Det blev lite annorlunda än mina ursprungliga förhoppningar men ändå en härlig och rolig Premiärmil med massor av IF Linnéa glädje förstås.
Premiärmilen blev inte som jag tänkt mig. Men även om min önskan om att komma nära 45 min sket sig redan på första varvet ( 23,04 ) så hade jag fram till 6km ett roligt lopp.
Jag lyckades undvika springa in i väggen i år men min uppladdning i slalombacken var inte ett smart drag.
Jag fick problem efter 6 km med kramp i min höft och att benet domnade bort. Det blev till att stanna och stretcha några gånger under andra varvet. När det var drygt 3km kvar kände jag att då min tid var så borta kunde jag ju använda resten av loppet till något roligare än att sura över det.
Inspirerad av Mias glädjespridande och peppande heja rop till E som hördes eka längs banan slog jag så av på takten och gjorde sällskap med en TSM´are. Han hade ett smärtande löparknä som höll på att sätta stop för hans framfart. Så mycket roligare att springa i mål efter att ha fått sprida & ta emot pepp även om tiden hann ticka på lite längre än om jag kört vidare ensam.
tisdag 31 mars 2009
söndag 29 mars 2009
Premiärmilen!
Kl 12 så går startskottet och 10 slitiga men förhoppningsvis roliga
km väntar i sällskap av cirkus 2500 löpare.
km väntar i sällskap av cirkus 2500 löpare.
lördag 28 mars 2009
tisdag 24 mars 2009
När ska kung Bore ge sig?
I morse när jag gick ut genom dörren omfamnades jag av kyliga vindar.
Var tvungen att ta en titt på mig själv, det var så isande kallt att
jag trodde jag hade glömt sätta på mig kläderna.
Hann inte till träningen med IF Linnéa som tillbringade kvällen på
Årstabron där de körde långa intervaller i snö och kalla vindar.
Själv fegade jag och smet inomhus till löpbandet - 15km totalt, milen på 44,50
Var tvungen att ta en titt på mig själv, det var så isande kallt att
jag trodde jag hade glömt sätta på mig kläderna.
Hann inte till träningen med IF Linnéa som tillbringade kvällen på
Årstabron där de körde långa intervaller i snö och kalla vindar.
Själv fegade jag och smet inomhus till löpbandet - 15km totalt, milen på 44,50
söndag 22 mars 2009
Backspegel
Kan ju vara bra att göra en tillbakablick då och då.
Ibland bara för nöjes skull, ibland för att hitta rätt väg framåt :-D.
Nu har min backspegel gått sönder, betyder det att jag kommer
ha både tråkigt och gå vilse tills jag har lagat den?
Ibland bara för nöjes skull, ibland för att hitta rätt väg framåt :-D.
Nu har min backspegel gått sönder, betyder det att jag kommer
ha både tråkigt och gå vilse tills jag har lagat den?
lördag 21 mars 2009
Lyckliga jag med lyckliga steg på lyckliga gator
Dagens pass gick genom söder, min barndoms kvarter där var och varannan gata väcker minnen till liv.
Jag kände dofter från godisbutiken som låg på Grindsgatan, mindes dom gigantiska äppelklubborna.
När vi lekte Röda Vita Rosen och tvingade motståndarna avslöja var skatten fanns genom att hota dom med att öppna en burk surströmming. Lekplatsen där jag och min kompis fastnade med våra rumpor i klätternätet, vi satt fast i timmar. Sena sommarkvällar när man plankade in och badade på Eriksdalsbadet. Mindes buskarna som fick besök av mig efter mitt första möte med det Kir, vidrigt!
När jag sprang förbi skolan insåg jag att det är 29 år sen jag slutade nian,,,ska jag känna mig gammal nu?
Idag var det helt underbart att få springa. En resa i tiden som följdes av en lisa för själen, sträckan längs Årstaviken i solsken. Kan man annat än njuta när luften andas av vår.
I morgon utlovas snö.
