Igår utlovade coach Nisse att det var lättdistans som gällde. Äntligen, efter en fm med coreboard pass och ett uselt försök till intervaller på bandet i 3,30pace kändes det toppen.
Bestämde mig för att verkligen ta det lugnt, njuta av varje steg, ha trevligt, tänka på tekniken samt undvika att halka på det lite hala underlaget.
Efter uppjoggen delade vi snabbt upp oss i lite mindre grupper. Jag hade turen att få sällskap av trevliga mr TSM. Vet dock inte om han uppskattade mitt sällskap lika mycket då jag i vanlig ordning ( då luften räcker till) babblade på mest hela tiden.
Det var den skönaste Söderrundan någonsin och milen klockade vi på 52,17, mer långpass än lättdistans tempo.
Såna här pass gör mig nykär i löpningen.
Tack CoachClarre/Barbapappa för att du lurade in mig i löparvärlden.
4 kommentarer:
När du började hade jag ingen aning om att du skulle bli en sån träningsnarkoman. Inte heller visste jag att du skulle bli så duktig.
3.30 farten kommer, det är jag säker på.
Kram/Louise
Tack vännen, för pepp och tilltro.
Muskelpass på måndag :-)?
Jag känner ingen annan som lyckas springa ett "nära döden pass" (Globen ToR)och lyckas svara i mobilen samtidigt!
Din löparkarriär kunde ha slutat med det passet.Hemska tanke!
Under 44min på milen sommar? Lätt!
Kramar/Clarre
Hello BarbaClarre :-D.
När du tassar vid ens sida, pratglad och helt opåverkad av löpningen kan man ju lätt luras att tro att man själv ska kunna göra likadant.
Insikten och verkligheten hinner dock snabbt ikapp mig och tunnelseende och svarta ögon är en ständig följeslagare på våra pass :-).
Jag under 44 på milen!? He he he. Hur många nya äventyr (nära döden pass) har du hittat på nu.... :-)
Skicka en kommentar