Spring i benen

Jag har världens roligaste jobb och världens bästa chef !!!!

2010-12-03T22:32:00.000+01:00

A day in the life!

An alarm wakes me, I reach over to turn it off so that Robban next to me does not fully wake up, as the clock reads 530am and he can sleep another hour or so.
I climb out of bed, creep out of the room - having sorted out all my clothes the night before I dress in my running clothes including my Running Sweden T-shirt and Jacket.
I sort out Sofia with lunch, then go and wake her to come and have breakfast! We sit, she eats, I chat and then once the clock reads 730am we get in the car and I drop her at school.
I arrive at Running Sweden headquarters, after stopping at the store to get my own breakfast - the door to our office is open and I am greated with a happy kram and a wonderful smile. I say to myself - "I love my work!"
We talk about deadlines, people to call, clothes to print for the Marathon Challenge people (the clothes once printed are going to look so great!), we design a better way to do things and have a good brainstorming session, time is kl1100
kl1115 I and Malin are changed and running to start my first run of the day - Friday's Running Sweden's Lunch Run (free for anyone who wants to join), kl1130 we meet 2 Marathon Challenge runners, the snow is falling hard - the sight is beautiful, 45 light running minutes later we are back where we started, say goodbye to our runners and then head back to headquarters.
kl1230-1530 time is flying by, I organise a document for the NasdaqOMX relay we are organising for May 12 next year, fix some personal training times for various clients, write more emails and text messages to my very own selection of people I am coaching, have I written that "I love my work"

I look at my watch - kl1600, time for my second run of the day - I am a little nervous for this one. A wonderful couple after 5 years of marriage, wanted to do something different on their anniversary - so they hired us to do a hard training with them. Cool, I meet them, hagaparken is perfect, romantic covered in ice and snow with lights of Stockholm city reflecting off of Brunnsviken. I run the wonderful couple to the top of the hill by the copper tents, where a smiling face awaits them in his Green Running Sweden Jacket, with Glasses + champagne + chocolates. We sit - drink, take in the moment and then run them further. An hour later we are back at Planet Fitness, tipsy from the drinking or is it the beauty of the job I love. Think it is the first. I put the couple through some fun pair strength exercises, stretching too - oh to be young and in love again. I finish the training with them, leaving them to take their fresh blueberry smoothies and the chocolates to the Jacuzzi for a nice soak.
Time reads kl1737, I say a quick hello to the Single joggers who are off on their run - a nice run in the hope of finding love, doing the thing we love so much. But can not think too long as my third training session of the day starts at kl1800. Running Sweden's premiar of our treadmil class. Treadmils are packed, I slide in next to the wonderful muscle bound Erik, and the ever beautiful smilling Alexandra and we do our 10 minutes warm up.

Then I run 5mins at 12km/hr, at 13km/hr and then 15km/hr with the very happy Running Sweden instructor yelling the whole time. He allows us to rest for 45secs (so nice) before we start our 2mins intervals - 6 of them, where I run between 15km/hr - 16km/hr, 45secs rest between. My legs are screaming please stop, my lungs are telling me I need more oxygen, my clothes are covered with sweat - my words "I love my job" have come back to haunt me. The warm down brings life back into my body, the smile to my face and the love back in my heart. We stretch together, laugh and just relax.

I am on my way home, while walking out I see Rubin, running his workout on the treadmil after his long day too. I get in my car - thinking about our day, our cool Club Running Sweden, and Marathon Challenge training tomorrow and Sunday - and realise that "the future belongs to those who believe in the beauty of their dreams!"
My name is Catti! I can say that I dreamed, and my future is now - doing one of the greatest jobs in the world.
You can just see that I love my Job.
Catti, you bring happiness to all of our days and are simply are the true meaning of "Run Happy"
Rubin McRae

2010-12-03 21:37

och dagen fortsatte i

2010-08-01T23:28:00.001+02:00

temat härlig.

23km på Lidingöbanan fortsatte göra det här till en galet underbar dag.

Härlig löpning i fantastisk miljö och glatt sällskap.

Som grädde på moset kommer jag sen hem till min älskade man som städat hela huset, tvättat och lagat mat som står och väntar på mig.

Hur bra kan man ha det?

Trött i benen men så lycklig!

Godmorgon!

2010-08-01T07:44:00.006+02:00

...frukost i myshörnan

och sen träning med Running Sweden Lidingö.

Härlig inledning på dagen!

Är kär

2010-07-30T08:43:00.000+02:00

i livet.... för att det är fyllt av människor som gör det så vackert!

Vilat väl länge nu

2010-07-28T11:25:00.000+02:00

Såg att mitt senaste inlägg gjordes i slutet av april. Antar att jag efter det började resan inåt i min " på vägen fram till marathon" bubbla. Klev ut ur den i ett lyckorus efter att ha kommit i mål på 3.35.14. Allt för att konstatera att...aldrig mer! Men när jag tagit mig ner till ÖIP och mötte upp alla andra trötta men lyckliga löpare var tanken genast där igen, klart jag vill springa Sthlm Marathon igen men först av allt... nu var det äntligen fritt fram att vila.

Vila blev det, både frivillig och ofrivillig. Men när inte rastlösheten och längtan efter att springa, efter att ta ut sig, bli trött infann igen sig började jag nästan bli orolig över om min löpglädje flög iväg med den där bubblan när jag klev ur den.

Men nu är löpglädjen tillbaka. Det som saknas nu är farten, orken och uthålligheten men huvudsaken är att jag känner lusten, längtan, behovet, viljan, att springet i benen tillbaka.

Run Happy

Sugen på en SPA helg?

2010-04-29T00:48:00.000+02:00

Running Swedens Rubin McRae kommer finnas på Selma Spa 21-23 maj för att köra tuffa roliga pass.

En helg fylld av träning i en vacker och inspirerande miljö i Sunne i samarbete med Jose Nunez, Katarina Woxnerud från Bodies In Motion.

Det blir utomhusträning, både fys och löpning. Träningsnyheter inom redskap och koncept, flera föreläsningar samt såklart, grymma instruktörer som kommer lotsa och peppa er genom passen, se schema längre ner.

Kostnad: Övernattning ink frukost för 625/natt och person ( ordinarie pris 995kr) i dubbelrum.

Varje dag serveras en pastabuffé till lunch och middag som kostar endast 80kr/pers.

För att få delta på alla träningar och pass som helgen innehåller tillkommer en kostnad på 595kr/pers. För att delta endast i Rubins 3 klasser kostar det 100kr/pers.

Vatten

2010-04-21T01:36:00.001+02:00

I söndags vaknade jag med våndan i tankarna. TSM eller Run for Water. Vad skulle jag välja, 30 skönt långsamma km i pratigt sällskap eller 6 km snabba i tyst sällskap?

Jag kollade in hur många ledare vi hade i gruppen, hela 6 st och på mitt schema stod det faktiskt att det var tävling så söndagens insats fick bli god, snabb och kort.

Så snabbt som jag ville gick det inte men jag är nöjd ändå Tiden blev 25,26 och en 11:e plats bland damerna.

I måndags var det så dags att byta ut for mot in och det blev 45 apjobbiga minuter i poolen.

Fortsatte Vattentemat och idag bytte jag ut in mot over. Det var dags för ett träningspass på....

............Årstabron såklart.

Det blåste galet mycket och det brann i benen när jag skulle springa mot Årsta sidan.

Det skulle avverkas totalt 9km intervaller fördelat på 2x2km+3x1km+4x500m.

Pannbenet gav vika redan efter första 2km intervallen. Men som tur var dök Mr N`batha upp på sin cykel och utbytte ett par ord med mig. Det gav en boost av kraft åt både tanke och ben så det räckte för att fortsätta.

Ögonen fulla med grus, trött men nöjd att ha genomfört hela passet.

Fredagsmys!

2010-04-17T01:51:00.000+02:00

20km....fördelat på 4km uppvärmning 2x(5km ( i 4.10 fart) + 1 km ( i 4 fart) med 3 min setvila och på det 4km nedjogg.

Räckte med att läsa om farten för att mina tankar skulle spruta ut en massa tvivel. Jag som inte ens sprungit 5 km i ett svep i det här tempot, nu ska jag köra 6km och den sista snabbast och sen efter lite vila göra om allt igen.

Så träningen inleddes med pannbensövningar, bestämde mig för att göra mitt bästa. Så länge jag inte gett upp utan att ha provat får utfallet bli som det blir, bära eller brista.

Så jag slutade lyssna på mina tvivelaktiga tankar och bestämde mig för att motbevisa mig själv....vilket jag gjorde, jag klarade av passet.

Som grädde på moset kickade runners high in och förgyllde passet....det kallar jag fredagsmys!!

Har jag kommit över min kamerafobi nu?

2010-04-17T01:27:00.000+02:00

Sen jag lärde känna UnderbaraMia och sen Micke började springa i TSM finns det alltid en kamera i närheten när man träffar någon av dom. Bästa boten mot min kamerafobi!

Men att jag blivit så modig att jag vågade stå med en gigantisk kamera en dm från ansiktet och en mikrofon under hakan det trodde jag inte.

Hade mega ångest innan avsnitt 2 av Sverige Springer sändes, men nu efteråt känns det helt ok,,,fast det kanske borde vara tvärtom :-)?

Äh, vad sjutton, det kunde ha varit värre....och det var det......men det klippte dom tack och lov bort :-).

Vilken himla tur att jag testade...

2010-04-13T23:37:00.002+02:00

..köra dagens pass och inte lyssnade på den där rösten som sa att det inte skulle gå.

På schemat stod 25 km varav 5-10km och 15-20km skulle gå på 20mins 40s -21mins 20s.

Jag läste, räknade, tvivlade, tvekade, räknade igen på hur fort jag måste springa, tvivlade ännu mer...bytte om och gav mig iväg.

Första 5km gick på 4.55 i snitt sen var det dags att öka farten.

Det blåste, det var platt, det var grus grus grus och det var svårt att hitta ett flyt, bara bita ihop och låtsas som om det var en synvilla när ett ganska svagt men långt segt motlut inledde den 10km. Kändes som en evighet men till sist pep klockan till och visade sista 5km på 21min.

Sprang vidare och började stega av den 3:e femman, 5 tempo kändes lugnt och skönt?!

Ju närmare jag kom den 15km desto mer började jag förhandla med mig själv om alla möjliga anledningar till att slippa köra den andra snabba femman.

Men när det väl var dags kunde jag inte låta bli att prova. Tänkte att jag testar, jag springer så långt jag orkar. Jag fick slita hund och benen kändes allt stummare men helt plötsligt släppte det och de sista 2 km var det bara asjobbigt :-). 20km och klockan visade senaste 5:an på 21.11.

Stannade till en halv minut och drack lite innan jag tog mig de sista 5km hem, trots att jag var så trött kändes även nu dryga 5 tempot som behagligt.

Märkligt och härligt hur kroppen fungerar och reagerar på fart när man varierar tempot.

Måndag = Poolrunning

2010-04-12T13:54:00.000+02:00

Som bästa medicin efter söndagarnas långpass kommer så poolrunning på måndagens träningsschema. Kvalitetspass som konstigt nog även känns som en återhämtning.

Hoppas se både kända och okända ansikten sticka upp ovanför vattenytan på kvällens pass.

(för er som inte testat än- första gången är gratis)

Första passet börjar 19.30 andra 20.15. bokas på www.accessrehab.se

Plats Dive Sweden Sveavägen 64.

Ta med badkläder och handduk, bälten finns på plats.

Glöm ej vattenflaska, den lär behövas när den här mannen står vid bassängkanten.

train yourself happy :-)

27,3km

2010-04-12T13:53:00.001+02:00

så långt sprang vi tillsammans i 3.30 gruppen på TSM igår. Det var inte speciellt mycket vår i luften då vi lämnade Stadion men bara efter kort stund ute på Lidingö bröt solen igenom molnen och höll oss sen sällskap resten av vägen. Jag fick en härlig runda i svansen på ledet där jag hade glatt sällskap av bla Mr 100% aka Kalle

, av Fabrice ( dagen till ära kapad strax ovanför nästippen ) och ytterligare en skara starka killar.

Vi var många idag, här är vi på väg hem med drygt 22 km i benen

Som avslutning höll som vanligt Pertti i stretchen. Helt ljuvligt att få njuta av den på en solvarm löparbana efter att all snö äntligen har försvunnit.