Jag vägrar!
Jag kände dofter från godisbutiken som låg på Grindsgatan, mindes dom gigantiska äppelklubborna.
När vi lekte Röda Vita Rosen och tvingade motståndarna avslöja var skatten fanns genom att hota dom med att öppna en burk surströmming. Lekplatsen där jag och min kompis fastnade med våra rumpor i klätternätet, vi satt fast i timmar. Sena sommarkvällar när man plankade in och badade på Eriksdalsbadet. Mindes buskarna som fick besök av mig efter mitt första möte med det Kir, vidrigt!
När jag sprang förbi skolan insåg jag att det är 29 år sen jag slutade nian,,,ska jag känna mig gammal nu?
Idag var det helt underbart att få springa. En resa i tiden som följdes av en lisa för själen, sträckan längs Årstaviken i solsken. Kan man annat än njuta när luften andas av vår.
I morgon utlovas snö.
Jag vägrar!
fredag 20 mars 2009
Kan inte låta bli att fundera lite grann,,, över hur två människor som delar vardag, tankar, hem, familj, vänner, intressen mm kan ha så totalt olika bilder av det liv dom lever tillsammans?
Eller, det är inte att dom ser olika på sitt gemensamma liv som jag funderar kring, utan att man kan leva så nära varandra och ändå vara så omedvetna om varandras uppfattningar och tankar.
Är det för att man inte alltid vill se det man känner och därför tiger om det?
Är det för att man har svårt att höra det ens partner säger då det inte är ens egen sanning?
Det sägs ju att det är vår egen tolkning som avgör vad vi ser, som visar oss världen så som vi ser den.
Nä, färdig fnulat för ikväll.
I morgon behövs klara tankar hemma hos en vän vars liv just hamnat på en annan planet, i en främmande värld.
Go natt!
onsdag 18 mars 2009
söndag 1 mars 2009
Toppen Soligt Mednyaskor
Till skillnad från förra söndagens TSM var dagens väder helt underbart.
Idag gästade Thomas och jag 3,45gruppen då de behövde fler ledare.
Vi höll oss i stan och fick leka på delar av Marathonbanan.
Dagens sträcka blev 23,26 och vi var ute i 2,20h.
Äntligen kan jag släppa tummarna fria.
Grattis Ken, Tone & Patrick till fantastiska prestationer och tider.
Idag gästade Thomas och jag 3,45gruppen då de behövde fler ledare.
Vi höll oss i stan och fick leka på delar av Marathonbanan.
Dagens sträcka blev 23,26 och vi var ute i 2,20h.
Äntligen kan jag släppa tummarna fria.
Grattis Ken, Tone & Patrick till fantastiska prestationer och tider.
lördag 28 februari 2009
Tumhållar söndag!
I helgen är det stora äventyr för några av IF Linnéa vännerna.
Patrick är i Barcelona och springer Marathon, Tone utmanar i
Kilimanjaro & Ken kör Vasaloppet.
Jag kommer heja på er alla inom mig tills jag tappar hörseln.
Mia sätter tänderna i en hel veckas utmaningar i Portugal -
grilla inte baconet för hårt nu!
Andra tycker tydligen tycker det är äventyr nog att möta
mig och Karin på morgondagens långpass.
P rustad till tänderna uppmanar " kom an Karin och Catti"!
I den TSM stassen överlever du utan tvekan passet,
men den lär inte skydda dig mot mig och Karin ha ha ha.
Vi ses i morgon Mr.P :-).
Ps, glöm inte tandskyddet!
fredag 27 februari 2009
Testförare!
Nu ska här testas skor- mina nya lekkamrater ser ut så här!
Några frågor som skall besvaras är:
Grepp i undersulan på olika underlag - dom kan omöjligt vara halare än mina Reebok skor.
Stötdämpning - slipper man låta som en elefant nu?
Passform - kan man begära att dom håller in magen också?
Stabilitet - betyder bra sådan att man slipper bli nervös innan Premiärmilen?
