Frånvaro!

Soppatorsk - vem hällde grus i min tank?

Förra årets avslutande månader bjöd på både uppförsbackar och tvärnitar i mitt löpskofria liv.

Backarna må vara hur branta som helst men ju oftare man vistas i dom, desto lättare blir dom att ta sig upp för. Så nu har även de mest sugande motluten börjat plana ut.

Som alltid finns det en framsida av medaljen och den har bjudit på guldstunder tillsammans med mina familjer, både den här hemma och med den som bor på Zinken, nära och kära.

Så efter julklappar, julmat, tomtejogg, nyårslopp och "hoppa-in-nya-året" skutt väntar nu ett år med nya galenskaper, skratt tårar upp och nedförsbackar med och utan löpardojjorna på.

God Fortsättning!