Tyvärr hann jag inte få tag i mobilen när Thomas så snällt stoppade trafiken åt oss när vi skulle över Valhallavägen på vår väg mot Stadion. Han passade på att vila lite när vi sprang över gatan och böjde sig fint fram och vilade sig mot knäna. Det blev en riktig moonar pose, dock med byxorna på, han bjöd tjejerna i bilen som stannat precis bakom hans rumpa. Dom såg ut att ha väldigt glada ut :-).

Ni är ett härligt gäng i 3.30 gruppen och det är som alltid jätteroligt att få springa tillsammans med er.

Ha en härlig vecka med roliga träningar så ses vi snart igen.

ps, glöm inte Sverige Springer på tv4 sport på tisdag då TSM ska vara med i programmet :-)

Dagens äventyr för dom tuffa, dom starka, dom Ultra :-)

2010-04-10T09:37:00.000+02:00

Idag är Täby fullt av tankade kroppar, laddade ben, titanstarka pannben. Idag är det Täby Extrem Challange där distanserna som ska springas är 50.29km/80,5km/120.7km eller 160.9km !!!!!!!!!!!!!!!

Tävlingen börjar idag kl 10.00 och målet stänger i morgon söndag kl 16.00.

Kom igen nu alla som inte är med och springer, ta er dit för att heja på denna skara av Ultralöpare som ska lägga meter till meter, avverka mil efter mil. Dom kan behöva lite avbrott från att räkna träd, bilar, fåglar, kottar eller vad man nu fyller tankarna med när man ska springa så här långt.

Hejar hjärtat klappar förstås extra mycket för alla härliga Linnéaiter som kommer delta på detta äventyr:

Magnus, Christian, Staffan, Torkel och UnderbaraSuperWomenMia ska springa 160,9km.

Ken, Anders, Tene och Carina springer 80,5km

Annika, Fredrika, Henrik och Linda springer 50,29km.

Jag ska i alla fall dit och heja men först mitt eget lilla pass som hamnar på ca milen idag innehållande 4km uppvärmning +2x 3 backintervaller och 2 snabba km + 4km nedjogg.

Har kört Rubins styrke/core pass och

2010-04-07T22:59:00.003+02:00

...sitter nu i soffan och funderar på hur jag ska ta mig uppför trappan till sängen. Funderar på hur jag ska resa mig upp ur soffan för att ta mig till trappan. Slutar fundera....

och stannar i soffan.

/God natt

Poolrunning ala Rubins speciell easter treatment

2010-04-04T21:30:00.002+02:00

utlovas i morgon. Det finns två pass att välja på, kl 10 & kl 11.

Ser fram emot morgondagens poolrunningpass med skräckblandad förtjusning.

Idag blev det dock ett härligt och soligt träningspass, drygt 25 km med TSM.

Pertti hade ritat kartan och den tog oss bla runt Brunnsviken och Råstasjön och genom Hagaparken.

Härligt sprunget allesamman i 3.30 gruppen och snygg planka som avslutning :-).

Tror jag behöver tvätta bilen....

2010-04-04T00:24:00.000+02:00

Mötte upp Rubin and the gang vid Stadion idag. Thomas lös dock med sin frånvaro när vi begav oss av till Stora Skuggan och grusvarvet för att köra långa intervaller, 2x4km med 3 min vila mellan seten.

Det blev inte riktigt det från början tänkta upplägget på passet när det kom till farten då jag helt plötsligt fann mig leka hare åt N istället men är det påsk så är det.

Ett roligt pass som avslutades med en trevlig pratstund med pilatesbollskungen D på nedjoggen.

Framme vid bilen såg jag att den hade fått en "påhälsning" av det trevliga slaget...

Hej du. Hoppas allt gick bra. Tog fel på tiden./ Thomas

....som sagt, dags att tvätta bilen!

Rubin blir Linnéait....

2010-03-30T09:46:00.005+02:00

........för en kväll i alla fall :-).

coach Allan

Coch Allan är sjuk men hälsar följande:

//Sist Rubin var med körde vi ett mycket hårt och uppskattat pass, så jag rekomenderar alla att delta i passet.

Efter träningen kommer vi köra pubkväll på Pub Southside som ligger i korsningen Ringvägen/Hornsgatan.
Under Pubträffen kommer Running Sweden (Rubin) informera lite om deras projekt med träningsgrupper inför Lidingöloppet.

Missa inte detta tillfälle att köra ett riktigt inspirerande träningspass samt efterföljande ölchans.// Allan

Är du inte redan med i världens bästa löpklubb så bli det,

kom med och träna redan i kväll :-)

Åh jag är så galet glad, äntligen satt den, sub 45!

2010-03-28T23:44:00.003+02:00

Dagen inleddes med ett velande gällande kläder. För lite, för mycket, äh, det blev såklart den nya stassen men med det viktigaste plagget av alla on top, IF Linnéa t-shirten såklart.

Hade som vanligt sällskap av Smurf-Clarre till loppet och fick lite goda råd som sista preparering.

Mötte coachen på vägen mot start. Åh, har du likadana skor som Lisa, då måste du springa snabbt idag säger han med glad stämma men med allvar i blicken. Ett hugg av rädsla tog tag i magen och jag tänkte för mig själv att det är synd man inte också kan köpa likadana ben som hon har......men jag mörkade både hugg och tankar för coachen och svarade kaxigt, självklart!

Hade inte så jättemycket tid att värma upp på innan jag fick skynda att lämna av lite saker hos Linnéa gänget som var där för att heja på och pyssla om oss Linnéaiter som sprang.
foto UnderbaraMia

Väl på plats i startfållan inser jag att infon i displayen på klockan inte är det vanliga utan där syns allt jag inte är intresserad av att veta.

Trots stressade och fumliga fingrar lyckas jag få ordning på klockan men bara för att i nästa stund inse att jag inte gjort i ordning ipoden.

Hade helt missat att notera detaljen att sladden till lurarna var av den mycket korta varianten och att jag inte hade någon ficka i nivå med där den hamnade.

Hade ju lämnat vätskebältet hemma för första gången, kunde ju inte springa utan musik också, får räcka med en förändring åt gången.

Vad göra, med sekunder kvar till start åkte den ner i bh:n.

Mitt och Rubins gemensamma mål ( och hans order) idag var att göra ett nytt PB med 90 sekunder, min dröm var att springa på 43.30.

Min tidigare bästa miltid från Milspåret förra året var 45.17.

Jag sprang på 43.41 så jag klarade dom 90 sek med 6 sek marginal. Inte mycket men jag klarade det och min dröm känns som om den kan förverkligas längre fram.

Att det gick så bra är en mix av mycket - den ultimata vitaminblandningen,

en hög dos av härliga vänner, min fantastiska underbara familj, världens bästa Rubin och jag själv :-).

Nu ska jag njuta av den här karamellen fram till i morgon kväll. Då är det dags för Rubins poolrunning intensiv pass och jag lär landa på jorden igen.

Tills sist, GRATTIS till en av dagens vinnare & nu pratar vi inte trav utan om en tvåbent snabbfoting.

foto lånat från marahon.se

Imponerande och fantastisk tid Lisa

Prepare body and mind for life’s daily challenges.

2010-03-28T10:01:00.002+02:00

Min utmaning för dagen är Premiärmilen.

Kroppen kan jag inte göra så mycket åt nu, bara snällt värma upp och med tankens kraft övertyga den om att den vill, den kan, den ska.

Oavsett vad ni står inför för utmaningar idag - lycka till!

Välkomna hem

2010-03-27T23:20:00.000+01:00

Hoppsan, vet inte riktigt hur det gick till men när jag kom hem låg det en tröja och ett par byxor också i kassen.

Är egentligen rätt nöjd redan nu men ska jag fortsätta pricka

av på önskelistan så kvarstår inför morgondagen

- solsken

- vårkänslor

- snabba ben

Förmiddagens intervaller gick som jag ville, ja till och med bättre än jag trodde.....

2010-03-25T01:17:00.009+01:00

.....och det fyllde mig med en härlig känsla.

Härlig känsla gav också kvällens 7 km långa och lugna uppvärming på Söder.

Men sen hade jag tydligen uppnått dagens dos av härlighet för när Rubins Running Sweden Gym Class började så var det slut på myset.

Vi sprang på stället, det var höga knän, raka ben, det kickades i rumpan, trampades och hoppades jämfota hopp. Vi körde armhävningar på alla tänkbara sätt och plankan åt alla håll som går. Vi sprang trappa upp och trappa ner. Det stånkades, det leds, det kämpades, det svettades, det kveds, det brände och sved - mitt i allt detta hade jag galet kul.

Inte Rubin som skakar utan jag som är lite

darrig på handen efter alla armhävningar

Bildbevis på att vi slet hårt!

Stretch.....eller ett
försök att ta sig upp från golvet?

Tror det kommer göra ont att skratta i morgon, att det kommer vara svårt att använda armarna, men vad gör väl det bara benen sitter där som ska när jag vaknar.

Våt om fötterna...

2010-03-23T12:17:00.002+01:00

och mer än så blev jag igår när det var dags för veckans poolrunningpass.

Rubin dök, som vanligt, upp med glimten i ögat och viskade....today it´s gonna be hard!

Säg när det inte är det när han är inblandad!

En efter en droppade in på Dive Sweden och hos de som varit med på tidigare poolrunningpass fanns inte bara en längtan i blicken efter att få avnjuta kvällens träning utan även en strimma av vetskap (fasa) om vad som komma skulle.

När alla kommit i poolen och hakat fast sig i sina krokar tog det inte lång stund innan Rubins stämma överröstade både vågskvalpet och musiken. Det är fullt ös från första till sista stund av passet.

Slutar du jobba med benen eller armarna så antingen sjunker du beroende på övning eller än värre....så ser Rubin att du softar..

...jag sjunker hellre.

Lika tuffa som dom här passen är, lika roliga är dom.
Jag är helt enkelt så såld på poolrunning.

Är så glad idag att jag var så klok igår & höll mig till vatten vatten, bara vanligt vatten .....

2010-03-21T18:16:00.001+01:00

...då det inte blev så många timmars sömn innan det var dags att gå upp och ta sig in till TSM för dagens långpass.

Glömde dock dra upp rullgardinen och klädde mig med minnet av gårdagens sköna soliga väder.

Vet inte om jag ska skylla det draget på bristen på sömn, åldern eller fundera över om det var någon som kryddade mitt vatten igår för idag har inte hissen gått ända upp helt enkelt.

25 km stod det på schemat och Pertti hade ritat en alldeles egen karta

som tog 3.30 gruppen på en tur på Premiärmilenbanan, förbi Brunnsviken, genom Hagaparken och en liten sväng ut på Lidingö innan vi kalla och frusna fick vända hem till ÖIP igen.

Visserligen hade det inte ännu börjat snöa här men det var ungefär så här bra man såg sen dom isiga snöflingorna började göra hål i hornhinnorna.

Jag vill ha vår tack, NU!

Stafettpinnen kom fram till Sollentuna

2010-03-21T08:46:00.002+01:00

och jag fick en härlig löptur från Hornstull till Sollentuna i sällskap av drygt 20 par andra springsugna ben.

Det var galet härligt att få springa genom stan, känna asfalten smeka sulorna på skorna. Det var galet vackert att springa längs Edsvikens strand och grym träning att ta sig fram i snömoset som sakta smälte bort i solskenet. Det var endorfintankning för kropp och själ. Det var 22km njutning.

Häng med på långpass i morgon!

2010-03-19T22:52:00.001+01:00

Mia bjuder upp till dans, läs mer här

Vem kan motstå en tur mellan Hornstull och Sollentuna i glatt sällskap, inte jag :-)

Laga handbroms

2010-03-19T08:00:00.000+01:00

eller köpa nya löparskor, laga handbroms eller köpa nya löparskor, laga handbroms eller köpa nya löparskor....

När träningen inte gick som man ville....

2010-03-18T16:49:00.002+01:00

.....kan man ju antingen misströsta över ett dåligt pass eller så kan man hålla med Pat.

Jag väljer att hålla med :-). Vad väljer du?

"Relish the bad training runs.

Without them it's difficult to recognize, much less appreciate, the good ones." -Pat Teske

Inspireras och motiveras

2010-03-14T08:43:00.000+01:00

In every town in the world there are great potential champions who only need motivation, development, the ability to believe in themselves, and someone who believes in them.

Söndag, TSM och solsken, här ska smittas både glädje, tro och motivation.

Tack...

2009-12-27T22:35:00.003+01:00

Tack för att Du finns.

För att just Du är min dotter.

