Mental & själslig genomblödning

Långpass ska lära kroppen hushålla med bränsle, bilda fler kapillärer, öka mitokondriernas antal och storlek och därmed bl a öka kroppens förmåga att binda syre till musklerna. Man lär sig bli uthållig, vänjer kroppen att arbeta under lång tid. Mentalt så lär långpassen i alla fall mig att härda ut de svackor som inte sällan anfaller mig under de längre distanserna.

Igår var det dags för IFL träning och väl där fick jag veta att långpass stod på schemat. Jag som fasat för snabbdistans Söder runt tog snabbt tillfället att övertala coach Allan om att alla skulle springa tillsammans i lugn 5,30 fart. Sagt och gjort, vi sprang i väg och efter ett tag klev Tone upp i täten och såg till att även de piggaste benen höll sig till planen.
Stackars Allan och de andra gasellerna, dom tyckte 5,30 knappt gav styrfart och de hade emellanåt svårt att hålla balansen i det långsamma tempot.

Trots alla fysiska fördelar ett långpass ger så var den själsliga och mentala genomblödningen som gårdagens träning gav ännu viktigare för min del. Mitt humör var i botten när jag åkte in till Zinken. Mina tankar fyllda av oro, min kropp av stress och det var plötsligt iskallt ute. Men i samma stund som jag öppnade dörren till huset som rymmer kansliet blev det både soligt varmt och ljust när jag möttes av Tones leende och öppna armar.

Så fort vi börjat springa kände jag hur jag för varje steg lämnade en dos stress bakom mig. För varje km som vi passerade fick oron stryka på foten för att ge plats åt all glädje och energi som jag tankade i mig av det trevliga sällskapet.

Efter 15km var det dags för gruppen att dela på sig. För de som hade fått nog var det upp till Zinken som gällde, för andra som ville ha några km till pekade kartan upp mot Årstabron. Jag kände mig pigg och ville inte att löpturen skulle ta slut redan nu.

Jag vek av mot backen som leder upp till bron och vänder mig om för att se vilka som är med. Ser till min fasa att det är jag och 5 gaseller som valde den längre turen. Hjälp, jag kommer bli lämnad, övergiven och inte hitta hem. För att dom inte skulle hinna komma på lekar som "kast-med-för-långsam-löpare" uppe på bron ökade jag takten lite.

Vi hade 4,14km kvar på vår väg som fortsatte över bron, ner och förbi Årstadal, över Liljeholmsbron och upp längs med Hornsgatan innan vi hade en skön sista bit med nedförsbacke innan jag & Anders vek in på Ringvägen. Mina km tider blev under den här sträckan 5,05, 5,00, 4,49, 4,29 & sista få metrarna i 4,18. Gasellerna tassade iväg när vi nådde toppen på Liljeholmsbron men jag hann ikapp dom ett par meter före kansliet när dom lufsade sista biten inne på Zinken.

Långpassen ska ju vara långsamma och inte avslutas med fartökning,,,men det finns väl inga regler utan undantag?