Välkomna hem

Hoppsan, vet inte riktigt hur det gick till men när jag kom hem låg det en tröja och ett par byxor också i kassen.

                            Är egentligen rätt nöjd redan nu men ska jag fortsätta pricka 

av på önskelistan så kvarstår inför morgondagen

- solsken

- vårkänslor

- snabba ben

Förmiddagens intervaller gick som jag ville, ja till och med bättre än jag trodde.....

.....och det fyllde mig med en härlig känsla.

Härlig känsla gav också kvällens  7 km långa och lugna uppvärming på Söder.

Men sen hade jag tydligen uppnått dagens dos av härlighet för när Rubins Running Sweden Gym Class började så var det slut på myset.

Vi sprang på stället, det var höga knän, raka ben, det kickades  i rumpan, trampades och hoppades jämfota hopp. Vi körde armhävningar på alla tänkbara sätt och plankan åt alla håll som går. Vi sprang trappa upp och trappa ner. Det stånkades, det leds, det kämpades, det svettades, det kveds, det brände och sved -  mitt i allt detta hade jag galet kul.

     Inte Rubin som skakar utan jag som är lite 

darrig på handen efter alla armhävningar

                                                         Bildbevis på att vi slet hårt!

Stretch.....eller ett
försök att ta sig upp från golvet? 

Tror det kommer göra ont att skratta i morgon, att det kommer vara svårt att använda armarna, men vad gör väl det bara benen sitter där som ska när jag vaknar.

                                                          

Våt om fötterna...

och mer än så blev jag igår när det var dags för veckans poolrunningpass.

Rubin dök, som vanligt, upp med glimten i ögat och viskade....today it´s gonna be hard!

Säg när det inte är det när han är inblandad!

En efter en droppade in på Dive Sweden och hos de som varit med på tidigare poolrunningpass fanns inte bara en längtan i blicken efter att få avnjuta kvällens träning utan även en strimma av vetskap (fasa) om vad som komma skulle.

När alla kommit i poolen och hakat fast sig i sina krokar tog det inte lång stund innan Rubins stämma överröstade både vågskvalpet och musiken. Det är fullt ös från första till sista stund av passet. 

Slutar du jobba med benen eller armarna så antingen sjunker du beroende på övning eller än värre....så ser Rubin att du softar..

...jag sjunker hellre.

Lika tuffa som dom här passen är, lika roliga är dom.
Jag är helt enkelt så såld på poolrunning.

Är så glad idag att jag var så klok igår & höll mig till vatten vatten, bara vanligt vatten .....

...då det inte blev så många timmars sömn innan det var dags att gå upp och ta sig in till TSM för dagens långpass.

Glömde dock dra upp rullgardinen och klädde mig med minnet av gårdagens sköna soliga väder.

Vet inte om jag ska skylla det draget på bristen på sömn, åldern eller fundera över om det var någon som kryddade mitt vatten igår för idag har inte hissen gått ända upp helt enkelt.

 25 km stod det på schemat och Pertti hade ritat en alldeles egen karta

som tog 3.30 gruppen på en tur på Premiärmilenbanan, förbi Brunnsviken, genom Hagaparken och en liten sväng ut på Lidingö innan vi kalla och frusna fick vända hem till ÖIP igen.

Visserligen hade det inte ännu börjat snöa här men det var ungefär så här bra man såg sen dom isiga snöflingorna började göra hål i hornhinnorna. 

Jag vill ha vår tack, NU!

Stafettpinnen kom fram till Sollentuna

och jag fick en härlig löptur från Hornstull till Sollentuna i sällskap av drygt 20 par andra springsugna ben.

Det var galet härligt att få springa genom stan, känna asfalten smeka sulorna på skorna. Det var galet vackert att springa längs Edsvikens strand och grym träning att ta sig fram i snömoset som sakta smälte bort i solskenet. Det var endorfintankning för kropp och själ. Det var 22km njutning.

Häng med på långpass i morgon!

