Jag brukar i sanningens namn inte alltid reagera när någon tilltalar mig med mitt namn. Kan ju inte komma ihåg allt här i världen. Har mer än en gång, av bara farten, svarat på tillrop på namn som inte ens liknar det jag heter eller de alias jag emellanåt kallas för. Jag kan lugnt sitta kvar i väntrummet bläddrandes i en tidning medan läkaren gång på gång ropar upp det efternamn jag haft sedan jag gifte mig för drygt 20 år sedan. Det är först när dr gör ett försök att ropa upp alla namn, inkl det jag hette som ogift, som jag reagerar. Man kan ju undra varför men den analysen lämnar jag till annat tillfälle.
Dit jag egentligen ville komma med min rubrik var att gratulera ett sådant, ett kärt barn som har många namn alltså. MarathonMia lystrar numera , efter söndagens superstarka 55,33km, även till UltraMia.
Du imponerar och inspirerar ständigt Mia, jättegrattis till genomfört Ultralopp.
Kvällens träning skulle tack och lov inte komma i närheten av någon Ultra distans.
Kunde inte motstå att testa en liten löprunda då vaden inte gett några onda vibbar från sig på flera dagar.
Att få åka in och träna med TShM var en lisa för själen, även om inte mitt högra underben nu i kväll signalerar detsamma.
Jag hade glömt min Garmin hemma men vem behöver den när Ultra-Mia finns på plats. Håller man jämna steg med henne vet man att man inte riskerar slappa till, sagt och gjort, hon fick dras med mig i hasorna nästan hela passet igenom.
Vi startade med en mycket lung uppvärmning, alltför lugn så jag tog mig friheten att leka lite med löpsteget.
Det resulterade i att jag sprang på framfoten nästan hela vägen. Kändes allt annat än naturligt men det är bara att envist fortsätta jobba på att komma från mitt tunga steg.
Med tanke på den senaste tidens frånvaro av löpning trodde jag att dagens planerade intervaller ( 5x1000m i 4,45 fart med 1 min ståvila) skulle ta alla krafter ur mig, istället bjöd dom på en mycket glad överraskning. Trots att vi körde lite snabbare än planerat kändes alla intervaller relativt snälla. Den 3:e trodde jag tröttheten skulle komma smygande men när vi stack iväg på den 4:e gick den hur smidigt som helst. Dock fick jag ont ovanför foten på den 5:e så nu har värken satt sig där i stället och en liten bit upp i underbenet. Vet inte om jag ska tolka det som positivt, smärtan finns där men har flyttat sig då borde det inte ha kunnat vara en fraktur. Förhoppningsvis flyttar smärtan på sig lite till, flyttar ur min kropp!
Nåja, tiderna för kvällen hämtade ur Mias Garmin säger:
Uppvärmning: 2,65 km. Tid 15:15. Snitt 5:45/km
Tusing 1: 1078 m: 4:45 (4:24-pace)
Tusing 2: 1039 m: 4:39 (4:29-pace)
Tusing 3: 1067 m: 4:44 (4:26-pace)
Tusing 4: 1045 m: 4:45 (4:33-pace)
Tusing 5: 1090 m: 4:51 (4:27-pace)
Nedjogg: 2,65 km. Tid 15:50. Snitt 5:58 (jag var bland de sista tillbaka)
TOTALT:
Distans: 10,619 km
Tid: 00:54:49
Snitt: 5:10 min/km
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar