Det blev lite annorlunda än mina ursprungliga förhoppningar men ändå en härlig och rolig Premiärmil med massor av IF Linnéa glädje förstås.
Premiärmilen blev inte som jag tänkt mig. Men även om min önskan om att komma nära 45 min sket sig redan på första varvet ( 23,04 ) så hade jag fram till 6km ett roligt lopp.
Jag lyckades undvika springa in i väggen i år men min uppladdning i slalombacken var inte ett smart drag.
Jag fick problem efter 6 km med kramp i min höft och att benet domnade bort. Det blev till att stanna och stretcha några gånger under andra varvet. När det var drygt 3km kvar kände jag att då min tid var så borta kunde jag ju använda resten av loppet till något roligare än att sura över det.
Inspirerad av Mias glädjespridande och peppande heja rop till E som hördes eka längs banan slog jag så av på takten och gjorde sällskap med en TSM´are. Han hade ett smärtande löparknä som höll på att sätta stop för hans framfart. Så mycket roligare att springa i mål efter att ha fått sprida & ta emot pepp även om tiden hann ticka på lite längre än om jag kört vidare ensam.
3 kommentarer:
bra kämpat!!
Jag såg dig springa i mål!
Ja, och i filmen som visas så ser man en Catti och en Clarre som står och hejar. Hur går det till?
Tack Jossan, gav mig fanken på att inte tjejen som kom i mål precis efter mig skulle få gå om mig :-D.
Kanon bra kämpat av dig också, blev så glad när jag fick syn på dig.
Masse, kan bara säga att det är en himla tur att dom har bakgrundsmusik istället för mina heja rop. Var som vanligt en och annan i publiken som flyttade sig en bit bort ha ha ha.
Hur är det med dig? Hörde din puls fått fnatt och skenat i taket på Vällingby maran.
Skicka en kommentar