Jag älskar dig så mycket, mer än livet.

Tack för att Du gör livet så vackert, så glatt, så fullt av kärlek.

GRATTIS

på 23-års dagen älskade Sanna

kram & puss /mamma

Lite december nöjen

2009-12-26T22:55:00.008+01:00

Nordic Military Training

K3n, Tene, Staffan, Nisse, jag och underbaraMia.

Svårt att tro att det här kortet togs den 12 december. Leriga och glada Linnéaiter efter ett, för mig i alla fall, tufft pass med NMT. Ett prova på pass med allt från lätt löpning, armhävningar, plankan, gå på händer, brottas, situps, hoppa över dike, åla sig fram i geggan, krypa på/under varandra, gå på händer och fötter i lera, springa baklänges nedför backe, springa genom ett kärr samt lite jägarmarsch och upphopp som avslutning på det två timmar långa passet. Jobbigt men buskul, oavsett väder!

IF Linnéas Luciafest!

Vad hade tomten i säcken.........

Stort TACK till LöpLabbet i Farsta för julklapparna ni skänkte till IFL Luciafest!

Snön kom och tomtarna med den.

IF Linnéas numera traditionsenliga Julaftonsjogg bjöd Söder på riktig julstämning när vi

sprang runt sjungandes julsånger och önskade God Jul.

Självklart blev det dans runt granen på Stadsgårdskajen också.

500km!

Inför Vasaloppet rekommenderas man åtminstone ha tränat och kört 500 km.

Jag har bara 482 kvar....................

Foton som vanligt lånade. Denna gång av Mia, Helelna & Ken :-)

Från oss alla till er alla

2009-12-19T22:37:00.001+01:00

GOD JUL

önskar

Catti med familj
(klicka här)

Poolskiing

2009-12-10T23:30:00.000+01:00

Fick ett tips på FB av Maria igår om att använda mitt flytbälte i kombination med mina skidor. Det måste ju genast göra att mina laggar klassas som vattenskidor istället. Toppen då det saknas snö men finns gott om bassänger att träna i.

Men då man konstigt nog inte får bada med skidorna på i badhuset fick det bli poolrunning istället för poolskiing.

Dagens pass blev 70 min långt. Ca 20 min vardera upp och nedjogg samt däremellan intervaller som såg ut så här:

3 ( x2 min, 1 min, 30 s - 30 sek vila). Efter det 10x 1 min utan armar- 30 sek vila.

Då det var lite svårt att lägga armarna på bassängkanten så blev det armar uppåt sträck under de sista tio intervallerna. Var nog en och annan som trodde jag var på väg att sjunka och försökte vinka på hjälp där jag flåsandes guppade fram.

Tok jobbigt pass men riktigt roligt. Intervallerna gjorde att tiden rann iväg och det hann aldrig bli långtråkigt.

Ämnena svänger, precis som livet.

2009-12-09T09:56:00.002+01:00

Jag har äntligen köpt skidor till mitt Vasaloppsäventyr så nu är jag skiträdd..........och glad :-).

Tidsresa igen....

2009-12-08T00:44:00.000+01:00

Vissa minnen kan inte tiden sudda ut, tack och lov.

Den 7 dec för 24 år sen inleddes med en snöstorm, längre fram på dagen sken solen från klarblå himmel. Det var massor med snö och termometern visade -23*.

I fönstret stod en röd adventsljusstake med 7 ljus. Jag låg i ett eget rum men var inte ensam i sängen. Intill mig i låg en liten människa som några timmar tidigare förändrat mitt liv totalt. Jag hade blivit mamma för första gången och ingenting var sig längre likt. Kärleken svämmade över och jag kunde inte släppa min lille son med blicken och låg klarvaken i natten.

Den ena tanken efter den andra om livet som skulle komma for genom mitt huvud och jag kunde inte sluta le. Tankar om den första promenaden med barnvagnen som stod hemma och väntade. Den första skoldagen. Om julaftonar, födelsedagar, skolavslutningar, studenten, om när jag skulle bli farmor. Jag tjuvtittade på min kommande resa genom livet och njöt av filmen jag skapade när den for förbi i mitt inre.

Jag smekte, luktade, tittade och det kändes som om tiden stannat. Kan man vara så här lycklig, kan man älska så här starkt, ja det kan man.

Tre dygn senare, den 10:e dec, såg livet utanför fönstret ut precis som det gjorde den här dagen.

Men inne på rummet där lyckan hade fått tiden att stanna hade allt förändrats. Livet tog en helt annan vändning då Jonas plötsligt blev sjuk och dog.

En sekund, ett ögonblicks skillnad var vad det tog för att släcka Jonas liv och slå sönder vårt.

Jag minns hans ögon, hans näsa. Jag kan ännu känna hans lilla hand när den greppar tag om mitt lillfinger. Jag kan känna hans doft så starkt, känna hans kropp vila intill min. Jag kan höra hans gråt. Jag kan känna hans hår under mina fingrar, minns hur jag smekte honom över huvudet. Jag minns hans tår, kan höra hans lätta andetag så tydligt så om de fanns intill mig.

Jag minns så många detaljer, människor, rum, möbler, ord, dofter från de här dygnen men framförallt min älskade Jonas korta men för oss oförglömliga liv.

Filmen om mitt liv blev inte som jag trodde, den fick skrivas om. Nytt manus med tankar om det som kunde ha varit, om det som blev, om nya drömmar att ta med in i framtiden tillsammans med kärleken för & glädjen över Jonas.

WOW!

2009-12-05T22:55:00.000+01:00

Idag kunde jag se botten på tvättunnan.....................

...trodde för en stund att jag var i fel hus...........

Se där ja....igen

2009-11-18T18:59:00.005+01:00

Släpade mig upp ur bassängen efter ett ganska snällt intervallpass. Irriterad på ett simmande cyklop i simfötter som stört mig hela passet gick jag mot omklädningsrummet.

Dörren öppnas och jag passar på att gå in medan den hålls öppen, tack säger jag glatt. Fortsätter ytterligare några steg in och känner genast att det här, det är så fel...och det var det.

Sa ju att det skulle bli en intressant dag..........

Ny väska

2009-11-18T09:20:00.001+01:00

fick jag idag när jag tog en promenad till skolan med soppåsen i sällskap.

Hann inte mer än hem innan dom ringer från skolan då dom inte hittar väskan med S matdropp. Tänker först att jag säkert slängt den i soprummet men den ligger kvar på diskbänken.

Väl hemma igen sätter jag mig för att äta frukost och då ringer mobilen ännu en gång.

Jag springer runt, letar och letar medan signalerna ökar i styrka...var är mobilf*n...låter ju som om den är i närheten.

Se där ja,,,,där är den ju, i fickan på tröjan,,,,,,som jag har på mig.

Känns som om det här kan komma att bli en intressant dag :-).

Solen skiner

2009-11-16T09:54:00.003+01:00

inte utanför mitt fönster :-(!

Så jag gör min egen sol idag,

tankar & sprider glädje och värme.....å kramas mycket.

Solsken till er alla!

The funniest and lamest of facebook

2009-11-14T12:00:00.003+01:00

Borde väl inte skratta åt det här ...men jag kunde inte låta bli.

Är nog för att det lätt skulle kunna vara jag som lagt en sån kommentar.
Har ju för vana att tala först och tänka efter sen.

Run-Off

2009-10-25T22:36:00.000+01:00

Idag var det så dags för TSM´s första träningspass inför Stockholm Marathon 2010.

747 löpare har anmält sig för att delta i Sthlm.

Tyvärr så saknas en oerhört viktigt pusselbit denna säsong, nämligen Rubin.

Det kommer bli väldigt tomt utan hans engagemang för TSM, för den enskilda deltagaren. Jag kommer sakna tillgången till hans kunskap och erfarenhet. Jag kommer sakna den härliga löpglädje han tankade en med innan det var dags att ge sig ut på passet.

Tur att det var så många trevliga deltagare, nya som gamla, som satte en glad stämning på dagen. Var jätteroligt att få träffa er alla.

Tack till er alla i 3;30 gruppen för en pratglad runda på Premiärmilenbanan, ni var grymma på 2&2!

Foto: TrummisJonas

Välkomna hem!

2009-10-16T20:43:00.001+02:00

I love!

DuracellkaninKarin!

2009-10-13T23:50:00.003+02:00

Att stå och heja är inte lika roligt som att springa själv men söndagens Hässelbylopp blev ett undantag.

Att få se Karin komma springande förbi IF Linnéas hejarklack med ett leende på läpparna och till synes helt oberörd med endast några hundringar kvar till mål gjorde mig så tokgalet glad.

Det har gått snart 5 månader sedan jag såg Karin, grå i ansiktet och blå om läpparna, kippa efter luft i sjukvårdstältet. Lika rädd som jag blev då, lika lycklig blev jag i söndags över att se hennes löparglädje gnistra i ögonen när hon sprang i mål på nytt PB, på fantastiska 42;50 .

foto Fredrik L

Så gott att du hittade löparglädjen igen vännen min.

Får jag chans på dig?

2009-10-07T09:38:00.000+02:00

Under de senaste månaderna har mina tankningsbesök på Linnéa träningarna varit alldeles för få.

Igår var det dags för klubbmöte och då jag inte varit med på träningen anslöt jag först efteråt. I omklädningsrummet var det betydligt fler okända än kända ansikten som mötte mig när jag lät blicken scanna av det överfyllda rummet. Hade det inte varit för en handfull "gamlingar" så hade jag trott jag gått fel.

Jag satte mig tryggt i hörnan mellan UnderbaraMia och Staffan och viskade till Mia, vilka är alla? Mia tittade frågande på mig och sa "Men Catti, känner du inte igen din familj? Den har bara blivit lite större, du har fått en massa nya barn, bara du som inte hunnit träffa dom än!"

Himla tur, samma gamla familj, bara lite större.

Känns ändå lite vilset,,,eller annorlunda,,,,eller,,nja,,,inte helt som vanligt när frågorna om träningar, lopp och hemsidan tas upp för att vridas och vändas på.

Wow, vår ledarstab har vuxit från en till ca tio personer. Ja det har verkligen hänt mycket sen jag kom med i Linná för drygt ett år sedan. Då var vi inte ens tio personer på träningarna, inkl coachAllan.

Vi har fortfarande möte när den ihopvikta lappen sticks i min hand. Jag vecklar upp den och det står att läsa....får jag chans på dig.... Jag har ingen aning om vem som skrev den, men genast kände jag mig så hemma igen. Vad kunde jag svara på det förutom ....alltid!

IF Linnéa är kärlek!

Vill, vill inte, vill, vill inte, vill kanske, vill inte alls......men SKA!

2009-10-05T21:00:00.001+02:00

Efter en supersöt bebis (inte min), frakturer (mina) så är det dags att göra om och göra rätt.

1 av 4 kommer man inte långt med så det är bara att simma Vansbro igen och se till att komma till start, å helst förstås även ta sig igenom, de övriga 3 äventyren som Klassikern bjuder på.

Vättern är bokad, Vasaloppets öppna spår står på tur i anmälningslistan ( skidor är redan ordnade).

Hur mycket jag än kan behöva börja träna redan nu för att ha en chans att lära mig stå på skidorna önskar jag att snön dröjer med sin ankomst.

Jag hoppas på soliga och milda dagar med barmark ända fram till jul för nu vill jag njuta av löpningen och inte tänka på ångestframkallande saker som cyklar och skidor.

Är du laddad Louise?

....så finns det en annan sida i livet.....

2009-10-04T21:58:00.003+02:00

Att bli/vara mamma är det största, mest fantastiska, den största glädjen jag upplevt i mitt liv.

Men det är också som mamma jag har känt den absolut största sorg och smärta.

Den 4 oktober 1988 sken solen, det var en bedövande vacker höstdag och jag var fet, framtung och fylld av förväntan & glädje när jag stegade in på förlossningsavdelningen.

Efter en knapp timma föddes vår Mikael.

Glädjeruset drunknade ännu en gång i sorg och smärta då han dog endast två dygn gammal. En näst intill identisk repris av vårt liv 3 år tidigare då vi förlorade vår Jonas när han var 3 dagar gammal.

Inte för att jag vet hur man klarar av det, hur man hittar tillbaka till livet igen, men vi gjorde det.

Jag tror inledningsvis för att man måste och med tiden för att man väljer att ta till vara på livet.

Sorgen försvinner inte men för min del har den med åren liksom årstiderna ändrat i färg, form och styrka, den har blivit en del av livet, av mig. Precis som glädjen och kärleken till mitt barn.