Mia bjuder upp till dans, läs mer här

Vem kan motstå en tur mellan Hornstull och Sollentuna i glatt sällskap, inte jag :-)

Laga handbroms

eller köpa nya löparskor, laga handbroms eller köpa nya löparskor, laga handbroms eller köpa nya löparskor....

När träningen inte gick som man ville....

.....kan man ju antingen misströsta över ett dåligt pass eller så kan man hålla med Pat. 

Jag väljer att hålla med :-). Vad väljer du?

"Relish the bad training runs. 

Without them it's difficult to recognize, much less appreciate, the good ones." -Pat Teske

Inspireras och motiveras

 In every town in the world there are great potential champions who only need motivation, development, the ability to believe in themselves, and someone who believes in them.

Söndag, TSM och solsken, här ska smittas både glädje, tro och motivation.

 



 

Tack...

Tack för att Du finns.

För att just Du är min dotter.

Jag älskar dig så mycket, mer än livet.

Tack för att Du gör livet så vackert, så glatt, så fullt av kärlek.

GRATTIS 

på 23-års dagen älskade Sanna

 kram & puss /mamma

Lite december nöjen

Nordic Military Training

K3n, Tene, Staffan, Nisse, jag och underbaraMia.

Svårt att tro att det här kortet togs den 12 december. Leriga och glada Linnéaiter efter ett, för mig i alla fall, tufft pass med NMT. Ett prova på pass med allt från lätt löpning, armhävningar, plankan, gå på händer, brottas, situps, hoppa över dike, åla sig fram i geggan, krypa på/under varandra, gå på händer och fötter i lera, springa baklänges nedför backe, springa genom ett kärr samt  lite jägarmarsch och upphopp som avslutning på det två timmar långa passet. Jobbigt men buskul, oavsett väder!

IF Linnéas Luciafest!

 

 Vad hade tomten i säcken.........

 Stort TACK till LöpLabbet i Farsta för julklapparna ni skänkte till IFL Luciafest!

Snön kom och tomtarna med den.

IF Linnéas numera traditionsenliga Julaftonsjogg bjöd Söder på riktig julstämning när vi 

sprang runt sjungandes julsånger och önskade God Jul.

Självklart blev det dans runt granen på Stadsgårdskajen också.

500km!

Inför Vasaloppet rekommenderas man åtminstone ha tränat och kört 500 km.

Jag har bara 482 kvar....................

Foton som vanligt  lånade. Denna gång  av Mia, Helelna & Ken :-)

Från oss alla till er alla

GOD JUL

önskar

Catti med familj 
(klicka här)

Poolskiing

Fick ett tips på FB av Maria igår om att använda mitt flytbälte i kombination med mina skidor. Det måste ju genast göra att mina laggar klassas som vattenskidor istället. Toppen då det saknas snö men finns gott om bassänger att träna i.

Men då man konstigt nog inte får bada med skidorna på i badhuset fick det bli poolrunning istället för poolskiing.

Dagens pass blev 70 min långt. Ca 20 min vardera upp och nedjogg samt däremellan intervaller som såg ut så här:

3 ( x2 min, 1 min, 30 s - 30 sek vila). Efter det 10x 1 min utan armar- 30 sek vila.

Då det var lite svårt att  lägga armarna på bassängkanten så blev det armar uppåt sträck under de sista tio intervallerna. Var nog en och annan som trodde jag var på väg att sjunka och försökte vinka på hjälp där jag flåsandes guppade fram.

Tok jobbigt pass men riktigt roligt. Intervallerna gjorde att tiden rann iväg och det hann aldrig bli långtråkigt.

Ämnena svänger, precis som livet.

Jag har äntligen köpt skidor till mitt Vasaloppsäventyr så nu är jag skiträdd..........och glad :-).

Tidsresa igen....

Vissa minnen kan inte tiden sudda ut, tack och lov.

Den 7 dec för 24 år sen inleddes med en snöstorm, längre fram på dagen sken solen från klarblå himmel. Det var massor med snö och termometern visade -23*.

