Trampa vatten.

Har väl aldrig dragit så många blickar till mig intill bassängkanten som i söndags. Man hade ju kunnat önska att det varit av andra skäl än flytbältet som jag trängt mig in i.

Jag klättrade ner i bassängen och tog plats bland alla motionssimmare. Helt ovetandes om vattenlöpningens rätta teknik gav jag mig av. Har väl sällan känt mig så jäkla fånig & frustrerad, snacka om att det kändes som jag bara stod och trampa vatten. Men konstigt nog tog jag mig framåt. Det gick inte fort, och inte alltid helt rakt, för när det simmades omkring mig och svallvågor och motvind tog tag i mig flöt/sprang jag mer åt sidan än framåt.

Jag försökte efterlikna löpsteget så mycket det gick. Försökte öka på farten allteftersom och avsluta varje bassänglängd med en "spurt". Det blev i alla fall en duktig konditionsträning då pulsen var hög hela tiden. Väljer att tolka det som om jag tog i ordentligt istället för att inse att veckorna med löpförbud har fått mig att sunka ihop helt.

Vågade inte köra på så många vändor då det var första gången och nöjde mig därför med 10X50m, med kort paus mellan varje 100m, samt att cykla till och från badet ( 3mil).

Kan inte säga att det var roligt men grymt jobbigt så jag kommer helt klart fortsätta med att springa i vatten, även då jag slutat rehabträna.

MarathonMia brukar ju summera sina pass med hur många hon sprungit om/passerats av,,,jag härmar och gör detsamma.
Sprungit om: ingen Simmats om av: alla

Måndagens träning blev ett spinning+corepass på gymmet & därpå 3 mil på cykel i ösregn. Var trots vädret riktigt skönt att få fara runt som en galning på cykelvägarna i min ensamhet och känna hur det brann i benen av trötthet. Fick ett längre pass även om det inte bjöd på de underbara kickar som löpningen gör.