Är så tacksam för att jag fick uppleva dig Mikael.

Äntligen spring i benen igen!

2009-10-04T20:01:00.006+02:00

Tänk att en liten stenjäkel kan få ens vardag att tappa det mesta av sin form, innehåll och rutiner.
En liten grå jäkel i skuggig allé, men den visste vart den tog.

Efter närmare 17 veckor tror jag äntligen att foten är hel igen. Har ju inte varit helt utan löpning utan hann sno åt mig ett par pass, som avnjöts helt utan smärta, efter de första månaderna. Men Rubin satte snabbt stopp för det sen han sett en knöl på min fot han inte tyckte skulle finnas där och en MR visade på en ännu oläkt fraktur och,,,,ja en massa annat skräp så tillsammans med röntgensvaret levererades hot om operation och 8 månaders löpförbud.

Borde inte frakturer göra ont, i alla fall de som är helt av?

Nu är i alla fall kryckorna inlåsta i förrådet, glädjen över att få springa svämmar över och jag tror att jag ler även när jag sover. Nu är det bara den tappade konditionen och ett gäng muskler som ska tillbaka.

Någon som kan låna ut lite tills jag hittat fått fylla på med nytt :-)?

ME HAPPY

Välj

2009-07-22T11:24:00.005+02:00

Jag är väl medveten om att man långt ifrån alltid kan förändra sin livssituation men i mina ögon kan man välja hur man ser och agerar på den.
Därför kan jag inte sluta förundras över de som väljer att stanna i gamla negativa minnen, som slutar leva.
De som väljer att fylla sin knopp och själ med saker som tar kraft, som gör ont, som förminskar och förstör.
Jag har så svårt att förstå hur man kan orka låta bli att välja vägar där luften är lättare att andas, där vädret växlar, där glädjen också får plats.

Alla har vi väl våra skäl antar jag men jag förundras likväl.
Hur som.........Jag väljer livet, även när det gör ont!

Vått äventyr

2009-07-19T22:45:00.014+02:00

Vasan och Vättern passerade utan att jag deltog så nu var det tredje gången gillt....Vansbrosimningen skulle genomföras oavsett hur många ursäkter jag kunde komma på för att slippa.
Hur som, först skulle vi ta oss till Dalarna så utrustade med 3 st kartläsare for jag Louise och Sofia iväg.

Kartläsare 1

Kartläsare 2 & 3

Vi hittade och kom fram helskinnade!

Jag har alltid varit rädd för djupt strömt och "okänt" vatten. Känt obehag även om jag befunnit mig på en båt. Nu skulle jag alltså utsätta mig för just detta och som grädde på moset var det ynka 15,7* varmt.
Kunde nog inte känna större motstånd och skräck inför den 3km långa simturen jag hade framför mig.

Anders gjorde allt för att jaga bort min rädsla och peppade oss alla.
När vi i sällskap med en massa andra gummiklädda människor vallfärdade mot starten plockade han fram sin mobil, började spela och sjunga Kentas " Just i dag är jag stark".

Jag spanar efter flyktvägar, Louise efter ombytestältet!

Ingen återvändo, bara bita ihop och byta om.....

4 coola 1 livrädd!

................. och gå till starten.

När vi står nere vid vattnet och värmer upp med lite gymnastik säger någon något om att vara kissnödig.
Ingen fara säger Anders, som alltid ser det positiva i saker, använd det till att fylla dräkten med så får det inte plats så mycket kallt vatten säger han glatt men farligt allvarligt. Jag tittar på honom och säger...ha ha ha eller hur....han bara tittar på mig till svar!

Där och då satte jag upp ett första delmål,
inga kallsupar de första 500m ifall dräkterna inte bara släppte in utan även ut.

Mitt tidigare enda mål var att ta mig igenom, inte på någon speciell tid, bara fortare än min kropp frös till is.
Så isolerad från topp till tå, med både strumpor och vantar så klev jag så i när det var några minuter kvar till start. Det blev obehagligt kallt när vattnet smet innanför min dräkt men den känslan försvann snabbt. När start skottet gick försvann rädslan och jag simmade lugnt iväg, noga med att inte få in något vatten i min mun.

Efter några hundra meter förvånades jag över att jag inte frös ett endaste dugg och undrade stilla när kylan skulle slå till. Jag softade och roade mig med att heja på de som satt i livräddningsbåtarna och pratade med andra badmössor som kom i min närhet.

Jag fick dåligt gensvar på mina försök att starta konversationer och efter någon km tänkte jag att jag kanske skulle ägna mig åt simningen och lägga lite mer kraft i simtagen.

Jag simmade och hörde Anders röst i mitt huvud, det är lugnt, det kommer gå så bra, du kommer knappt märka när det blir strömt.
Plötsligt hade jag kommit till den där svängen där de drygt sista 800m motströms börjar.
När jag simmar runt udden känner jag hur vattnet rör sig lite mer och tänker, aha,
nu förstår jag vad Anders menade, det här är ju helt ok.

Pang!
Vad hände, helt plötsligt har jag en mur av badmössor framför mig. Dom bara ligger där och skvalpar, är ivägen och jag blir genast irriterad innan jag förstår att dom faktiskt inte kan ta sig framåt, att det är så strömt att dom nästan står helt stilla.

Längs älvkanten går en brygga, hela vägen fram till mål. På bryggan står det funktionärer tätt intill varandra.

Källa: www.vansbrosimningen.se

Plötsligt blir jag varse att en efter annan deltagare fiskas upp på bryggan. Folk har kramp, ligger utmattade eller har gjort sig illa på något/någon.

Det är trångt och jag blir, precis som när jag springer, störd av att ha folk som är ivägen framför mig.
Då någon börjar slita i mina ben, en annan trängas och sparka mot min kropp får jag nog och simmar ut i älven i ett försök att komma undan, simma om.
Simma om...ha ha ha ha....eller hur.
Ju längre från bryggan desto mer strömt blev det.
Jag påminde mig om att jag inte jagade någon tid och att mitt mål var att ta mig just dit, i mål.

Jag lät irritationen flyta bort med strömmen och passade istället på att utväxla några ord med de som liksom jag emellanåt stod helt stilla trots att armar och ben jobbade oförtrutet för att förflytta våra kroppar till det allt närmare hägrande målet.

Jag är galet glad över att jag inte lät mina rädslor hindra mig från att uppleva det här äventyret.

Det tog 1.10.02 att simma 3 km varav 45 min användes till de drygt sista 800m.

Det första jag tänkte när jag kom upp ur vattnet var att det här bara måste jag få göra om, and i will!

Grattis Sofia & Louise som vann familjefejderna

Nedräkning!

2009-06-27T08:38:00.010+02:00

Efter att äntligen kunnat vara på mitt första pass med TSM HalvMarathon i torsdags känns löpförbudets slut komma allt närmare.
Deltog visserligen med cykel som transportmedel men det var så roligt att vara tillbaka i TSM andan igen, att få träffa både gamla och nya löparsjälar. Det var många som slöt upp, drygt 70 st, för att köra backpass i kvällssolen. Jag intog en plats i mitten av backen och skrek och peppade alla starka ben som nötte backe upp & backe ner. Det kliade dock mycket i benen och längtan efter att springa gjorde det svårt att stå still.
Detta undgick förstås inte coach Rubins skarpa ögon.
Så idag kom ett sms från honom.................................Hi Catti. Du har löpförbud till den16 juli!!

Jag lyder såklart.....inte ett löpsteg innan dess. Med 4 veckor bockade i kanten känns ytterligare 3st överblickbara.
Mer än hälften av löpförbudet är (förhoppningsvis) redan avverkat.

Förlåt Clarre.......

2009-06-18T09:47:00.006+02:00

...för att det tog tid innan du fick vila armen :-D.

Jag har spenderat timmar i bassängen. Ännu fler timmar på roddmaskinen som senast så snällt lämnade ett flera cm långt skavsår mellan skinkorna. En och annan timme i gymmet samt på motionscykel har det också blivit.

För att lägga in lite avledande aktivitet så gick kylen sönder i fredags kväll och helgen tillbringades med att springa och byta frysklampar i kylväskor samt att städa vinden i jakten på kvittot på kylen. Hann fylla tio säckar med skräp innan jag hittade det. Allt bara för att se att garantin redan hade gått ut. Men, jag blev i alla fall av med lite skit och ilska under resans gång.

Som alternativ träning klättrade jag i förrgår på en vinglig stege i ett försök att klippa ner Tuijahäcken. Idag klippte och krattade jag gräsmattan.

Inget råder bot på rastlösheten och längtan efter att få springa. Men att ikväll titta förbi för att säga hej, få andas lite TSM glädje, se gamla och nya ansikten var som balsam i själen.

I morgon är det Rubins brutalbänk som står på schemat - skräckblandad förtjusning - trodde minnet av hans armbåge har bleknat lite men det börjar komma tillbaka nu.
Som tröst ska jag sen äta massor av jordgubbar och ha en mysig midsommarafton med familjen.

På lördag har det gått 3 veckor sedan mitt möte med stenen & kryckorna åker in i förrådet, förhoppningsvis blir dom kvar där.
Eller så gör jag myteri och slutar med dom redan i morgon och gör en midsommarstång av dom.

GLAD MIDSOMMAR

Dagens Dubbel!

2009-06-04T16:31:00.003+02:00

Dubbelt upp av födelsedagsbarn & superduktiga TSM ledare.

GRATTIS
Gunilla & Clarre

Jag vet att jag inte kvalar in under rubriken normal,,,,,,,

2009-06-02T15:42:00.006+02:00

...men jag kan väl knappast vara den enda som hoppat på kryckor på ett gym?
Bara för att man har en kroppsdel skadad behöver man väl inte avstå från att träna kroppens hela delar?

Har sällan blivit så uttittad som idag. En tjej fräste ur sig ett, tror du att du är kaxig eller?

Om jag tror? Nix, jag vet!

Lite tuva stjälper stora lass!

2009-05-31T22:46:00.006+02:00

För att variera mig så har jag efter denna mara "bara" ådragit mig ett löpförbud på 6-8 veckor mot förra årets 16 veckor.

Jag lyckades sätta ner foten på en ganska liten sten, liten men tillräckligt stor för att få bort mig från gatorna en tid framöver.
Mina första 7 km kändes kanon, sen möttes vi, jag och stenen.
Foten vek sig men det gjorde inte så ont så jag fortsatte springa. Vid 9 km började det göra ont, vid 10 där härliga IF Linnéa stod och försåg oss med allt vi önskade stannade jag till och försökte stretcha.

Tog mig vidare mot Stadshuset och fick gå en stund. Sprang fram till Centralen men missade sjukvårdstältet och sprang vidare. Fick gå en bit på Torsgatan. I svängen in på Odengatan gjorde det så ont i foten att jag insåg att min resa på maran var över. Hoppade fram till sjukvårdstältet och såg genom öppningen ett bekant rödklätt huvud. Där på sängen låg Karin, det var hemskt att se hur svårt hon hade att andas.
I den stunden sket jag fullständigt i min fot.

Vi blev kvar ett tag i tältet men fick sen åka Taxi mot Stadion, vi hann fram i tid för att se G springa in på 2,49 någonting. Fantastiskt.

Det suger att en liten sten skulle orsaka en fraktur i foten men det finns värre saker.
Jag får springa i vatten ett tag och tanka Linnéa kärlek, det kan jag göra även om jag inte kan delta på träningarna på ett tag.
Även om jag inte kom hela vägen runt så njuter jag ännu av stunden på ÖIP, stämningen i startfållan, känslan de första 7 km, gläds över alla som kom i mål och inte minst är jag lycklig över att Karin kan andas igen :-D.

Sanna min älskade dotter. Då jag vet att du är här inne och läser ibland är det väl bäst att jag varnar för starka bilder med tanke på din fobi för fötter :-). Puss på dig gumman.

K488 - det är jag det!

2009-05-30T10:16:00.004+02:00

Det bara bubblar av förväntan och nervositet inom mig.....nu är det inte så många timmar kvar.
Tack för alla peppande sms dom betyder massor och är med mig ända in i mål,,,för dit ska jag!

LYCKA TILL allesammans och glöm inte ha ROLIGT nu.

Rus & Marthonladdning

2009-05-29T09:03:00.004+02:00

I onsdags fick jag äran att ingå i Görels fan & peppar club när hon skulle utmana sig själv och rusa in Våren.

