Hela havet stormade....

...igår morse när S vaknade med en feber som vägrade ge med sig planterades snabbt en krampande oro och maxpuls i mig. Ju längre dagen gått idag, desto mer vaken har S varit, desto längre intervaller mellan febertopparna och det känns som om vi har marginalerna på vår sida.
Så länge infektionen finns i hennes kropp kan läget snabbt ändras men här och nu är det mycket mycket bättre.

När ändå kroppen var inne på maxpuls så passade jag på att umgås med min kära roddmaskin , en mil hann vi leka tillsammans innan det var dags för lite pulssänkande core och tillslut en skön stresch utförd i horisontalläge.