LinnéaCoacherna Allan & Nisse bestämde att det var långa intervaller som gällde på kvällens träning, förutom för Karin som skulle nöta på Västerbron alldeles allena.
Säger A & N långa så är det lååååånga. 5x2000m med en minuts ståvila mellan varje intervall.
Årstabron var kanon att köra intervaller på. Svagt svagt lutande uppför från Tantosidan mot Årsta med ett litet motlut de sista metrarna innan man fick vända efter tredje gatlyktan. På vägen tillbaka kunde man ta hjälp av det svaga utförslutet och passa på att ändra steget lite och minska känslan av stumhet i benen.
Jag har inte kört ett riktigt intervallpass sedan i mars så jag hade ingen koll på vilken fart jag skulle försöka hålla. Men med senaste tröskelpasset runt söder som utgångspunkt blev det en uppmaning om att hålla minst 4,30tempo/km. Jag bestämde mig för att testa och så gav jag mig iväg. Benen kändes trots fm roddpass pigga så jag fick hålla igen för att inte springa för fort. Ville ju klara mer än en 2000-ing, vilket jag inte gjort annars.
Härliga sköna Tone såg till att man trots bristen på luft i lungorna fick sig flera härliga skratt. Bla då hon glatt konstaterade att ,,,nu låtsades jag att jag var du när jag sprang, så det gick lite fortare (eller hur Tone, du sprang ju redan lika fort). När jag sen mötte henne på nästa intervall vinkade hon och ropade,,,,nu är jag Karin.
Jag ska också testa det nästa gång, kanske blir mina ben snabbare om jag låtsas att dom är Karins :-) ?
Tack alla löparvänner för allt peppande man möttes av på turerna över bron, de gjorde allt så mycket roligare och lättare.