Jag var lite sen ut till Stora Skuggan och trodde jag skulle vara sist på plats. Men icke.
Huvudpersonen för kvällen gled in med ett skratt när det var sådär 3 min kvar till start.
Inga nerver här inte, inte på utsidan i alla fall.

Vi han med att föreviga kvällen med några bilder innan vi föstes in i en av startfållorna.

Fan-Cluben på rad efter Görel bestående av Karin, Nermina, Mia, Helena och mig.

Mia hade plastat in vackraGörel på fina lappar som vi smyckade våra ryggar med så
att ingen skulle missa vem som var drottningen på kvällens Vårrus.

Starten gick och Görel fick bestämma farten. Mia tog täten och banade väg genom en vägg av tjejer.

Mia insåg snabbt att skulle vi ta oss fram i Görels fart var det till att få den här väggen att flytta på sig.

Mia vrål som ekade i luften med jämna mellanrum,,,gående till höööööger, löpare till väääänster blandade vi med skratt, dans och pepp.

Många leenden fick vi men det var fler än en kvinna som nog helst ville sätta krokben för oss eller putta in oss i buskarna.
Men men, nu var det Görel som skulle fram, kosta vad det kosta ville.

Efter nästan 5 km på lätta Görelben och med ett pannben som aldrig svek henne för en sekund lägger sen Görel in en målspurt som gjorde att det var svårt att hinna med. Jag tog ett djupt andetag,

fyllde lungorna med luft och skrek en sista gång......... ............Göööööööööreeeel på ingåååååååååång...

och in sprang hon, in i mål på PB 34:41.

Görel till höger

Två tjejer som för kvällen blommade minst lika vackert som trädet i bakgrunden.
GRATTIS GÖREL & GRATTIS NERMINA.
Båda nyfrälsta löparinnor och numera också Linnéatjejer,,,hoppas jag :-)

Tack för en superrolig kväll, bland det roligaste jag gjort.
Vitargo släng dig i väggen, det här det är Marathonladdning av bästa sort.

Vårruset med Görel blev Glädjeruset!

Görels eget gästblogg inlägg hittar du här:

Alltid glad och med omtanke större än jorden = Tone

2009-05-27T10:53:00.003+02:00

Tone springer inte bara maran för det egna höga nöjets skull utan hon springer med omtanken om de som inte liksom vi har tillgång till rent friskt vatten.

HärligaTone har tippat sin tid på maran till 3,45,46.

Jag har ju som mål att springa min mara på 3,30, vilket är en fantasi så jag gör som UnderbaraMia & sätter in 345.46kronor till Vattenprojektet för Tones tippade mål tid.

Från Tone:

Jag ska springa Stockholm Marathon och kan genom det hjälpa Frälsningsarmén med målet att 15 byskolor i Kenya skall kunna ha rent vatten. Frälsningsarmén är samarbetspartner till Stockholm Marathon.Tänk om jag, med din hjälp, skulle kunna bidra med en vattentank. En vattentank kostar ca 5 500 kr. Jag lovar att försöka fullfölja loppet för att göra vattenkampanjen synlig. Med ditt stöd kommer sista milen att kännas lättare.

Sätt in en gåva på plusgiro 90 04 80-5 och ange som referens: "Marathon som ger vatten. Jag väljer att ge ett bidrag till projektet genom att stödja Tone Knibestöl."

Vid internetbetalning uppge: Tone Knibestöl + MarathonEller sätt in en gåva på www.fralsningsarmen.se/stockholmmarathon.

Markera att du vill ge en gåvogramgåva och skriv mitt namn som mottagare. Om du gör det skickar Frälsningsarmen ut ett gåvokort till mig på att du var med och hjälpte till.

Tack Tone:-)

Luften gick ur

2009-05-25T17:15:00.004+02:00

Igår kväll hände något, jag vet inte riktigt vad men jag sjönk som en sten.

Från att ha vandrat mellan, glad, trött, sur, pigg, arg, lycklig, lite ledsen, överlycklig, irriterad,,,ja alltså varit som vanligt så hamnade jag i ingenting. En olustkänsla kröp under skinnet, motivationen och lusten försvann. Det blev solförmörkelse!
Rastlösheten väckte mig natten igenom och i morse var tankarna tunga som cement.

Jag ville helst bara skita i allt, dra täcket över huvudet och vakna om en vecka..........om en vecka!?
Jaså det är bara inför-maran-själen som kommit på besök, inget värre än den.

Våndan av att behöva vänta flera dagar till, att behöva akta sig från att vricka fötter, undvika baciller, dansa regndansen tills golvet ger vika för att fördriva högtrycket, att stå ut med att dra ner på träningsmängden och inte förgås av rastlösheten, att äta, dricka och sova lagom.
Att överleva tills på lördag så att man äntligen får kliva in i startfållan, höra tasset av alla fötter & klockorna som piper i kapp, känna luften vibrera av förväntan, få känna gåshuden sprida sig över hela kroppen när lyckoruset kickar in,,,,ännu ett långpass, 42 195m glädje, smärta, lycka, mental styrka och galenskap.

Pirret har återvänt!

OBS!
Om ni inte har anmält er till festen efter Marathon så gör det nu & här

Glad & Stolt!

2009-05-19T23:05:00.012+02:00

Resultat från Milspåret 2009.
Damer Motion

Plats	Start nr	Förnamn	Efternamn	Förening/Ort/Land	Född	Mellantid 5km	Tid	Tid Efter	Pace
1	1256	Christina	Åqvist	Team Stockholm Marathon	78	00:21:16	42:38		04:15
2	962	Catarina	Lindström	IF Linnéa	64	00:22:35	45:17	2:38	04:31

Tror jag kom in som 14:e tjej bland alla damer, Motion, Student och Elit inräknade, kan man vara annat än glad!

Hann inte med någon uppvärmning. Istället blev det en trevlig pratstund och tankning av löparglädje innan loppet tillsammans med Linnéanerna Ingrid Patrik & Tone.

Den inledningen tillsammans med pepp av Maria, Clarre & Clarrepappan längs banan, Karins mindande, L´s hållna tummar, hejarop via mobilen och familjens kärlek + nya fina röda skor var receptet som behövdes för att ta mig ännu några steg närmare mitt mål för 2009.

45 minuter på milen,,,jag är nära nu :-D!

Välkomna hem!

2009-05-19T13:35:00.008+02:00

Dom här underbara skorna råkade lämna Runner Store samtidigt med mig igår.

En dag ska jag också springa vackert & starkt.
Fram med höften, snygga kickar mot baken så att de jag springer om inte bara ska
se min ryggtavla utan även den kärleksfulla hälsningen på skons undersida.

Löpning är kärlek!

Vart tog förra veckan vägen?

2009-05-17T21:41:00.008+02:00

Måndag, core.

Tisdagen kändes lite mer då den innehöll ett pass med 300-ingar, närmare bestämt 12 st på löpbandet som gick i 3,20 fart. Totalt 9,6km.

I onsdags sken solen när jag & T begav oss iväg på en 18km runda genom stan.

Vi kom inte mer än knappt en km innan vi mötte Nix & Masse :-).

Efter ännu en km passerade vi kort efter varandra R & R från TSM. Sen blev det lugnt på kändisfronten ett tag och vi hann avverka ytterligare dryga milen innan vi sprang på ännu en Linnéan, Fredrik.

'
Grattis till kanonfin tid och placering på Valloxen Runt i lördags!

I torsdag kväll stod det möte i agendan vilket i sista stund fick bytas mot ett pass med TSM, 300-ingar igen!! Totalt denna kväll, 9,1km.

Fredag -core.

Lördag vila.

I söndags blev det 26,88km med drygt 3km fartökning.

63,58km, uppenbarligen så var det sju dagar även i förra veckan!

Hurra för....

2009-05-13T15:00:00.007+02:00

dagens födelsedagsbarn.

GRATTIS coach-K-en
Foto:F.B

GRATTIS IF LINNÈA

Vit bloggmånad!

2009-05-12T19:11:00.014+02:00

Jag har haft ordentlig skrivtorka. Men jag kan ju inte fortsätta trötta ut supergoaLouise, min granne och tillika Clarrefru, med samma gamla månadsgamla inlägg dag efter dag,,så Louise, här kommer nu ett utlovat nytt.

Kungsholmen Runt!
I fredags kände jag precis ingenting av den nervositet jag brukar ana dagen innan ett lopp. Antog att det berodde på att jag bestämt mig för att ägna loppet åt att hitta känslan för mitt tänka marantempo utan att behöva kolla på klockan hela tiden.
Jag hade ställt in mig på ett glatt lopp i solsken.

Lördag morgon vaknar jag och är på uruselt, nervös-inför-tävlings, humör. Vart kom det ifrån,,,och varför?
Att det sen ösregnade utanför fönstret gjorde mig knappast gladare.

Robban skjutsade in mig till Rålambshovsparken. Jag föreslog att han skulle vända om hem med mig kvar i bilen, men han bara log, önskade mig lycka till och åkte sin väg. Så där jätteroligt var det ju inte på parkeringen så jag joggade ner till parken. Väl där klättrade humöret upp pinne för pinne i takt med att välkända ansikten dök upp här och var.
När jag fick syn på VärldensbästaMia var humöret på topp igen.

Efter att Mia coachat och hejat fram IF Linnéas nästa generation i knatteloppet stack Mia, jag och F iväg på en liten uppvärmningsjogg innan vi tog plats i startfållan.

Foto: Ken.

Jag hade som sagt tänkt hålla strax under 5-tempo men det kom ett annat upplägg emellan.
Mia skulle spöa bror sin och han hade kommit längre fram i startfållan och låg nu en bra bit framför och utom synhåll för oss.

Startskottet brann av och Mia sa, vi kör tills det ryker, nu skulle lillebror tydligen jagas ikapp. Den jakten kunde jag ju inte missa.
Efter 7 km pekar hon så äntligen på den orangea ryggen och säger,,,där, där är han.
Skönt tänker jag, äntligen kan vi slå av på farten lite.

Men plötsligt insåg jag att det faktiskt kändes helt ok att hålla tempot och jag bestämmer mig då för att köra så länge det håller.
Plan A, att hålla marantempo, var ju redan kasserad.

Foto: Ken.
Mia & jag jagar!

När jag sprungit första milen och de som tävlade på 10km vände in mot mål utan att jag avundades dom började jag tro det var något allvarligt fel på mig.

När jag på andra varvet passerade Kristinebergs IP längtade jag efter raksträckan intill T-banan, det hade varit en del motlut senaste biten. När jag kom ut på den efterlängtade plana sträckan var det som om all ork försvann.

Det blåste sån motvind att det kändes som om jag stod still trots att benen ännu rörde på sig,,,om än väldigt långsamt. Genast for tankar med ursäkter för att slippa fortsätta springa genom huvudet. Men jag vägrade lyssna och när jag var framme vid nästa backe kom benen igång igen.

Nu var det inte många km kvar, jag började tro på att jag skulle orka, att det skulle kännas rätt ok resterande biten även om jag kände att krafterna började sina.

Plötsligt hägrade målbågen, redan, jag som varken såg suddigt eller mådde illa, eller hade ont?

Det var ett helt galet lopp. Jag kom i mål på 1,41,48 ( nettotid), jag är tokglad.
Inte nog med det,,
Mia plockade, trots att en bom stod i vägen och nästan klöv henne på mitten, hem brons i K 35 & jag vann guld i K45 klassen.

Jag hade roligt hela tiden, bortsett från svackan i motvinden.
Tack alla för all support & hejarop , det fyllde mig med så mycket energi & glädje.

KungsholmenRunt bakvänt blev det mest rätta jag någonsin sprungit.

Så är man härligt "postTSM-långpass" glad igen!

2009-04-19T15:23:00.010+02:00

Idag var det städning i området men som vanligt lämnade jag och Clarre våra stackars partners & barn med sopkvastar och krattor i händerna medan vi istället smet in till TSM.

Solen sken men det var rätt kalla vindar och det blåste rätt ordentligt. För 3;30 gruppen stod det 28km i 5,10 fart på schemat.
Rundan var förlagd till Lidingö och Djurgården, inget jag jublade över då vi skulle ha medelhårddistans och det är allt annat än en flack vända. Nu måste jag i efterhand bita i sura äpplet och säga att jag tyckte den var kanon, jag gillar ju backar när allt kommer kring.

Rapport från dagen:
Distans: 29;15 ( Maria, du är inte bara supertrevlig utan även suverän på att läsa kartor.)
Tid: 2;30;25
Snittpace/km: 5;10
Ett kanonpass tillsammans med den bästa gruppen av alla, hur kan man ha annat än roligt.

