lördag 27 juni 2009

Nedräkning!

Efter att äntligen kunnat vara på mitt första pass med TSM HalvMarathon i torsdags känns löpförbudets slut komma allt närmare.
Deltog visserligen med cykel som transportmedel men det var så roligt att vara tillbaka i TSM andan igen, att få träffa både gamla och nya löparsjälar.
Det var många som slöt upp, drygt 70 st, för att köra backpass i kvällssolen. Jag intog en plats i mitten av backen och skrek och peppade alla starka ben som nötte backe upp & backe ner.
Det kliade dock mycket i benen och längtan efter att springa gjorde det svårt att stå still.
Detta undgick förstås inte coach Rubins skarpa ögon.
Så idag kom ett sms från honom.................................Hi Catti. Du har löpförbud till den16 juli!!

Jag lyder såklart.....inte ett löpsteg innan dess. Med 4 veckor bockade i kanten känns ytterligare 3st överblickbara.
Mer än hälften av löpförbudet är (förhoppningsvis) redan avverkat.

7 kommentarer:

Masse sa...

Det är inte alls lång tid. Det går skitsnabbt ju!

Clarre sa...

Du kämpar på så himla BÄST!Kram/Clarre(som avverkat den första av tio veckors löpförbud...Boooring!)

Louise sa...

Jag och "mannen" kommer att vara lyckliga när dessa förfärliga löpförbudveckorna är över. Då kanske Ni kan bli lite normala igen, i.a.f som vanligt...
Kramar

Anonym sa...

Hon är faktiskt ganska snäll trots allt.

Mannen

MarathonMia sa...

Åh - tiden går så fort. One more down - another to go. Rätt var det är så rullar du på igen! Du har sån träningsglädje ändå! Fint att se.

Catti sa...

Masse: Känns som ju äldre man blir, desto fortare rusar tiden iväg, äntligen något positivt ha ha ha.

Clarre: Tack världens bästa Clarrecoach.
Du kommer bli lika grym på att springa i bassäng som du är på land.

Louise: Ha ha ha ha, jag & Clarre kanske borde gå under namnen pest & kolera tills vi har blivit normala igen ha ha ha. Stackars dig och mannen-min. Tack för att ni finns, utan er skulle Clarre och jag få sitta i tyck-om-dig-själv-tröja för resten av livet.

Mannen: Tack älskade mannen min men jag tror nog mer på att det är du som blivit van än att jag har blivit snäll....men jag försöker :-D.

UltradrottningenMia:
Du underbara, kan man få annat än glädje, i och utanför träningen, när man får ta del av dina fantastiska äventyr.
89 962 meter på 12 timmar!!!!!! För en sån prestation krävs det dock en SuperWomanMia. Du är så galet bäst!

Maria sa...

Hejja hejja!

Jag har själv tagit mina första stapplandes steg mot en helvmara i september :o) nu är jag uppe i 3 km och i morogn blir det 4 + att jag hade tänkt att cykla in till Zinken i morgon för att kolla läget - sen kanske det blir tåget hem, men då har jag iallfall cyklat lite :o) vet hur rastlös het kan visa sig, fråga min trädgård (som jag normalt hatar... :o)

Ha det gött!
Maria