Såg att mitt senaste inlägg gjordes i slutet av april. Antar att jag efter det började resan inåt i min " på vägen fram till marathon" bubbla. Klev ut ur den i ett lyckorus efter att ha kommit i mål på 3.35.14. Allt för att konstatera att...aldrig mer! Men när jag tagit mig ner till ÖIP och mötte upp alla andra trötta men lyckliga löpare var tanken genast där igen, klart jag vill springa Sthlm Marathon igen men först av allt... nu var det äntligen fritt fram att vila.
Vila blev det, både frivillig och ofrivillig. Men när inte rastlösheten och längtan efter att springa, efter att ta ut sig, bli trött infann igen sig började jag nästan bli orolig över om min löpglädje flög iväg med den där bubblan när jag klev ur den.
Men nu är löpglädjen tillbaka. Det som saknas nu är farten, orken och uthålligheten men huvudsaken är att jag känner lusten, längtan, behovet, viljan, att springet i benen tillbaka.
2 kommentarer:
Löpglädje kommer och löpglädje går!...och kommer tillbaka igen!
Ungefär som dina blogginlägg:-)
KRAM!
Ha ha ha ha....ja men det är tur min löpglädje inte tar så långa pauser som mina blogginlägg gör.
Kraaam!
Skicka en kommentar