Karta med tiderna finns på Team Stockholm Marathon´s sida på Face Book. Fick frågan från flera hur mab gör för att kunna gå med i TSM på FB. Man måste först gå med i nätverket Sweden. När man har gjort det kan man via länken nedan gå med i gruppen
http://www.facebook.com/photo.php?pid=1656675&id=715952808&op=1&view=all&subj=5411534818&aid=-1&oid=5411534818&saved#/group.php?gid=5411534818

Maria och jag sprang i knäkorta byxor idag, skönt få känna vinden mot huden men också passa på att få lite färg.
Vi har numera kritvita fötter och lår medan underbenen går i annan färgskala från fotknölarna upp till knävecken,,,,äkta löparbränna,,,eller?

Två & Två

2009-04-13T10:07:00.005+02:00

Det lös av vita ben på Stadion igår när vi stod samlade för att lyssna till Rubin som skickade iväg oss med en dos inspiration och pepp.

Det var ont om ledare så jag och TaiThomas gästade 3,45gruppen.
M la sig sist medans R cyklade då han var förkyld. Thomas skulle hållt mig sällskap i täten då jag hade noll koll på hur vi skulle springa efter Hammarby Sjöstad men han fick spendera 28km i intervaller längs löparledet. Han slet som en hund för att försöka ge hela gruppen ett jämnt och skönt tempo samt undvika krockar med söndagsflanörer och cyklister vars vägar vi ockuperade under vissa sträckor.

Vi tappade tyvärr några löpare i bakre delen av ledet under resans gång. De orkade inte med det dragspelstempo med fartökningar som blev följden av att några i gruppens främre del valde att gå ut flera stycken i bredd upprepade gånger.

Jag personligen tycker om att ha många omkring mig att prata med och lyssna till, det gör mig glad. Men jag tycker jag kan få den löpglädjen oavsett om jag ligger i en klunga eller om jag springer i led om två & två. Det är ju bara att röra sig i ledet så får man samtala med fler än en person. Springer man tillsammans springer man med hänsyn till hela gruppen.

Jag hoppas att bortsett från de som tvingades kliva av, att alla andra precis som jag hade en härlig runda. Vädret var underbart, strålande solsken och underbar vårvärme. Jag var förstås fokuserad på att försöka hålla rätt tempo (5,40/km ) men hann få trevlig pratstund med bla T (hoppas dina svåra skavsår läker fort) och byta några ord med ClarrepappanKenneth.

Trots att jag sprang för långt och fel i H-by Sjöstad så fick vi ta ett varv runt Stadion för att få ihop våra km. Tillbaka på Stadion visade Garmin på drygt 28km med en snittfart på 5,37/km.

TaiThomas försöker nå om sitt knä, mumlade något om att armarna krymt under passet?!

Att springa långpass en dag som denna är helt enkelt galet underbart, längtar redan efter att snöra på mig löparskorna igen.

Motivation is what gets you started. Habit is what keeps you going.

Ja ja ja, jag erkänner, jag är en enorfinknarkare :-D!

Nyckellös!

2009-04-10T22:17:00.017+02:00

Idag när det var dags för att fylla på matförrådet tog familjen bilen ut till Haninge medan jag tog cykeln. Efter att tillsammans ha hjälpts åt att fylla vagnen till bredden och lämna stort hål i plånboken var det dags att trampa hemåt igen.

Inser när jag ska låsa upp cykeln att jag tappat nyckeln. Inte ovanligt för att vara mig. När det händer hemma brukar den ligga i kylskåpet där alla andra borttappade föremål av någon anledning hamnar när jag är inblandad. Men nu,,,vart hade jag tappat den?
Maxi är inte en helt liten butik och jag hade ju irrat runt precis överallt.

I samma stund hör jag en liten kille säga till sin pappa, varför ligger det en nyckel där på bänken? Var det ödet, perfekt timing eller var det helt enkelt min turdag? Tack vare den lille killen, som tyvärr hann försvinna mellan bilarna innan jag hann tacka honom, kunde jag cykla hemåt.

Väl hemma blev det snabbt byte från långärmat & cykel till t-shirt & löparskor. Sprang sen iväg mot Plantagen, familjen som än en gång valde bilen mötte upp för att jag skulle slippa springa hem med famnen full av blommor. Hade jag kunnat köpa den vackra bukett som Pauli fotade i söndags så hade det ju inte varit några problem då den är utrustad med ben, snabba sådana dessutom.

Foto: Blombukett av Pauli

Cykeltrippen t&r med ca 1 timmes gåvila på Maxi 15,5km tog knappt 40 min så det var lugnt och snällt tempo.
Löpningen 7,45 km t&r med 20min gåvila på Plantagen , snitt 4,40pace, skönt även det,,,konstigt nog.

GLAD PÅSK!

Blindbockar

2009-04-08T00:37:00.006+02:00

Hur mycket tid lägger man sina tankar på det som varit, på tid som passerat, på saker som skett?
Hur mycket tid lägger man på att fundera om morgondagen, på att planera för framtiden?

Hur hur ofta missar vi att stanna med våra tankar & känslor här och nu, hur ofta väljer vi
att inte ha en medveten närvaro i nuet...och varför?

Självklart hämtar man både erfarenhet, kraft, lust, glädje i både det som skett och i
drömmar och mål man strävar mot.

Men att vara nära det som sker här och nu, utan att alltid försöka förändra det,
kan nog vara ett sätt att bli mer medveten om sina tankar och känslor på.
Ett sätt att bli tryggare i sig själv, utrusta sig med inbyggd karta & kompass s
å man vet vilka vägar man vill vandra på. Så att man gör medvetna val.

Så ledsamt med människor som inte vågar se bakåt, som vägrar ta fika rast i nuet,
som går in i framtiden med förbundna ögon och som inte bryr sig om att de drar
med sig andra i fallet om/när dom snubblar.

Ingen är så blind som den som inte vill se.

Å andra sidan, man får ta folk som de är och inte som man vill att de ska vara.

Bara gilla läget alltså och se till att man har sin egen kompass med sig.

Liten tuva kan stjälpa ett stort lass..............

2009-04-07T23:22:00.004+02:00

....nu höll jag mig på fötterna men liten tuva fick mig att känna mig som en stor tung kloss.

CoachKenBergsgeten.....

.....såg i kväll till att IF Linnéa fick ännu ett slitigt men mycket roligt pass.
Det blev en lugn jogg ner till Hornstull, över V(ictory)-bron ner till Rålambshovsparken.
Väl där väntade 6 st intervaller med 45 sek ståvila. Det fanns 3 distanser att välja på,
ca 900, 1200, 1400. Alla skulle springas på gräset.

Jag valde mellanvarvet. Min klocka visar dock att 1200m-varvet var 1000m?
Hur som, mina km tider blev 4,33 - 4,35 - 4,40 - 4,33 - 4,36 - 4,27.

Tänk så rätt Karin hade, det är när man känner sig totalt omotiverad
som de bästa träningspassen kan infinna sig.

Tack alla Linnéaner för trevligt sällskap och pepp. MiaSuperWoman, saknade dig.
Såg att du hade fullt upp med att säkerställa NMT´s framtid ;-D

Härlig söndag.

2009-04-05T22:21:00.015+02:00

Här sprang vi!

Pertti var på kurs så idag blev det jag & super trevliga Maria som tog täten, E & P sprang längs med och bakom ledet och tillsammans med ett 40 tal deltagare gav sig 3,30gruppen av på dagens långpass. Trots medhavd karta var vi inte riktigt säkra på vart vi skulle springa men allt löste sig under resans gång och vi hittade rätt vägar. Det blev 27,7 km. Tid: 2:27;01. Snittfart: 5:18. Det är en härlig grupp att få springa tillsammans med.

UnderbaraMia & HärligaTone, vart höll ni hus, såg inte skymten av er, men bildbevis finns på att ni var där!

På bilden: Mia Ken Tone. Foto Pauli

IFL´s fyscoach Ken som i lördags sprungit 6,5 mil (grym kille 1) softade med 3,45 gruppen idag.
Patrick & Anders (som gästsprang hos oss idag) fick kompensera avsaknad av alla andra Linnéa själar i 3,30gruppen :-D.
TSM´s egen Paulipaparazzi var på plats och som alltid blir man alltid lika glad när man ser honom...

ThaiLedarThomas spenderade natten på Ursviks extrembana, varv efter varv efter varv....totalt 7,5mil på 10,31,58 (grym kille 2).

Efter en trevlig pratstund i bilen hem med Clarre och Karin väntade en skön fortstättning på dagen tillsammans med bästa familjen och käraMie vännens sällskap.

Det blev en kanonsöndag helt enkelt.

Blandad vecka.

2009-04-05T09:41:00.011+02:00

Inledde veckan med ett blåsigt och soligt långpass, 25,4 km, i måndags.

I tisdags åkte cykeln fram och det blev en tur till Eriksdal ( 25km t&r) för ett corepass.

I onsdags stod det vattenlöpning på schemat och efter det Idrottsmassage hos Rubin.

I torsdags 25km cykel, 11 + 6km löpning och fyspass med IFL ala Ken.

I fredags blev det core & 25km cykel som bjöd på vårens första proteintillskott då jag svalde en fluga.

I går ett soft och skönt återhämtningspass på ca 45min.

Idag väntar 27 km tillsammans med Team Stockholm Marathon & sen fika med goa Mie.

Ha en skön söndag.

48.48,,,,som det sket sig - inte min dag helt enkelt!

2009-03-31T00:48:00.009+02:00

Det blev lite annorlunda än mina ursprungliga förhoppningar men ändå en härlig och rolig Premiärmil med massor av IF Linnéa glädje förstås.
Premiärmilen blev inte som jag tänkt mig. Men även om min önskan om att komma nära 45 min sket sig redan på första varvet ( 23,04 ) så hade jag fram till 6km ett roligt lopp.
Jag lyckades undvika springa in i väggen i år men min uppladdning i slalombacken var inte ett smart drag.

Jag fick problem efter 6 km med kramp i min höft och att benet domnade bort. Det blev till att stanna och stretcha några gånger under andra varvet. När det var drygt 3km kvar kände jag att då min tid var så borta kunde jag ju använda resten av loppet till något roligare än att sura över det.
Inspirerad av Mias glädjespridande och peppande heja rop till E som hördes eka längs banan slog jag så av på takten och gjorde sällskap med en TSM´are. Han hade ett smärtande löparknä som höll på att sätta stop för hans framfart. Så mycket roligare att springa i mål efter att ha fått sprida & ta emot pepp även om tiden hann ticka på lite längre än om jag kört vidare ensam.

Premiärmilen!

2009-03-29T10:10:00.007+02:00

Kl 12 så går startskottet och 10 slitiga men förhoppningsvis roliga
km väntar i sällskap av cirkus 2500 löpare.

Undrar om

2009-03-28T21:08:00.008+01:00

slalom är ett bra sätt att ladda inför Premiärmilen på?
Tomorrow will tell.............

När ska kung Bore ge sig?

2009-03-24T23:37:00.007+01:00

I morse när jag gick ut genom dörren omfamnades jag av kyliga vindar.
Var tvungen att ta en titt på mig själv, det var så isande kallt att
jag trodde jag hade glömt sätta på mig kläderna.

Hann inte till träningen med IF Linnéa som tillbringade kvällen på
Årstabron där de körde långa intervaller i snö och kalla vindar.
Själv fegade jag och smet inomhus till löpbandet - 15km totalt, milen på 44,50

Backspegel

2009-03-22T21:31:00.005+01:00

Kan ju vara bra att göra en tillbakablick då och då.
Ibland bara för nöjes skull, ibland för att hitta rätt väg framåt :-D.

Nu har min backspegel gått sönder, betyder det att jag kommer
ha både tråkigt och gå vilse tills jag har lagat den?

Lyckliga jag med lyckliga steg på lyckliga gator

2009-03-21T20:00:00.011+01:00

Dagens pass gick genom söder, min barndoms kvarter där var och varannan gata väcker minnen till liv.

Jag kände dofter från godisbutiken som låg på Grindsgatan, mindes dom gigantiska äppelklubborna.
När vi lekte Röda Vita Rosen och tvingade motståndarna avslöja var skatten fanns genom att hota dom med att öppna en burk surströmming. Lekplatsen där jag och min kompis fastnade med våra rumpor i klätternätet, vi satt fast i timmar. Sena sommarkvällar när man plankade in och badade på Eriksdalsbadet. Mindes buskarna som fick besök av mig efter mitt första möte med det Kir, vidrigt!

