Lite tuva stjälper stora lass!

För att variera mig så har jag efter denna mara "bara" ådragit mig ett löpförbud på 6-8 veckor mot förra årets 16 veckor.

Jag lyckades sätta ner foten på en ganska liten sten, liten men tillräckligt stor för att få bort mig från gatorna en tid framöver.
Mina första 7 km kändes kanon, sen möttes vi, jag och stenen.
Foten vek sig men det gjorde inte så ont så jag fortsatte springa. Vid 9 km började det göra ont, vid 10 där härliga IF Linnéa stod och försåg oss med allt vi önskade stannade jag till och försökte stretcha.

Tog mig vidare mot Stadshuset och fick gå en stund. Sprang fram till Centralen men missade sjukvårdstältet och sprang vidare. Fick gå en bit på Torsgatan. I svängen in på Odengatan gjorde det så ont i foten att jag insåg att min resa på maran var över. Hoppade fram till sjukvårdstältet och såg genom öppningen ett bekant rödklätt huvud. Där på sängen låg Karin, det var hemskt att se hur svårt hon hade att andas.
I den stunden sket jag fullständigt i min fot.

Vi blev kvar ett tag i tältet men fick sen åka Taxi mot Stadion, vi hann fram i tid för att se G springa in på 2,49 någonting. Fantastiskt.

Det suger att en liten sten skulle orsaka en fraktur i foten men det finns värre saker.
Jag får springa i vatten ett tag och tanka Linnéa kärlek, det kan jag göra även om jag inte kan delta på träningarna på ett tag.
Även om jag inte kom hela vägen runt så njuter jag ännu av stunden på ÖIP, stämningen i startfållan, känslan de första 7 km, gläds över alla som kom i mål och inte minst är jag lycklig över att Karin kan andas igen :-D.

Sanna min älskade dotter. Då jag vet att du är här inne och läser ibland är det väl bäst att jag varnar för starka bilder med tanke på din fobi för fötter :-). Puss på dig gumman.

K488 - det är jag det!

Det bara bubblar av förväntan och nervositet inom mig.....nu är det inte så många timmar kvar.
Tack för alla peppande sms dom betyder massor och är med mig ända in i mål,,,för dit ska jag!

LYCKA TILL allesammans och glöm inte ha ROLIGT nu.

Rus & Marthonladdning

I onsdags fick jag äran att ingå i Görels fan & peppar club när hon skulle utmana sig själv och rusa in Våren.

Jag var lite sen ut till Stora Skuggan och trodde jag skulle vara sist på plats. Men icke.
Huvudpersonen för kvällen gled in med ett skratt när det var sådär 3 min kvar till start.
Inga nerver här inte, inte på utsidan i alla fall.

Vi han med att föreviga kvällen med några bilder innan vi föstes in i en av startfållorna.

Fan-Cluben på rad efter Görel bestående av Karin, Nermina, Mia, Helena och mig.

Mia hade plastat in vackraGörel på fina lappar som vi smyckade våra ryggar med så
att ingen skulle missa vem som var drottningen på kvällens Vårrus.

Starten gick och Görel fick bestämma farten. Mia tog täten och banade väg genom en vägg av tjejer.

Mia insåg snabbt att skulle vi ta oss fram i Görels fart var det till att få den här väggen att flytta på sig.

Mia vrål som ekade i luften med jämna mellanrum,,,gående till höööööger, löpare till väääänster blandade vi med skratt, dans och pepp.

Många leenden fick vi men det var fler än en kvinna som nog helst ville sätta krokben för oss eller putta in oss i buskarna.
Men men, nu var det Görel som skulle fram, kosta vad det kosta ville.

Efter nästan 5 km på lätta Görelben och med ett pannben som aldrig svek henne för en sekund lägger sen Görel in en målspurt som gjorde att det var svårt att hinna med. Jag tog ett djupt andetag,

fyllde lungorna med luft och skrek en sista gång......... ............Göööööööööreeeel på ingåååååååååång...

och in sprang hon, in i mål på PB 34:41.

Görel till höger

Två tjejer som för kvällen blommade minst lika vackert som trädet i bakgrunden.
GRATTIS GÖREL & GRATTIS NERMINA.
Båda nyfrälsta löparinnor och numera också Linnéatjejer,,,hoppas jag :-)

Tack för en superrolig kväll, bland det roligaste jag gjort.
Vitargo släng dig i väggen, det här det är Marathonladdning av bästa sort.

Vårruset med Görel blev Glädjeruset!

Görels eget gästblogg inlägg hittar du här:

Alltid glad och med omtanke större än jorden = Tone

Tone springer inte bara maran för det egna höga nöjets skull utan hon springer med omtanken om de som inte liksom vi har tillgång till rent friskt vatten.

