själ samt bra bot mot dåligt humör.