När jag sprang förbi skolan insåg jag att det är 29 år sen jag slutade nian,,,ska jag känna mig gammal nu?

Idag var det helt underbart att få springa. En resa i tiden som följdes av en lisa för själen, sträckan längs Årstaviken i solsken. Kan man annat än njuta när luften andas av vår.

I morgon utlovas snö.

Jag vägrar!

2009-03-20T22:21:00.006+01:00

Kan inte låta bli att fundera lite grann,,, över hur två människor som delar vardag, tankar, hem, familj, vänner, intressen mm kan ha så totalt olika bilder av det liv dom lever tillsammans?

Eller, det är inte att dom ser olika på sitt gemensamma liv som jag funderar kring, utan att man kan leva så nära varandra och ändå vara så omedvetna om varandras uppfattningar och tankar.

Är det för att man inte alltid vill se det man känner och därför tiger om det?
Är det för att man har svårt att höra det ens partner säger då det inte är ens egen sanning?

Det sägs ju att det är vår egen tolkning som avgör vad vi ser, som visar oss världen så som vi ser den.

Nä, färdig fnulat för ikväll.
I morgon behövs klara tankar hemma hos en vän vars liv just hamnat på en annan planet, i en främmande värld.

Go natt!

Glad idag för....

2009-03-20T07:21:00.001+01:00

Aj aj aj aj aj

2009-03-18T21:13:00.015+01:00

blä!

Toppen Soligt Mednyaskor

2009-03-01T22:22:00.004+01:00

Till skillnad från förra söndagens TSM var dagens väder helt underbart.
Idag gästade Thomas och jag 3,45gruppen då de behövde fler ledare.
Vi höll oss i stan och fick leka på delar av Marathonbanan.

Dagens sträcka blev 23,26 och vi var ute i 2,20h.

Äntligen kan jag släppa tummarna fria.
Grattis Ken, Tone & Patrick till fantastiska prestationer och tider.

Tumhållar söndag!

2009-02-28T09:44:00.010+01:00

I helgen är det stora äventyr för några av IF Linnéa vännerna.
Patrick är i Barcelona och springer Marathon, Tone utmanar i
Kilimanjaro & Ken kör Vasaloppet.
Jag kommer heja på er alla inom mig tills jag tappar hörseln.

Mia sätter tänderna i en hel veckas utmaningar i Portugal -
grilla inte baconet för hårt nu!

Andra tycker tydligen tycker det är äventyr nog att möta
mig och Karin på morgondagens långpass.

P rustad till tänderna uppmanar " kom an Karin och Catti"!

I den TSM stassen överlever du utan tvekan passet,
men den lär inte skydda dig mot mig och Karin ha ha ha.
Vi ses i morgon Mr.P :-).

Ps, glöm inte tandskyddet!

Testförare!

2009-02-27T11:21:00.005+01:00

Nu ska här testas skor- mina nya lekkamrater ser ut så här!

Några frågor som skall besvaras är:

Grepp i undersulan på olika underlag - dom kan omöjligt vara halare än mina Reebok skor.
Stötdämpning - slipper man låta som en elefant nu?
Passform - kan man begära att dom håller in magen också?
Stabilitet - betyder bra sådan att man slipper bli nervös innan Premiärmilen?
Flexibilitet - är det när skorna är snabba även om mina ben inte är det?

Ännu en fråga i formuläret är:
Har du blivit "vän" med dina testskor?
Ja det återstår ju att se om dom blir välkomnade som ytligt bekanta,
kompisar, vänner, familj eller kommer älskas utan förbehåll.

100km och drygt en månad har vi på oss att ta reda på om vi gillar varandra eller inte...............

Glädje i sinnet...

2009-02-25T14:56:00.006+01:00

det har jag men sinne för bollar det har jag inte, oavsett om de har fjädrar eller ej! Sorry Sofia att din mamma är en usel motspelare. Du får göra som Sanna nästa gång, ta med dig pappa istället så kanske bollen kommer tillbaka på din sida av nätet lite oftare än var 10:e minut.

Förresten, har jag glömt att berätta att jag älskar att springa?

2009-02-24T23:22:00.005+01:00

I söndags blåste orken i benen bort - idag var tröttheten som bortblåst!

På dagens schema stod det IFL träning eller snabbdistans ala Mr Sz.
Det blev en kombination.

Först snabbdistans, 11km varav 8 snabbba, som lämnade kroppen full av endorfiner.

Efter det lite "IFL" träning, dock i inte i Tantobacken utan
vattenlöpning tillsammans med linnéanerna S & E.
Sträcka, antal dm okänd - orkade inte räkna kakelplattorna.
Pace låååååååååååångsam - återhämtningspass.
Tid drygt en timma - som gick fort tack vare det trevliga sällskapet.

En härlig dag med familjemys, storhandling, tvätt, arbete
,,,,,,och träning,,,livet är vackert!

TungtSnöigtMotigt

2009-02-22T21:32:00.012+01:00

Dagens TSM inleddes med föreläsning av Jonas Gustrin som talade om pulsträning.
Försökte få lov av Clarre att sitta kvar i salen och lyssna på föredraget som skulle hållas ännu en gång för de andra grupperna för att slippa ge mig ut i det allt annat än lockande vädret.
Clarre sa nej och man lyder sin coach. T var snällare,,,fast ändå inte,,, då han hade förståelse för att jag säkert behövde få en repris för att fatta vad som sagts, tack för den.

Med den kängan var det bara att bita ihop och ge sig ut i ovädret.

3,15 gruppen på väg genom staden

Om det var dagens väder som avskräckte eller om folk var sportlovslediga låter jag vara osagt men vi var inte fler än drygt 30st som sprang i dag.

Jag kände mig sliten efter alldeles för lite sömn och anade att passet skulle bli tungt.
Tungt visade sig vara ett understatement. Det var till att slita från första till sista steg, konditionsmässigt var det ok men det brände i mina ben. Tror jag fick 10 steg där inte fötterna gled åt alla håll. Marken var hal, moddig, snöig och vindarna var fyllda av snöflingor ala istaggsmodell som sved i ögonen.

För att sätta ytterligare guldkant på passet hade vi fartökning igen, en dryg mil in i passet följde 2km i Marathon fart. Det var rätt tyst i gruppen redan från början idag men nu var det enda som hördes ansträngda andetag , trampet av våra fötter i snön och vinden som envisades hålla oss sällskap.

Som grädde på moset fick vi ta ett extra varv i Stora Skuggan i jakten på km. Vi passade på att testa Premiärmilenbanans härliga nedförsbacke, fast vi tog den förstås uppför. Blir lite mer spännande så, speciellt i dm djup snö med is under. Ett par snöskor hade suttit fint där.

För att även få in lite maran känsla avslutade vi med ett varv inne på Stadion innan Pertti äntligen signalerade stop.

Dagens långpass för 3,30gruppen blev till sist så här:
Sträcka: 20,18km
Tid: 1,46,22
Snittfart: 5,16
Fartökningarna/km: 4,50 & 4,44.

Jättestarkt jobbat alla härliga 3.30 löpare.

Vem kom på den genialiska idén att låsa grindarna innan alla lämnat Stadion???????? Var inte så att man kände för att ta sats och försöka ta sig över det spetsklädda staketet. Efter en längre stunds letande och pulsande i ännu mera snö hittades en smärt och riskfri väg ut till friheten.

Efter alla äventyr så fick jag till sist min belöning, en rykande het & underbart god kopp kaffe.
Happy End!

Åldern spelar roll....

2009-02-20T12:41:00.002+01:00

När jag dyker upp på bild i tidningen handlar så klart artikeln om ålder :-D.
Inger hopp att läsa att man kan både åldras behagfullt och springa bra även
som äldre.

Att vara med i Runners World iklädd jacka med
IFL-logga måste väl ändå vara ett kvitto på att
jag kan kalla mig för äkta löpare?

Vad kallas man om man är en oäkta sådan?

Skidorna som aldrig kommit på är av!

2009-02-20T10:29:00.005+01:00

Nio mil på skidor, det ska man väl klara av med glatt humör, envishet och vilja. Mitt träningsupplägg har varit uselt. Min taktik har varit att förtränga att jag ens ska åka. Min plan har varit att lära mig åka skidor under resans gång, man har ju nio mil på sig. Jag har envist svarat ja på allas frågor om jag verkligen ska ge mig i kast med denna utmaning. Jag har laddat med vaselin och mental styrka och konstigt nog sett fram emot att åka.

Men då min älskade lilla unge ännu är sjuk, om än på god bättringsväg, vågar jag inte ge mig av så långt hemifrån då det kan svänga så fort. Jag skulle inte kunna lägga fokus där det behövs. Så det är till att bita i det sura äpplet, Vasaloppets öppna spår får läggas på hyllan ett år. Blicken får istället riktas mot andra fasansfulla äventyr som Vansbro & Vättern Runt.

Baksteg & Framsteg

2009-02-19T11:47:00.014+01:00

Hungrig på träning i själen men tung i huvudet och trött i kroppen. Jag bestämde mig för att inte lyssna till mina cementtunga ben och lämna negativa tankar hemma. Packade ner tävlingsskorna och intalade mig att jag skulle känna mig lätt som en fjäder så fort jag stod på bandet.

Tankarna måste ha smitit ner i väskan för dom fortsatte att poppa upp i mitt huvud.

Förändringar kommer vare sig man vill det eller inte. Just nu verkar det som om det är rea på dom och de duggar tätt. Mer än en vän står i blåsten och en och annan takpanna har väl lättat även från mitt eget hus sista tiden.

Ibland känns det som om uppförsbackarna aldrig tar slut, ibland skiner solen från klarblå himmel. Det är väl det här som kallas livet.

Envisa tankar,kan inte huvudet få vila lite, om jag öppnar bilfönstret, åker dom ut då tro?

Lite tid över, bra då leker jag med roddmaskinen en stund, 10 min är i alla fall 10 min mer än inga minutrar alls.
Motståndet när jag ror mäts i m/sek och genast är jag tillbaka i tankarna som jag trodde jag kastade ut från bilen.

Hur vi står pall när förändringarnas vindar blåser beror förstås på flera faktorer än en. Men jag tror en av dom, valet av våra tankar har stor betydelse för hur länge man blir kvar i stormens öga.

Alla har vi våra berg att bestiga och man måste få förbanna sitt eget även om grannen eller vännen kan tyckas ha ett ännu högre att ta sig över. Precis som man måste få glädjas för sin egen del även om man för stunden inte kan göra det för andras.

Svält, miljö, våld, orättvisor i stort och smått..........listan som skriker efter engagemang skulle kunna göras oändlig, och jag som inte ens orkar sopsortera! Det är alltid svårt att se på när människor har det jobbigt. Klart jag bryr mig om att folk lider på andra sidan jordklotet, att vi förstör vår jord med vår välfärd, om krig mm.
Men ibland blåser det tillräckligt kring ens egen husknut för att man inte ska kunna se längre bort än så.

Dags att gå till salen för 30 min core, aj aj aj, det som ännu ligger ett kg pasta i min mage.
3min kvar, hinner vila en stund, blunda och ta en powernap.

Det är svårt att se någon man tycker om falla och slå sig när livet tagit nya vägar man inte själv valt att vika in på.
Svårt att år efter år se en väns ensamma kamp för sitt barns överlevnad. Se henne kämpa så till den grad att hon nu förlorat sin egen hälsa, allt medan jag stått bredvid som åskådare på första parkett. Det är svårt att stå och se på, att inte kunna förändra en situation när människor har det svårt helt enkelt, när livet slår.
Man önskar man kunde lindra men livets skola är hård och man måste gå den själv.

Jag vill vara en bra medmänniska och vän, men känslan av att inte räcka till för alla man vill är en ständig stress & energitjuv och jag jagar ständigt tid som inte finns.

Nä nu orkar jag inte ha dom här negativa tankarna längre, stressen av att inte hinna allt man vill, allt man borde. Nu får jag ta rodret igen och styra tankarna åt rätt håll. Nu får det bli fokus på det jag hinner med, på den energi & omtanke jag kan dela med mig av. Genom att välja mina tankar och ta beslut utifrån dom så lär jag säkert få tid över så det räcker för ett besök på returstationen också.

Oj, coren redan slut?
Med lättade tankar, med både glad & hungrig själ och på lätta ben med kurs mot löpbandet kollade jag av med världensbästa&snabbaKarin hur tidsstegen skulle se ut och sen var det bara att sätta fart.