HärligaTone har tippat sin tid på maran till 3,45,46.

Jag har ju som mål att springa min mara på 3,30, vilket är en fantasi så jag gör som UnderbaraMia & sätter in 345.46kronor till Vattenprojektet för Tones tippade mål tid.

Från Tone:

Jag ska springa Stockholm Marathon och kan genom det hjälpa Frälsningsarmén med målet att 15 byskolor i Kenya skall kunna ha rent vatten. Frälsningsarmén är samarbetspartner till Stockholm Marathon.Tänk om jag, med din hjälp, skulle kunna bidra med en vattentank. En vattentank kostar ca 5 500 kr. Jag lovar att försöka fullfölja loppet för att göra vattenkampanjen synlig. Med ditt stöd kommer sista milen att kännas lättare.

Sätt in en gåva på plusgiro 90 04 80-5 och ange som referens: "Marathon som ger vatten. Jag väljer att ge ett bidrag till projektet genom att stödja Tone Knibestöl."

Vid internetbetalning uppge: Tone Knibestöl + MarathonEller sätt in en gåva på www.fralsningsarmen.se/stockholmmarathon.

Markera att du vill ge en gåvogramgåva och skriv mitt namn som mottagare. Om du gör det skickar Frälsningsarmen ut ett gåvokort till mig på att du var med och hjälpte till.

Tack Tone:-)

Luften gick ur

Igår kväll hände något, jag vet inte riktigt vad men jag sjönk som en sten.

Från att ha vandrat mellan, glad, trött, sur, pigg, arg, lycklig, lite ledsen, överlycklig, irriterad,,,ja alltså varit som vanligt så hamnade jag i ingenting. En olustkänsla kröp under skinnet, motivationen och lusten försvann. Det blev solförmörkelse!
Rastlösheten väckte mig natten igenom och i morse var tankarna tunga som cement.

Jag ville helst bara skita i allt, dra täcket över huvudet och vakna om en vecka..........om en vecka!?
Jaså det är bara inför-maran-själen som kommit på besök, inget värre än den.

Våndan av att behöva vänta flera dagar till, att behöva akta sig från att vricka fötter, undvika baciller, dansa regndansen tills golvet ger vika för att fördriva högtrycket, att stå ut med att dra ner på träningsmängden och inte förgås av rastlösheten, att äta, dricka och sova lagom.
Att överleva tills på lördag så att man äntligen får kliva in i startfållan, höra tasset av alla fötter & klockorna som piper i kapp, känna luften vibrera av förväntan, få känna gåshuden sprida sig över hela kroppen när lyckoruset kickar in,,,,ännu ett långpass, 42 195m glädje, smärta, lycka, mental styrka och galenskap.

Pirret har återvänt!

OBS!
Om ni inte har anmält er till festen efter Marathon så gör det nu & här

Glad & Stolt!

Resultat från Milspåret 2009.
Damer Motion

										Plats Start nr Förnamn Efternamn Förening/Ort/Land Född Mellantid 5km Tid Tid Efter Pace 1 1256 Christina Åqvist Team Stockholm Marathon 78 00:21:16 42:38 04:15 2 962 Catarina Lindström IF Linnéa 64 00:22:35 45:17 2:38 04:31

Tror jag kom in som 14:e tjej bland alla damer, Motion, Student och Elit inräknade, kan man vara annat än glad!

Hann inte med någon uppvärmning. Istället blev det en trevlig pratstund och tankning av löparglädje innan loppet tillsammans med Linnéanerna Ingrid Patrik & Tone.

Den inledningen tillsammans med pepp av Maria, Clarre & Clarrepappan längs banan, Karins mindande, L´s hållna tummar, hejarop via mobilen och familjens kärlek + nya fina röda skor var receptet som behövdes för att ta mig ännu några steg närmare mitt mål för 2009.

45 minuter på milen,,,jag är nära nu :-D!

Välkomna hem!

Dom här underbara skorna råkade lämna Runner Store samtidigt med mig igår.

En dag ska jag också springa vackert & starkt.
Fram med höften, snygga kickar mot baken så att de jag springer om inte bara ska
se min ryggtavla utan även den kärleksfulla hälsningen på skons undersida.



Löpning är kärlek!

Vart tog förra veckan vägen?

Måndag, core.

Tisdagen kändes lite mer då den innehöll ett pass med 300-ingar, närmare bestämt 12 st på löpbandet som gick i 3,20 fart. Totalt 9,6km.

I onsdags sken solen när jag & T begav oss iväg på en 18km runda genom stan.

