tisdag 2 december 2008

Låååånga intervaller

Känner mig hög som ett hus, på glädje efter att ha tränat med alla härliga Linnéaner (saknade dig Mia) och över att ha klarat av alla intervallerna.

LinnéaCoacherna Allan & Nisse bestämde att det var långa intervaller som gällde på kvällens träning, förutom för Karin som skulle nöta på Västerbron alldeles allena.


Säger A & N långa så är det lååååånga. 5x2000m med en minuts ståvila mellan varje intervall.

Årstabron var kanon att köra intervaller på. Svagt svagt lutande uppför från Tantosidan mot Årsta med ett litet motlut de sista metrarna innan man fick vända efter tredje gatlyktan. På vägen tillbaka kunde man ta hjälp av det svaga utförslutet och passa på att ändra steget lite och minska känslan av stumhet i benen.

Jag har inte kört ett riktigt intervallpass sedan i mars så jag hade ingen koll på vilken fart jag skulle försöka hålla. Men med senaste tröskelpasset runt söder som utgångspunkt blev det en uppmaning om att hålla minst 4,30tempo/km. Jag bestämde mig för att testa och så gav jag mig iväg. Benen kändes trots fm roddpass pigga så jag fick hålla igen för att inte springa för fort. Ville ju klara mer än en 2000-ing, vilket jag inte gjort annars.

Härliga sköna Tone såg till att man trots bristen på luft i lungorna fick sig flera härliga skratt. Bla då hon glatt konstaterade att ,,,nu låtsades jag att jag var du när jag sprang, så det gick lite fortare (eller hur Tone, du sprang ju redan lika fort). När jag sen mötte henne på nästa intervall vinkade hon och ropade,,,,nu är jag
Karin.

Jag ska också testa det nästa gång,
kanske blir mina ben snabbare om jag låtsas att dom är Karins :-) ?

Tack alla löparvänner för allt peppande man möttes av på turerna över bron, de gjorde allt så mycket roligare och lättare.

5 kommentarer:

Karin sa...

Så starkt jobbat!! Du är snabbare än du själv fattar, well done!

Mina ben hälsar att de är smickrade över att bli kallade snabba. Just nu väger de bly ;)

gullfot sa...

Fruktansvärt bra pass, och jag bara älskar den där broj*veln. Ååååhhhh vad jag vill vara med!! Snart!! :-)

Anonym sa...

Hehehe, alla mentala knep är bra utom de dåliga, och Catti och Karin-knepet funkade utmärkt:-)Härligt att du var där och lyste upp Årstabron på ett grymt kul pass. Och nu har jag hittat din blogg också:-) Kram Tone

MarathonMia sa...

Åhhh vad jag önskar att jag fått uppleva känslan med er! Jag tog voltaren och löd ditt råd om att inte träna den dagen man knaprar sånna piller... jag lovar att rehaba ordentligt och inte ha andra aktiviteter på tisdagar.

Hoppas att din dag blev ok med allt du skulle vara med om. Kram

Catti sa...

Karin: Tack goding. Litar inte på mig själv ännu, på vad jag klarar av. Men det var riktigt roligt att lära känna Årstabron. Dina ben är snabba, även när de väger bly, det är ju en av dina bens galna egenskaper.

Fredrika: Tackelitack. Ja kan bara hålla med gällande bron, kärlek uppstod :-). Ska bli jätteroligt att träffa dig, både på julfesten och på träningarna.

Tone: Hej där underbara du. Alla knep är tillåtna bara det att du sprang lika fort som mig utan knep. Jag för min del fick massor med kraft av ditt glada leende. Så du hjälpte inte bara dina 3 riddare att orka hela vägen hem utan även mig. Kramar

Mia: HärligaMiavännen, du var med i mina tankar hela passet. Tänkte på hur du hade skrattat och tjoat fram oss alla. När jag surade till över stavgångare i bredd tänkte jag på hur du hade jublat,,hurra, intervaller i slalom, vad kul!!!! Så om du nu trodde du "bara" satt och mumsade voltaren & marängtårta så trodde du fel, du var med på Årstabron också.
Tack gumman. Det blev en ljus stund igår, ett fint avsked.
Vi ses ikväll, eller hur?