I fönstret stod en röd adventsljusstake med 7 ljus. Jag låg i ett eget rum men var inte ensam i sängen. Intill mig i låg en liten människa som några timmar tidigare förändrat mitt liv totalt. Jag hade blivit mamma för första gången och ingenting var sig längre likt. Kärleken svämmade över och jag kunde inte släppa min lille son med blicken och låg klarvaken i natten.

Den ena tanken efter den andra om livet som skulle komma for genom mitt huvud och jag kunde inte sluta le. Tankar om den första promenaden med barnvagnen som stod hemma och väntade. Den första skoldagen. Om julaftonar, födelsedagar, skolavslutningar, studenten, om när jag skulle bli farmor. Jag tjuvtittade på min kommande resa genom livet och njöt av filmen jag skapade när den for förbi i mitt inre.

Jag smekte, luktade, tittade och det kändes som om tiden stannat. Kan man vara så här lycklig, kan man älska så här starkt, ja det kan man.

Tre dygn senare, den 10:e dec,  såg livet utanför fönstret ut precis som det gjorde den här dagen.

Men inne på rummet där lyckan hade fått tiden att stanna hade allt förändrats.  Livet tog en helt annan vändning då Jonas plötsligt blev sjuk och dog.

En sekund, ett ögonblicks skillnad var vad det tog för att släcka Jonas liv och slå sönder vårt.

Jag minns hans ögon, hans näsa. Jag kan ännu känna hans lilla hand när den greppar tag om mitt lillfinger. Jag kan känna hans doft så starkt, känna hans kropp vila intill min. Jag kan höra hans gråt. Jag kan känna hans hår under mina fingrar, minns hur jag smekte honom över huvudet. Jag minns hans tår, kan höra hans lätta andetag så tydligt så om de fanns intill mig.

Jag minns så många detaljer, människor, rum, möbler, ord, dofter från de här dygnen men framförallt min älskade Jonas korta men för oss oförglömliga liv.

Filmen om mitt liv blev inte som jag trodde, den fick skrivas om. Nytt manus med tankar om det som kunde ha varit, om det som blev, om nya drömmar att ta med in i framtiden tillsammans med  kärleken för & glädjen över Jonas. 

WOW!

Idag kunde jag se botten på tvättunnan.....................

...trodde för en stund att jag var i fel hus...........

 

Se där ja....igen

Släpade mig upp ur bassängen efter ett ganska snällt intervallpass. Irriterad på ett simmande cyklop i simfötter som stört mig hela passet gick jag mot omklädningsrummet.

Dörren öppnas och jag passar på att gå in medan den hålls öppen, tack säger jag glatt. Fortsätter ytterligare några steg in och känner genast att det här, det är så fel...och det var det.

 

Sa ju att det skulle bli en intressant dag..........

Ny väska

fick jag idag när jag tog en promenad till skolan med soppåsen i sällskap.

Hann inte mer än hem innan dom ringer från skolan då dom inte hittar väskan med S matdropp. Tänker först att jag säkert slängt den i soprummet men den ligger kvar på diskbänken.

Väl hemma igen sätter jag mig för att äta frukost och då ringer mobilen ännu en gång.

Jag springer runt, letar och letar medan signalerna ökar i styrka...var är mobilf*n...låter ju som om den är i närheten.

Se där ja,,,,där är den ju, i fickan på tröjan,,,,,,som jag har på mig.

Känns som om det här kan komma att bli en intressant dag :-).

Solen skiner

inte utanför mitt fönster :-(!

Så jag gör min egen sol idag,

tankar & sprider glädje och värme.....å kramas mycket.

Solsken till er alla!

The funniest and lamest of facebook

Borde väl inte skratta åt det här ...men jag kunde inte låta bli.

Är nog för att det lätt skulle kunna vara jag som lagt en sån kommentar. 
Har ju för vana att tala först och tänka efter sen.