Flexibilitet - är det när skorna är snabba även om mina ben inte är det?
Ännu en fråga i formuläret är:
Har du blivit "vän" med dina testskor?
Ja det återstår ju att se om dom blir välkomnade som ytligt bekanta,
kompisar, vänner, familj eller kommer älskas utan förbehåll.
100km och drygt en månad har vi på oss att ta reda på om vi gillar varandra eller inte...............
Några frågor som skall besvaras är:
Grepp i undersulan på olika underlag - dom kan omöjligt vara halare än mina Reebok skor.
Stötdämpning - slipper man låta som en elefant nu?
Passform - kan man begära att dom håller in magen också?
Stabilitet - betyder bra sådan att man slipper bli nervös innan Premiärmilen?
Flexibilitet - är det när skorna är snabba även om mina ben inte är det?
Ännu en fråga i formuläret är:
Har du blivit "vän" med dina testskor?
Ja det återstår ju att se om dom blir välkomnade som ytligt bekanta,
kompisar, vänner, familj eller kommer älskas utan förbehåll.
100km och drygt en månad har vi på oss att ta reda på om vi gillar varandra eller inte...............
onsdag 25 februari 2009
Glädje i sinnet...
tisdag 24 februari 2009
Förresten, har jag glömt att berätta att jag älskar att springa?
I söndags blåste orken i benen bort - idag var tröttheten som bortblåst!
På dagens schema stod det IFL träning eller snabbdistans ala Mr Sz.
Det blev en kombination.
Först snabbdistans, 11km varav 8 snabbba, som lämnade kroppen full av endorfiner.
Efter det lite "IFL" träning, dock i inte i Tantobacken utan
vattenlöpning tillsammans med linnéanerna S & E.
Sträcka, antal dm okänd - orkade inte räkna kakelplattorna.
Pace låååååååååååångsam - återhämtningspass.
Tid drygt en timma - som gick fort tack vare det trevliga sällskapet.
En härlig dag med familjemys, storhandling, tvätt, arbete
,,,,,,och träning,,,livet är vackert!
På dagens schema stod det IFL träning eller snabbdistans ala Mr Sz.
Det blev en kombination.
Först snabbdistans, 11km varav 8 snabbba, som lämnade kroppen full av endorfiner.
Efter det lite "IFL" träning, dock i inte i Tantobacken utan
vattenlöpning tillsammans med linnéanerna S & E.
Sträcka, antal dm okänd - orkade inte räkna kakelplattorna.
Pace låååååååååååångsam - återhämtningspass.
Tid drygt en timma - som gick fort tack vare det trevliga sällskapet.
En härlig dag med familjemys, storhandling, tvätt, arbete
,,,,,,och träning,,,livet är vackert!
söndag 22 februari 2009
TungtSnöigtMotigt
Dagens TSM inleddes med föreläsning av Jonas Gustrin som talade om pulsträning.
Försökte få lov av Clarre att sitta kvar i salen och lyssna på föredraget som skulle hållas ännu en gång för de andra grupperna för att slippa ge mig ut i det allt annat än lockande vädret.
Clarre sa nej och man lyder sin coach. T var snällare,,,fast ändå inte,,, då han hade förståelse för att jag säkert behövde få en repris för att fatta vad som sagts, tack för den.
Med den kängan var det bara att bita ihop och ge sig ut i ovädret.
3,15 gruppen på väg genom staden
Om det var dagens väder som avskräckte eller om folk var sportlovslediga låter jag vara osagt men vi var inte fler än drygt 30st som sprang i dag.
Jag kände mig sliten efter alldeles för lite sömn och anade att passet skulle bli tungt.
Tungt visade sig vara ett understatement. Det var till att slita från första till sista steg, konditionsmässigt var det ok men det brände i mina ben. Tror jag fick 10 steg där inte fötterna gled åt alla håll. Marken var hal, moddig, snöig och vindarna var fyllda av snöflingor ala istaggsmodell som sved i ögonen.