Så här blev min stege:

roligt var det och oförskämt bra kändes det.

Efter att ha blivit totalt uttittad i måndags då jag körde löpskolningen med bla indianhopp inomhus

nöjde jag mig med lite vadträning i en skymd trappa innan det blev en lång och skön stretch.

Vem hittade jag inte sen, om inte hajpojken förklädd till cykelmannen.
Så som grädde på moset blev det en trevlig pratstund samtidigt som jag fick låna hans darlingen stund och känna på hur det är att vara handcykeltanten.
Sann Linnéafamilj anda, här lånar vi av och delar med oss till varandra = kärlek!

Återhämtning

2009-02-18T12:33:00.017+01:00

Då det stod party i kalendern i lördags blev det lite ändring i passen förra veckan.

Inget TSM träning i söndags, det körde jag istället i fredags på den här

25 km totalt varav 23 av dom i 4,57pace, allt under överinseende av
armcykelpojken Fredrik som passade på att cykla, ro och kela
med sin armcykel undertiden jag sprang.

Återhämtning 1 - lördag!

Lördagskvällen var som sagt partykväll och efter en inledning hemma hos Kattis
så gav vi oss in till Rival. Det blev ännu en tokrolig Linnéa fest.
Det är kärlek helt enkelt.

Mia, vi får inte glömma att maila Garmin om att ändra i texten gällande pulsbältet,
att det blir så jäkla svårt att springa när man måste ha det runt knäna :-D.

Trots att det bara blev två såna här var det i söndags dags för ...

...Återhämtning 2.

I måndags var livet åter och jag tillbaka på bandet.

Tisdag - Återhämtning 3 - pga tidsbrist.

Med tanke på all återhämtning borde jag vara pigg idag, hoppas mina ben fattat
det jag uppenbarligen missat för nu ska här springas stege.

Nackdel blir till fördel!

2009-02-13T22:16:00.015+01:00

Bytte 1 mil med roddmaskinen mot 25km på löpbandet idag. 1km uppjogg 5,15 fart, 23 km 4,57 pace, 1 km nedjogg i 6 tempo.
Trevlig överraskning dök upp mitt i passet, handcykelpojken. Medan jag körde mitt långpass så skrämde Fredrik slag på både roddmaskin och cykel samt lekte ömt men bestämt med sin darling (armcykelmaskinen).

Med tanke på morgondagens IFL party kändes det inte som ett så smart drag att köra långpass på samma dag.
Nu blir det rodd i morgon och den enda nackdelen med det är nog egentligen bara till min fördel,,,att jag blir så trött i armarna att jag inte orkar lyfta så många vinglas till munnen.

Borta bra men hemma bäst!

2009-02-12T07:49:00.004+01:00

Hemma igen :-D

Redan piggare

2009-02-11T10:03:00.005+01:00

Efter en natt med Dripp & Drapp så mår S redan bättre.

Droppen Dripp & Droppen Drapp....

2009-02-10T23:39:00.004+01:00

....om det ändå vore istapparna som börjat smälta.

Men droppen Dripp & droppen Drapp är dropparna som en efter en, fyllda av energi, ska tanka kraft i min älskade dotter. Droppar som ska stoppa upp den process som just nu bryter ner hennes kropp. Hur mår min älskade lilla unge i själen när hon ber om att få åka in till sjukhus samtidigt som hon gråter i förtvivlan över att behöva åka just dit. Nu är vi i alla fall här, här i den där andra världen, i sjukhusvärlden. Världen där livet blir annorlunda, inte alltid sämre, men annorlunda. Ungefär så här, men ändå inte, men ändå lite....

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har komit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt. Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

/Välkommen till Holland av Emily Pearl Kingsley

Min smärta över att planet landade i främmande land infann sig aldrig, jag hade fått ett par starka insider tips om att risken fanns att flyga lite vilse. Däremot försvinner inte smärtan över det pris min dotter betalar för mina och min mans felnavigerade gener. Men med fokus på det goda, på det som är bra så är summan trots allt att livet är vackert, visserligen inte just nu, men nästan jämt.

Less på att halka!

2009-02-08T17:59:00.014+01:00

Ännu ett isigt TSM. Lidingö kändes inte som en hälso ö idag utan som en bakhal ö.

Dagens siffror för 3,30 gruppen
Sträcka 19,12km /Tid 1,41,51 / Snittfart: 5,20 /
Fartökningen under 14 & 15:e km gick i 4,52 resp 4,54 pace.

Det var grått ute idag men gruppen spred värme & solsken så det räckte för att
tina upp stora delar av Lidingö under vår framfart.

Tjejkväll blev hemmakväll

2009-02-07T23:46:00.007+01:00

Igår var det tänkt att kvällen skulle tillbringas hemma hos UnderbaraVackraMia tillsammans med en massa löpartjejer och gott vin. Då Sofia mådde sämre igen blev den en hemmakväll istället. Jag får ta igen missade skratt och vin nästa helg då det är IFL party.

Igår fick benen vila och det blev endast ett litet corepass så idag stod det löpning på agendan. Planen var att köra på löpband men då sällskap dök upp så ändrades det till en tur utomhus. Det blev en skön och lite slitig runda på Söder som gav hög utdelning på endorfiner.

I morgon är det långpass med TSM. Dryga 19km ute på L-ö med fartökning står på schemat. Jag är lite avis på 3 & 3,15h grupperna som får springa inne i stan och på att de får springa närmare 25km, men jag är inte avis på den fart dom ska ta sig fram i.

Borde haft idag!
Vill vill vill ha.......
Måste!

Skottkärror och benkramar!

2009-02-05T23:39:00.007+01:00

Ken hade lovat fokus på styrka på kvällens pass men först så blev den en uppvärmningsjogg på dryga 5 km från Zinken, ner till Eriksdalsbadet och tillbaka.

Innan vi gav oss ut i snön igen så delade vi upp oss i par och försökte hitta en jämnviktig lekkamrat.

Ken inledde passet med knuff och dragkamp. Sen var det dags att bära sin kompis på ryggen ett antal meter och avslutade med knäböj innan han/hon saxade sina ben bakom ens rygg och gjorde sit ups. Sen bytte man och det var den andres tur att göra samma sak.

Vi agerade skottkärror, framåt och bakvänt, körde armhävningar och dips.
Det balanserades på rumporna och kickades.

Vi körde plankan på raka armar samtidigt som man skulle försöka nudda sin kompis händer & undvika att själv bli nuddad genom att ständigt flytta undan händerna. Sen skulle man dra ner varandra genom att slå undan armarna,,inte så snällt men vad gör man inte i stridens hetta.

Som avslutning blev det vadstyrkeövning och jämfota hopp med höga knän.

Busroligt Ken, jag hoppas styrkepass blir stående inslag i Linnéa träningen. Glädjande var också att Patrick som tänkt överge oss för löpbandet denna kväll saknade oss så mycket att han inte kunde hålla sig borta :-D.

Skulle bara.....

2009-02-05T16:47:00.004+01:00

....springa och det har jag gjort.

Snabbdistansen blev så här:
Uppjogg 2km i 5,30fart
3x100m strides 3,30fart
1km i 4,28
1km i 4,24
4,5km i 4,20
Nedjogg 3,2km i 5,20 pace

Återvände hem, nytankad med endorfiner och genast fick jag en hel del jobb gjort.

Nu är det snart dags att packa sig iväg till nästa träningspass.
Efter snabbdistansen på löpbandet så är det med lite skräck i blicken som jag ser fram emot bergsgeten Kens fys-pass.

Jag är inte färdig med min "ska göra lista" så jag måste överleva det här Ken!!

Ska bara - ska bara - ska bara - ska bara.....

2009-02-05T10:10:00.006+01:00

..........ska bara.....

På min ska göra lista står det:
Jobba
Arbeta
Jobba
Arbeta
Jobba
Arbeta

men....

jag ska bara..............MÅSTE bara få springa lite först

.....är Alfons mitt nya namn?

Sjöhästar, hundar och vattenlöpning

2009-01-31T22:12:00.013+01:00

Nja, handen på hjärtat, slet hund gjorde varken Erik eller jag på dagens vattenlöpningspass. Tur man inte är en sjöhäst då det tar 60 timmar för dom att förflytta sig 1km. För oss tog det en timma.

Att vi, trots att vi är så mycket snabbare än sjöhästarna, inte fick upp pulsen beror inte på att vi latade oss. När man springer i vatten går det, pga trycket mot kroppen, tillbaka mer blod till hjärtat. Detta gör att det är svårare få upp pulsen då mer blod pumpas ut per slag. Så vill man ha hög puls får man nog allt köra intervaller.

Men ibland måste man ju få ha ett sånt här härligt skönt lättdistanspass även om det springs i bassängen. Speciellt när man har trevligt sällskap.

Hela havet stormade....

2009-01-30T17:27:00.007+01:00

...igår morse när S vaknade med en feber som vägrade ge med sig planterades snabbt en krampande oro och maxpuls i mig. Ju längre dagen gått idag, desto mer vaken har S varit, desto längre intervaller mellan febertopparna och det känns som om vi har marginalerna på vår sida.
Så länge infektionen finns i hennes kropp kan läget snabbt ändras men här och nu är det mycket mycket bättre.

När ändå kroppen var inne på maxpuls så passade jag på att umgås med min kära roddmaskin , en mil hann vi leka tillsammans innan det var dags för lite pulssänkande core och tillslut en skön stresch utförd i horisontalläge.

Mental & själslig genomblödning

2009-01-30T16:10:00.013+01:00

Långpass ska lära kroppen hushålla med bränsle, bilda fler kapillärer, öka mitokondriernas antal och storlek och därmed bl a öka kroppens förmåga att binda syre till musklerna. Man lär sig bli uthållig, vänjer kroppen att arbeta under lång tid. Mentalt så lär långpassen i alla fall mig att härda ut de svackor som inte sällan anfaller mig under de längre distanserna.

Igår var det dags för IFL träning och väl där fick jag veta att långpass stod på schemat. Jag som fasat för snabbdistans Söder runt tog snabbt tillfället att övertala coach Allan om att alla skulle springa tillsammans i lugn 5,30 fart. Sagt och gjort, vi sprang i väg och efter ett tag klev Tone upp i täten och såg till att även de piggaste benen höll sig till planen.
Stackars Allan och de andra gasellerna, dom tyckte 5,30 knappt gav styrfart och de hade emellanåt svårt att hålla balansen i det långsamma tempot.

Trots alla fysiska fördelar ett långpass ger så var den själsliga och mentala genomblödningen som gårdagens träning gav ännu viktigare för min del. Mitt humör var i botten när jag åkte in till Zinken. Mina tankar fyllda av oro, min kropp av stress och det var plötsligt iskallt ute. Men i samma stund som jag öppnade dörren till huset som rymmer kansliet blev det både soligt varmt och ljust när jag möttes av Tones leende och öppna armar.

Så fort vi börjat springa kände jag hur jag för varje steg lämnade en dos stress bakom mig. För varje km som vi passerade fick oron stryka på foten för att ge plats åt all glädje och energi som jag tankade i mig av det trevliga sällskapet.

Efter 15km var det dags för gruppen att dela på sig. För de som hade fått nog var det upp till Zinken som gällde, för andra som ville ha några km till pekade kartan upp mot Årstabron. Jag kände mig pigg och ville inte att löpturen skulle ta slut redan nu.

Jag vek av mot backen som leder upp till bron och vänder mig om för att se vilka som är med. Ser till min fasa att det är jag och 5 gaseller som valde den längre turen. Hjälp, jag kommer bli lämnad, övergiven och inte hitta hem. För att dom inte skulle hinna komma på lekar som "kast-med-för-långsam-löpare" uppe på bron ökade jag takten lite.

Vi hade 4,14km kvar på vår väg som fortsatte över bron, ner och förbi Årstadal, över Liljeholmsbron och upp längs med Hornsgatan innan vi hade en skön sista bit med nedförsbacke innan jag & Anders vek in på Ringvägen. Mina km tider blev under den här sträckan 5,05, 5,00, 4,49, 4,29 & sista få metrarna i 4,18. Gasellerna tassade iväg när vi nådde toppen på Liljeholmsbron men jag hann ikapp dom ett par meter före kansliet när dom lufsade sista biten inne på Zinken.

Långpassen ska ju vara långsamma och inte avslutas med fartökning,,,men det finns väl inga regler utan undantag?