En liten grå jäkel i skuggig allé, men den visste vart den tog.
Efter närmare 17 veckor tror jag äntligen att foten är hel igen. Har ju inte varit helt utan löpning utan hann sno åt mig ett par pass, som avnjöts helt utan smärta, efter de första månaderna. Men Rubin satte snabbt stopp för det sen han sett en knöl på min fot han inte tyckte skulle finnas där och en MR visade på en ännu oläkt fraktur och,,,,ja en massa annat skräp så tillsammans med röntgensvaret levererades hot om operation och 8 månaders löpförbud.
Borde inte frakturer göra ont, i alla fall de som är helt av?
Nu är i alla fall kryckorna inlåsta i förrådet, glädjen över att få springa svämmar över och jag tror att jag ler även när jag sover. Nu är det bara den tappade konditionen och ett gäng muskler som ska tillbaka.
Någon som kan låna ut lite tills jag hittat fått fylla på med nytt :-)?
ME HAPPY
3 kommentarer:
Härligt att du är tillbaka...i spåret och på bloggen.
Kramar
Äntligen! Visst är du en suverän påhejare vid sidan av loppen,(TACK för hejarropen på halvmaran och Lidingöloppet!) men jag ser dig hellre i spåret:-). Några muskler vill du nog inte låna av mig, dom är inte av bästa kvalitet efter dagens 36 km. långa pass på Sörmlandsleden ha ha!
Louise: Tack goa du. Nu måste vi bara få ordning på din höft, ring Rubin.....NU:-).
Kalle: :-D. Var som alltid superroligt att få heja på dig, men det ska bli ännu roligare att få springa tillsammans igen. Jag lånar mer än gärna muskler av dig, gärna båda dina ben för dom verkar orka precis hur mycket som helst. Du är grym Kalle :-).
Skicka en kommentar