För att sätta ytterligare guldkant på passet hade vi fartökning igen, en dryg mil in i passet följde 2km i Marathon fart. Det var rätt tyst i gruppen redan från början idag men nu var det enda som hördes ansträngda andetag , trampet av våra fötter i snön och vinden som envisades hålla oss sällskap.
Som grädde på moset fick vi ta ett extra varv i Stora Skuggan i jakten på km. Vi passade på att testa Premiärmilenbanans härliga nedförsbacke, fast vi tog den förstås uppför. Blir lite mer spännande så, speciellt i dm djup snö med is under. Ett par snöskor hade suttit fint där.
För att även få in lite maran känsla avslutade vi med ett varv inne på Stadion innan Pertti äntligen signalerade stop.
Dagens långpass för 3,30gruppen blev till sist så här:
Sträcka: 20,18km
Tid: 1,46,22
Snittfart: 5,16
Fartökningarna/km: 4,50 & 4,44.
Jättestarkt jobbat alla härliga 3.30 löpare.
Vem kom på den genialiska idén att låsa grindarna innan alla lämnat Stadion???????? Var inte så att man kände för att ta sats och försöka ta sig över det spetsklädda staketet. Efter en längre stunds letande och pulsande i ännu mera snö hittades en smärt och riskfri väg ut till friheten.
Efter alla äventyr så fick jag till sist min belöning, en rykande het & underbart god kopp kaffe.
Happy End!
Försökte få lov av Clarre att sitta kvar i salen och lyssna på föredraget som skulle hållas ännu en gång för de andra grupperna för att slippa ge mig ut i det allt annat än lockande vädret.
Clarre sa nej och man lyder sin coach. T var snällare,,,fast ändå inte,,, då han hade förståelse för att jag säkert behövde få en repris för att fatta vad som sagts, tack för den.
Med den kängan var det bara att bita ihop och ge sig ut i ovädret.
3,15 gruppen på väg genom staden
Om det var dagens väder som avskräckte eller om folk var sportlovslediga låter jag vara osagt men vi var inte fler än drygt 30st som sprang i dag.
Jag kände mig sliten efter alldeles för lite sömn och anade att passet skulle bli tungt.
Tungt visade sig vara ett understatement. Det var till att slita från första till sista steg, konditionsmässigt var det ok men det brände i mina ben. Tror jag fick 10 steg där inte fötterna gled åt alla håll. Marken var hal, moddig, snöig och vindarna var fyllda av snöflingor ala istaggsmodell som sved i ögonen.
För att sätta ytterligare guldkant på passet hade vi fartökning igen, en dryg mil in i passet följde 2km i Marathon fart. Det var rätt tyst i gruppen redan från början idag men nu var det enda som hördes ansträngda andetag , trampet av våra fötter i snön och vinden som envisades hålla oss sällskap.
Som grädde på moset fick vi ta ett extra varv i Stora Skuggan i jakten på km. Vi passade på att testa Premiärmilenbanans härliga nedförsbacke, fast vi tog den förstås uppför. Blir lite mer spännande så, speciellt i dm djup snö med is under. Ett par snöskor hade suttit fint där.
För att även få in lite maran känsla avslutade vi med ett varv inne på Stadion innan Pertti äntligen signalerade stop.
Dagens långpass för 3,30gruppen blev till sist så här:
Sträcka: 20,18km
Tid: 1,46,22
Snittfart: 5,16
Fartökningarna/km: 4,50 & 4,44.
Jättestarkt jobbat alla härliga 3.30 löpare.Vem kom på den genialiska idén att låsa grindarna innan alla lämnat Stadion???????? Var inte så att man kände för att ta sats och försöka ta sig över det spetsklädda staketet. Efter en längre stunds letande och pulsande i ännu mera snö hittades en smärt och riskfri väg ut till friheten.
Efter alla äventyr så fick jag till sist min belöning, en rykande het & underbart god kopp kaffe.