Vi kom inte mer än knappt en km innan vi mötte Nix & Masse :-).

Efter ännu en km passerade vi kort efter varandra R & R från TSM. Sen blev det lugnt på kändisfronten ett tag och vi hann avverka ytterligare dryga milen innan vi sprang på ännu en Linnéan, Fredrik.

'
Grattis till kanonfin tid och placering på Valloxen Runt i lördags!

I torsdag kväll stod det möte i agendan vilket i sista stund fick bytas mot ett pass med TSM, 300-ingar igen!! Totalt denna kväll, 9,1km.

Fredag -core.

Lördag vila.

I söndags blev det 26,88km med drygt 3km fartökning.

63,58km, uppenbarligen så var det sju dagar även i förra veckan!

Hurra för....

dagens födelsedagsbarn.

GRATTIS coach-K-en
Foto:F.B

GRATTIS IF LINNÈA

Vit bloggmånad!

Jag har haft ordentlig skrivtorka. Men jag kan ju inte fortsätta trötta ut supergoaLouise, min granne och tillika Clarrefru, med samma gamla månadsgamla inlägg dag efter dag,,så Louise, här kommer nu ett utlovat nytt.

Kungsholmen Runt!
I fredags kände jag precis ingenting av den nervositet jag brukar ana dagen innan ett lopp. Antog att det berodde på att jag bestämt mig för att ägna loppet åt att hitta känslan för mitt tänka marantempo utan att behöva kolla på klockan hela tiden.
Jag hade ställt in mig på ett glatt lopp i solsken.

Lördag morgon vaknar jag och är på uruselt, nervös-inför-tävlings, humör. Vart kom det ifrån,,,och varför?
Att det sen ösregnade utanför fönstret gjorde mig knappast gladare.

Robban skjutsade in mig till Rålambshovsparken. Jag föreslog att han skulle vända om hem med mig kvar i bilen, men han bara log, önskade mig lycka till och åkte sin väg. Så där jätteroligt var det ju inte på parkeringen så jag joggade ner till parken. Väl där klättrade humöret upp pinne för pinne i takt med att välkända ansikten dök upp här och var.
När jag fick syn på VärldensbästaMia var humöret på topp igen.

Efter att Mia coachat och hejat fram IF Linnéas nästa generation i knatteloppet stack Mia, jag och F iväg på en liten uppvärmningsjogg innan vi tog plats i startfållan.

Foto: Ken.

Jag hade som sagt tänkt hålla strax under 5-tempo men det kom ett annat upplägg emellan.
Mia skulle spöa bror sin och han hade kommit längre fram i startfållan och låg nu en bra bit framför och utom synhåll för oss.

Startskottet brann av och Mia sa, vi kör tills det ryker, nu skulle lillebror tydligen jagas ikapp. Den jakten kunde jag ju inte missa.
Efter 7 km pekar hon så äntligen på den orangea ryggen och säger,,,där, där är han.
Skönt tänker jag, äntligen kan vi slå av på farten lite.

Men plötsligt insåg jag att det faktiskt kändes helt ok att hålla tempot och jag bestämmer mig då för att köra så länge det håller.
Plan A, att hålla marantempo, var ju redan kasserad.

Foto: Ken.
Mia & jag jagar!

När jag sprungit första milen och de som tävlade på 10km vände in mot mål utan att jag avundades dom började jag tro det var något allvarligt fel på mig.

När jag på andra varvet passerade Kristinebergs IP längtade jag efter raksträckan intill T-banan, det hade varit en del motlut senaste biten. När jag kom ut på den efterlängtade plana sträckan var det som om all ork försvann.

Det blåste sån motvind att det kändes som om jag stod still trots att benen ännu rörde på sig,,,om än väldigt långsamt. Genast for tankar med ursäkter för att slippa fortsätta springa genom huvudet. Men jag vägrade lyssna och när jag var framme vid nästa backe kom benen igång igen.

Nu var det inte många km kvar, jag började tro på att jag skulle orka, att det skulle kännas rätt ok resterande biten även om jag kände att krafterna började sina.

Plötsligt hägrade målbågen, redan, jag som varken såg suddigt eller mådde illa, eller hade ont?

Det var ett helt galet lopp. Jag kom i mål på 1,41,48 ( nettotid), jag är tokglad.
Inte nog med det,,
Mia plockade, trots att en bom stod i vägen och nästan klöv henne på mitten, hem brons i K 35 & jag vann guld i K45 klassen.

Jag hade roligt hela tiden, bortsett från svackan i motvinden.
Tack alla för all support & hejarop , det fyllde mig med så mycket energi & glädje.

KungsholmenRunt bakvänt blev det mest rätta jag någonsin sprungit.