Happy End!
fredag 20 februari 2009
Åldern spelar roll....
När jag dyker upp på bild i tidningen handlar så klart artikeln om ålder :-D.
Inger hopp att läsa att man kan både åldras behagfullt och springa bra även
som äldre.
Att vara med i Runners World iklädd jacka med
IFL-logga måste väl ändå vara ett kvitto på att
jag kan kalla mig för äkta löpare?
Vad kallas man om man är en oäkta sådan?
Inger hopp att läsa att man kan både åldras behagfullt och springa bra även
som äldre.
Att vara med i Runners World iklädd jacka med
IFL-logga måste väl ändå vara ett kvitto på att
jag kan kalla mig för äkta löpare?
Vad kallas man om man är en oäkta sådan?
Skidorna som aldrig kommit på är av!
Men då min älskade lilla unge ännu är sjuk, om än på god bättringsväg, vågar jag inte ge mig av så långt hemifrån då det kan svänga så fort. Jag skulle inte kunna lägga fokus där det behövs. Så det är till att bita i det sura äpplet, Vasaloppets öppna spår får läggas på hyllan ett år. Blicken får istället riktas mot andra fasansfulla äventyr som Vansbro & Vättern Runt.
torsdag 19 februari 2009
Baksteg & Framsteg
Hungrig på träning i själen men tung i huvudet och trött i kroppen. Jag bestämde mig för att inte lyssna till mina cementtunga ben och lämna negativa tankar hemma. Packade ner tävlingsskorna och intalade mig att jag skulle känna mig lätt som en fjäder så fort jag stod på bandet.
Tankarna måste ha smitit ner i väskan för dom fortsatte att poppa upp i mitt huvud.
Förändringar kommer vare sig man vill det eller inte. Just nu verkar det som om det är rea på dom och de duggar tätt. Mer än en vän står i blåsten och en och annan takpanna har väl lättat även från mitt eget hus sista tiden.
Ibland känns det som om uppförsbackarna aldrig tar slut, ibland skiner solen från klarblå himmel. Det är väl det här som kallas livet.
Envisa tankar,kan inte huvudet få vila lite, om jag öppnar bilfönstret, åker dom ut då tro?
Lite tid över, bra då leker jag med roddmaskinen en stund, 10 min är i alla fall 10 min mer än inga minutrar alls.
Motståndet när jag ror mäts i m/sek och genast är jag tillbaka i tankarna som jag trodde jag kastade ut från bilen.
Hur vi står pall när förändringarnas vindar blåser beror förstås på flera faktorer än en. Men jag tror en av dom, valet av våra tankar har stor betydelse för hur länge man blir kvar i stormens öga.
Alla har vi våra berg att bestiga och man måste få förbanna sitt eget även om grannen eller vännen kan tyckas ha ett ännu högre att ta sig över. Precis som man måste få glädjas för sin egen del även om man för stunden inte kan göra det för andras.
Svält, miljö, våld, orättvisor i stort och smått..........listan som skriker efter engagemang skulle kunna göras oändlig, och jag som inte ens orkar sopsortera! Det är alltid svårt att se på när människor har det jobbigt. Klart jag bryr mig om att folk lider på andra sidan jordklotet, att vi förstör vår jord med vår välfärd, om krig mm.
Men ibland blåser det tillräckligt kring ens egen husknut för att man inte ska kunna se längre bort än så.
Dags att gå till salen för 30 min core, aj aj aj, det som ännu ligger ett kg pasta i min mage.
3min kvar, hinner vila en stund, blunda och ta en powernap.
Det är svårt att se någon man tycker om falla och slå sig när livet tagit nya vägar man inte själv valt att vika in på.
Svårt att år efter år se en väns ensamma kamp för sitt barns överlevnad. Se henne kämpa så till den grad att hon nu förlorat sin egen hälsa, allt medan jag stått bredvid som åskådare på första parkett. Det är svårt att stå och se på, att inte kunna förändra en situation när människor har det svårt helt enkelt, när livet slår.
Man önskar man kunde lindra men livets skola är hård och man måste gå den själv.
Jag vill vara en bra medmänniska och vän, men känslan av att inte räcka till för alla man vill är en ständig stress & energitjuv och jag jagar ständigt tid som inte finns.
Nä nu orkar jag inte ha dom här negativa tankarna längre, stressen av att inte hinna allt man vill, allt man borde. Nu får jag ta rodret igen och styra tankarna åt rätt håll. Nu får det bli fokus på det jag hinner med, på den energi & omtanke jag kan dela med mig av. Genom att välja mina tankar och ta beslut utifrån dom så lär jag säkert få tid över så det räcker för ett besök på returstationen också.
Oj, coren redan slut?
Med lättade tankar, med både glad & hungrig själ och på lätta ben med kurs mot löpbandet kollade jag av med världensbästa&snabbaKarin hur tidsstegen skulle se ut och sen var det bara att sätta fart.
Efter att ha blivit totalt uttittad i måndags då jag körde löpskolningen med bla indianhopp inomhus
nöjde jag mig med lite vadträning i en skymd trappa innan det blev en lång och skön stretch.
Vem hittade jag inte sen, om inte hajpojken förklädd till cykelmannen.
Så som grädde på moset blev det en trevlig pratstund samtidigt som jag fick låna hans darling
en stund och känna på hur det är att vara handcykeltanten.
Sann Linnéafamilj anda, här lånar vi av och delar med oss till varandra = kärlek!
Tankarna måste ha smitit ner i väskan för dom fortsatte att poppa upp i mitt huvud.
Förändringar kommer vare sig man vill det eller inte. Just nu verkar det som om det är rea på dom och de duggar tätt. Mer än en vän står i blåsten och en och annan takpanna har väl lättat även från mitt eget hus sista tiden.
Ibland känns det som om uppförsbackarna aldrig tar slut, ibland skiner solen från klarblå himmel. Det är väl det här som kallas livet.
Envisa tankar,kan inte huvudet få vila lite, om jag öppnar bilfönstret, åker dom ut då tro?
Lite tid över, bra då leker jag med roddmaskinen en stund, 10 min är i alla fall 10 min mer än inga minutrar alls.
Motståndet när jag ror mäts i m/sek och genast är jag tillbaka i tankarna som jag trodde jag kastade ut från bilen.
Hur vi står pall när förändringarnas vindar blåser beror förstås på flera faktorer än en. Men jag tror en av dom, valet av våra tankar har stor betydelse för hur länge man blir kvar i stormens öga.
Alla har vi våra berg att bestiga och man måste få förbanna sitt eget även om grannen eller vännen kan tyckas ha ett ännu högre att ta sig över. Precis som man måste få glädjas för sin egen del även om man för stunden inte kan göra det för andras.
Svält, miljö, våld, orättvisor i stort och smått..........listan som skriker efter engagemang skulle kunna göras oändlig, och jag som inte ens orkar sopsortera! Det är alltid svårt att se på när människor har det jobbigt. Klart jag bryr mig om att folk lider på andra sidan jordklotet, att vi förstör vår jord med vår välfärd, om krig mm.
Men ibland blåser det tillräckligt kring ens egen husknut för att man inte ska kunna se längre bort än så.
Dags att gå till salen för 30 min core, aj aj aj, det som ännu ligger ett kg pasta i min mage.
3min kvar, hinner vila en stund, blunda och ta en powernap.
Det är svårt att se någon man tycker om falla och slå sig när livet tagit nya vägar man inte själv valt att vika in på.
Svårt att år efter år se en väns ensamma kamp för sitt barns överlevnad. Se henne kämpa så till den grad att hon nu förlorat sin egen hälsa, allt medan jag stått bredvid som åskådare på första parkett. Det är svårt att stå och se på, att inte kunna förändra en situation när människor har det svårt helt enkelt, när livet slår.
Man önskar man kunde lindra men livets skola är hård och man måste gå den själv.
Jag vill vara en bra medmänniska och vän, men känslan av att inte räcka till för alla man vill är en ständig stress & energitjuv och jag jagar ständigt tid som inte finns.
Nä nu orkar jag inte ha dom här negativa tankarna längre, stressen av att inte hinna allt man vill, allt man borde. Nu får jag ta rodret igen och styra tankarna åt rätt håll. Nu får det bli fokus på det jag hinner med, på den energi & omtanke jag kan dela med mig av. Genom att välja mina tankar och ta beslut utifrån dom så lär jag säkert få tid över så det räcker för ett besök på returstationen också.
Oj, coren redan slut?
Med lättade tankar, med både glad & hungrig själ och på lätta ben med kurs mot löpbandet kollade jag av med världensbästa&snabbaKarin hur tidsstegen skulle se ut och sen var det bara att sätta fart.
Så här blev min stege:
roligt var det och oförskämt bra kändes det.
Efter att ha blivit totalt uttittad i måndags då jag körde löpskolningen med bla indianhopp inomhus
Vem hittade jag inte sen, om inte hajpojken förklädd till cykelmannen.
Så som grädde på moset blev det en trevlig pratstund samtidigt som jag fick låna hans darling
en stund och känna på hur det är att vara handcykeltanten.Sann Linnéafamilj anda, här lånar vi av och delar med oss till varandra = kärlek!
onsdag 18 februari 2009
Återhämtning
Då det stod party i kalendern i lördags blev det lite ändring i passen förra veckan.
Inget TSM träning i söndags, det körde jag istället i fredags på den här
25 km totalt varav 23 av dom i 4,57pace, allt under överinseende av
armcykelpojken Fredrik som passade på att cykla, ro och kela
med sin armcykel undertiden jag sprang.
armcykelpojken Fredrik som passade på att cykla, ro och kela
med sin armcykel undertiden jag sprang.
Återhämtning 1 - lördag!
Lördagskvällen var som sagt partykväll och efter en inledning hemma hos Kattis
så gav vi oss in till Rival. Det blev ännu en tokrolig Linnéa fest.
Det är kärlek helt enkelt.
Mia, vi får inte glömma att maila Garmin om att ändra i texten gällande pulsbältet,
att det blir så jäkla svårt att springa när man måste ha det runt knäna :-D.
Trots att det bara blev två såna här
var det i söndags dags för ......Återhämtning 2.
I måndags var livet åter och jag tillbaka på bandet.
Tisdag - Återhämtning 3 - pga tidsbrist.
Med tanke på all återhämtning borde jag vara pigg idag, hoppas mina ben fattat
det jag uppenbarligen missat för nu ska här springas stege.
fredag 13 februari 2009
Nackdel blir till fördel!
Bytte 1 mil med roddmaskinen mot 25km på löpbandet idag. 1km uppjogg 5,15 fart, 23 km 4,57 pace, 1 km nedjogg i 6 tempo.
Trevlig överraskning dök upp mitt i passet, handcykelpojken. Medan jag körde mitt långpass så skrämde Fredrik slag på både roddmaskin och cykel samt lekte ömt men bestämt med sin darling (armcykelmaskinen).
Med tanke på morgondagens IFL party kändes det inte som ett så smart drag att köra långpass på samma dag.
Nu blir det rodd i morgon och den enda nackdelen med det är nog egentligen bara till min fördel,,,att jag blir så trött i armarna att jag inte orkar lyfta så många vinglas till munnen.
Trevlig överraskning dök upp mitt i passet, handcykelpojken. Medan jag körde mitt långpass så skrämde Fredrik slag på både roddmaskin och cykel samt lekte ömt men bestämt med sin darling (armcykelmaskinen).
Nu blir det rodd i morgon och den enda nackdelen med det är nog egentligen bara till min fördel,,,att jag blir så trött i armarna att jag inte orkar lyfta så många vinglas till munnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)